Start - Vamosrafa.se

Spanjoren Alberto Martin deklarerade idag att det nu är färdigsprunget för hans del på världens grustennisbanor.

Någon större spelare var han aldrig och vill man vara elak så var han teknik- och slagmässigt aldrig bättre än den där killen du möter i den lokala tennistävlingen men han var en jävel på att jaga boll och hade dessutom ett grymt taktiskt sinne vilket gjorde att han faktiskt höll sig omkring 100 strecket på världsrankingen under 10 års tid. Rättare sagt, han var inte alltid runt detta magiska 100 streck. Han var en gång i tiden så högt upp som plats 34 men det var på den tid då tennisen utvecklingsmässigt var på stenåldersnivå jämfört med idag. Under dom senaste åren har han mer och mer halkat ut från atp-touren och börjar spela fler och fler challengers, något som nog är väldigt påfrestande för en sådan här kille som är relativt van vid dom stora arenorna.

Jag kan inte påstå att jag kommer att sakna honom då han aldrig någonsin kan sägas ha varit underhållande men man måste ändå ge en sådan här kille ett visst mått av cred för att han med ganska små medel krigar till sig drygt 30 millar under en lång och tuff karriär vilket gör att han väl knappast behöver lyfta så många finger under resten av livet om han inte känner för det.

Anledningen till att han nu tycker att det får vara nog är att han drabbats av något som på svenska väl måste bli typ bråck. Jag måste säga att jag inte är 100 på vad det egentligen är med det låter inte sådär extremt skönt. Tydligen så är det något som han blir tvungen att operera och med tanke på att rehabtiden efter ett sådant ingrepp säkert är några månader så, ja han gör nog rätt som tackar för sig den gode Alberto.

Jag har velat skriva något om den här snubben ett bra tag och när det nu regnar i Gstaad och det därmed inte finns någon tennis att titta på så vafan, nu får det vara dags.

Erkänn att ni inte har en enda jävla aning om vem han är? Rättare sagt, jag skulle gissa att typ 10% av er känner igen honom, max.

Hans namn är Marc Lopez och jag måste säga att han på ett sätt är en av mina absoluta favoritspelare. Eller nja, favoritspelare är väl egentligen att ta i men varje gång jag ser honom, antingen på en bild eller när han spelar tennis så får jag ett litet flin på läpparna. Han är en sådan fruktansvärd outsider att det nästan är löjligt åt det. Medan dubbelvärlden består av en massa stora klunsar som servar som hästar sparkar och springer på nätet innan bollarna ens börjat så står Marc Lopez och softar vid baslinjen och bollar ut sina okänsliga motståndare.

Hans dubbelranking just nu är nummer 25, han har tidigare varit en plats högre men jag tror faktiskt att han i framtiden kommer att klättra ytterligare, han spelar nämligen enligt mig lite av framtidens dubbel. 

Jag antar att ni aldrig sett honom spela men jag förutsätter att ni själva någon gång spelat dubbel? Hur spelar ni då? Jo, jag tror faktiskt att dom allra flesta av er spelar precis som ni spelar i singel, nämligen att ni efter era egna servar står kvar vid baslinjen och försöker nöta ut den spelare ni servat på från baslinjen och ibland kastar in ett rakt slag för att överraska snubben som står framme vid nätet. Precis så spelar Marc Lopez också. Eller nja inte precis så, han har faktiskt en egenhet som han mig veterligen är i stort sett ensam om. Han gillar nämligen att bolla raka vägen istället för i diagonalen. 

Ni vet hur en normal dubbeluppställning är va? 

Nu är det visserligen Marc Lopez som står nere i det vänstra hörnet men den här bilden kan ändå förklara hans lilla egenhet att vilja bolla den raka vägen. 

Nu är det Cuevas längst upp till vänster som servar men vi säger för enkelhetens skull att det skulle vara Marc som servar. Direkt efter serven så förflyttar sig servaren snabbt åt vänster enligt den svarta pilen. Granollers som står framme vid nätet flyttar sig åt höger vilket gör att dom direkt på serven så att säga byter planhalva. Detta medför att Marrero som är den som returnerar för att få igång bollandet tvingas slå en mycket svårare rak retur än han hade behövt vid en helt vanlig uppställning. Om han väljer att slå den vanliga diagonala returen så står ju Granollers där och säger "skräll" och bara dunkar in bollen. Jävligt kreativt må jag säga och när man dessutom varierar det genom att skifta mellan dom olika uppställningarna så blir det sjukt effektivt. Dessa skiftningar görs visserligen av i stort sett alla dubbelpar med den skillnaden att dom gör det när servaren är på väg mot nätet vilket gör servaren jävligt sårbar i och med att hans väg mot nätet blir väldigt lång.

Fattade ni ett skit av vad jag menade? Om inte så kan jag säga att det är rätt svårt att förklara hur någonting rör sig i skrift.

Om ni fattade och spelar tennis själva så tycker jag däremot att detta är något som även ni kan pröva. Det är sjukt effektivt särskilt av den anledningen att era motståndare kommer att bli minst sagt överraskade över att tvingas slå raka returer istället för dom enklare diagonala. Om ni börjar köra på detta så kommer ni dessutom bli vana att bolla den raka vägen vilket inte era motståndare är. Ungefär samma fördel som en vänsterhänt spelare har alltså, han är van vid att möta högerhänta spelare medan hans motståndare inte är van vid att möta en vänsterhänt.

För att återgå lite till Marc Lopez så har han i år vunnit tre dubbeltitlar med två olika partners, jävligt starkt säger vi om det. Att han vann med Rafa Nadal i Indian Wells kanske inte är någon skräll, vem kan misslyckas när man spelar med honom liksom, (Marc och Rafa är för övrigt lite av bästisar) att han däremot vunnit två titlar tillsammans med David Marrero är däremot rejält anmärkningsvärt. Marrero är visserligen en spelare jag alltid tyckt varit jäkligt bra men att han i dubbel skulle börja vinna titlar på atp-touren, nja det är riktigt otippat. Det säger i alla fall en del om hur dubbelspelet, i alla fall på grus, håller på att förändras. När underlaget är så långsamt som grus ofta är så lönar det sig inte riktigt längre att rusa mot nätet utan att fundera, i alla fall om man inte har en volley i Paesklass. På snabbare underlag så regerar fortfarande tokoffensiven men jag undrar jag om det inte kommer att börja bli mer och mer baslinje spel även där. I singelspelet är ju volleyspelet i princip utrotat vilket det givetvis aldrig någonsin kommer att bli i dubbel men det lär nog i alla fall bli mindre och mindre av det i framtiden.

Till slut, inget inlägg utan en rejäl sågning nu för tiden.

Fy fan vad fruktansvärt jävla bortskämda dessa osmakliga friidrottare är. Det var ju tydligen någon kärring som blev lite trött när hon var ute och sprang i Barcelona häromdagen. När hon då la sig ner på marken så tog det ett par minuter innan medicinsk personal kom fram för att hjälpa henne. Ett par minuter alltså. Detta verkar alla inom denna märkliga idrott tycka är förkastligt dåligt och det verkar som att dom tycker att någon i princip borde förutsätt att hon skulle bli trött och hjälpt henne innan hon sa något. I vilket idrott eller var någonstans annars i samhället får man vård snabbare än inom ett par minuter? Jag kan varken komma på någon idrott eller annan plats i alla fall. Jag menar, ligger du inlagd på ett sjukhus och behöver hjälp så kan du ge dig fan på att det tar några minuter innan någon kommer och hjälper dig om du behöver det. Men ja, friidrottare tycker tydligen att dom står över alla andra människor.

Det verkar som att han gjort det igen, Daniel Köllerer. 

Sent igår kväll så spelade han en challengermatch i Italien mot den starke holländaren Robin Haase. Köllerer blev i det första setet krossad och började därmed som ni kanske förstår bli lite putt.

Han ska enligt uppgift ha knäckt sin första racket vid ställningen 2-3 i andra set och därefter bjudit på ytterligare hela sex racketkastningar. Han hann under detta set också med att kalla domaren för "gris", en linjedomare för "blind fitta" och även sagt otrevliga saker till sin motståndare när denna hade matchbollar vid 5-4. 

Köllerer krånglade sig ur underläget och vann setet med 7-6 men det hjälpte liksom inte. Efter att ha tagit ett oändligt toalettbesök så blev vår vän Dani diskad för coachning när han återigen kom in på banan.

Jag såg inte själv vad som hände men det är ju fan ganska roligt att han, efter att ha levt rövare i ett helt set blir diskad för coachning. 

Det händer grejer runt honom i alla fall och på ett sätt är det ju verkligen sjukt kul men kanske också ganska tragiskt att man kan vara så fruktansvärt galen.

Har ni någon gång efter en tennismatch funderat över vad fan ni egentligen tänkte under matchen? 

Jag spelar då och då tennis, inte så mycket nu på senare tid men annars så spelar jag en del. Efter avslutade matcher (som alltid är vänskapsmatcher) så kan jag komma på mig själv med att tänka "var det verkligen jag som tänkte dom där idiotiska jävla tankarna medan jag spelade?".

Ett exempel på en sådan tanke kan vara att man leder med 1-0 i set, spelar ett tiebreak i andra, leder med 6-3, står med bollen i handen inför serven och tänker, "hur fan ska jag bära mig åt för att vinna en boll till". Man står där och verkligen intalar sig att motståndaren inte kommer att missa och verkligen är fullständigt på topp medan han i själva verket är totalt nere i skorna och egentligen bara vill få ett slut på skiten. Ändå så tror man att man på något sätt måste få till ett avgörande slag för att vinna och därmed kanske slår bort sig och hamnar i trubbel.

Detta inlägg ska dock inte handla om mina egna tennismässiga hjärnspöken utan snarare om vilka extrema psykfall våra älskade tennisproffs är. Rättare sagt så kommer det dels handla om vilka psykfall dom är och dels om vilka sjuka händelser som hela tiden inträffar i tennisen. Allt är så extremt oberäkneligt vilket väl i och för sig är lite av charmen med vår favoritsport.

Alla exempel jag här nedan tar upp har inträffat under denna dag, en ganska vanlig dag ute på touren.

        1, Första matchen för dagen, Hanescu mot Gimeno. Hanescu som normalt sett är en riktigt mycket bättre spelare än Gimeno står en kvart innan matchen i oddset 2.50. Nu har Hanescu visserligen haft det lite tungt i dom senaste matcherna men det är inga konstiga förluster han har åkt på och att han inte är favorit mot den långt mindre meriterade Gimeno är mycket märkligt. Inget konstigt med att Gimeno vann matchen, han är nämligen riktigt bra men det är otroligt konstigt att Hanescu stod i så pass högt odds. Detta var nog inte någon läggmatch utan Hanescu hade antagligen någon liten lätt skada, vilket folk snappat upp. Frågan är dock, varför spelar en gubbe som tjänar ett gäng miljoner varje år en match när han är skadad? Tennisspelare är märkliga djur.

         2, Nästa konstiga händelse: Den oförklariga tvångstanke som tennisspelare har vilken går ut på att man när man överpresterat en vecka måste torska i första omgången veckan efter. Andrey Golubev som förra veckan gjorde sitt livs insats när han vann turneringen i Hamburg spelade idag match i Gstaad mot sin landsman Yuri Schukin. Schukin är en riktigt hyfsad spelare faktiskt och då och då så vinner han en eller ett par matcher...på challengertouren. I matchens första set så hade Golubev fem setbollar vid ställningen 5-4, något som var brutalt orättvist eftersom han inte kämpade en enda boll utan istället ägnade sig åt att svinga vilt på allt. Schukin vann till slut setet 7-6 efter att Golubev i tiebreaket inte direkt visat någon nadalinställning. Andra set vanns av Golubev, inte direkt övertygande men han vann. I det tredje setet så var Schukin hela tiden överlägsen men bröt inte förens vid 3-3. Därefter så vann han ytterligare två raka gem och därmed setet och matchen. Det intressanta här är egentligen inte det faktum att Golubev inte gjorde sitt bästa, han var givetvis mentalt och kanske också fysiskt trött efter förra veckan, nej det intressanta är att en väldigt stor del av världens människor som spelar på tennis var övertygade om att han inte skulle försöka vinna! Golubev spelades precis innan matchen till drygt 1.50 vilket är otroligt högt jämfört med dom knappa 1.20 som han normalt sett står i i en sådan här match. Det är alltså helt självklart att en kille som för ett par dagar sedan slog Melzer idag torskar mot en kille som inte ens är i närheten av att ens platsa på atp-touren. Tennisspelare är märkliga djur...

          3, Två konstigheter hämtade från Gstaad så långt, här kommer en till. Jarkko Nieminen spelade en match mot den relativt medelmåttige tennisarbetaren Thiago Alves från Brasilien. Eftersom Jarkko absolut inte kan serva just nu (vilket i sig är en konstighet hur man helt plötsligt kan glömma bort hur man servar) så blev han i det första setet bruten två gånger men vann ändå setet 6-4 eftersom Alves helt enkelt inte är särskilt bra. I det andra setet fortsatte brytandet till höger och vänster men denna gång vann Alves, 6-4. I det tredje setet så håller Jarkko med lätthet fem raka servegem utan att ens vara i närheten av att vara pressad. Han kanske kom på hur man servade. Vann matchen gjorde han i alla fall.

          4, Vi hoppar över till challengertouren för att titta till den kanske allra märkligaste snubben som någonsin hållit i ett tennisracket. Hans namn är Lukas Rosol och han kommer från Tjeckien. Det intressanta med den här killen är att han har en spelstil som egentligen bara kan förklaras med att han måste vara rejält schizofren. Grejen är nämligen att han i princip varannan match är servekanon och varannan är returspecialist. Det enda man med säkerhet kan veta är att han aldrig någonsin är bra på båda sakerna i samma match vilken väl bara kan förklaras med att han är rejält schizo. Tittar man till hans spelstil så är egentligen hans enda vapen serven men som sagt, det skiftar lite. Idag så hade han en "returdag", blev därför bruten sju gånger men vann ändå matchen i ett långt tredje set. Förresten, han har dessutom en tendens att ofta halka efter i början av seten. I det första setet idag låg han under 0-4, hämtade upp till 4-4 men förlorade sedan 6-4. I det andra så låg han under 1-4 med dubbelbreak, började sedan hämta upp men var i underläge 3-5 och även 5-6. Hans motståndare, Andrej Martin (som för övrigt inte är särskilt bra) servade alltså för matchen två gånger i andra set men som sagt, Rosol hade en returdag. Förresten, Rosol var under med ett break även i det tredje setet men vände. Normal kille...

         5, Ingen tennisdag utan en rejäl läggmatch nu för tiden. Robert mot Patience. Patience steg precis innan matchstart från 2.20 (vilket var det korrekta oddset om allt vore okej) till drygt 3 gånger pengarna. Vem tror ni vann?

         6, Pablo Cuevas, mannen som enligt mig på grus har några av världens bästa offensiva returer mötte tidigare ikväll mannen som om han står på tå nästan når över nätkanten, Simone Vagnozzi. Det dröjde till det åttonde gemet i matchen innan Cuevas bröt italienaren och då hade han dessutom hunnit med att själv bli bruten innan. Cuevas är för övrigt en gåta hela han men det skiter vi i nu.

Det där var ungefär dom konstigheter som hänt runt om i världen idag och tro nu inte att detta var någon extrem dag på något sätt, sånt här händer dagligen i tennisens värld.

Man kan på ett sätt säga att jag bara suttit och svamlat i hela inlägget men nej, det är någonting jävligt speciellt med tennisspelare och det måste vara en om dom sporter där allra mest handlar om det mentala. Inte så konstigt då kanske att man blir ett psykfall om man spelar tennis drygt 300 dagar om året.

Glöm inte bort att läsa Hanks inlägg om racketsträngning förresten. Efter att ha läst det så kan ni i princip både bygga en strängningsmaskin och tillverka egna strängar.

Vad sägs om att stränga upp ditt rack med ett set ur-saltade, torkade ko-tarmar?? Detta var det enda alternativet på "stenåldern" då alla spelade med träspadar....

Läs hela inlägget Ko-tarmar.. »

Läs hela inlägget Spelar huvud i Tammerfors challenger ca kl 13 svensk tid idag. Tänkte det kunde vara kul att kolla livscoren. »

Fan alltså, det börjar bli lite mycket nu. När det dessutom är min kanske allra största favorit i tennisvärlden...nja, det känner inte helt bra. 

Filippo Volandri kommer ikväll att tvärlägga sig mot Franco Skugor och det allra äckligaste är att alla verkligen vet om det.

Usch usch.

Hej där kamrater. Jag vet inte riktigt, kanske ska vi börja skriva lite mer om challengertouren igen...

Såhär på sommaren så finns det massor av challengers och dom håller ofta riktigt bra kvalité. Det är i och för sig denna vecka riktigt många atp-turneringar också så vi får nog nästan kämpa bara för att hinna med att täcka dom. 

Hur som helst, jag inleder denna nya fräsha vecka med att dela ut ett tips från challengertouren. 

16:00 Menendez-Peya 1.90

Detta är ett så pass bra odds att jag känner att jag inte kan hålla det gör mig själv. Spanjoren är på intet sätt en given vinnare men jag hade satt honom till kanske 1.60 och då känns ju 1.90 helt klockrent.

I grunden så är dom här spelarna rätt jämna om man bara ser till spelstyrka men det finns saker som gör att det pekar åt spanskt håll. För det första så är österrikaren Alexander Peya en av världens absolut mest ojämna spelare som spelar dugligt ca var tredje dag. Menendez är precis tvärtom, han är en maskin som man precis alltid vet vad man får ifrån. Han springer och krigar så länge det krävs och räcker det så räcker det liksom. Peya tycker nog själv att hans bästa underlag är grus eftersom det är mestadels på det underlaget som han spelar men med hans offensiva spel...nja, han borde verkligen söka sig till snabbare underlag i mycket större utsträckning. Det känns som att det ska passa Peya riktigt dåligt att möta en sökerthetsspelare som Menendez i och med att han här hela tiden kommer att tvingas avgöra bollarna eftersom han i långbollandet kommer att vara chanslös.

Som sagt, ingen given seger då spelarna är ganska jämna men Menendez är klar favorit och jag tror att han vinner.

På ett sätt måste man ju säga att det är en av dom största skrällarna på jäkligt länge att Andrey Golubev idag vann 500-turneringen i Hamburg efter finalseger, 2-0 i set mot Jurgen Melzer. 

Jag tycker däremot inte att det var någon direkt skräll, i alla fall inte med tanke på hur startfältet i turneringen såg ut. 

När jag var i Båstad förra veckan så var Golubev den som kanske presterade det allra bästa spelet av samtliga spelare innan han fick någon form av kollaps när regnet började falla i matchen mot Robredo.

Kazaken har under dom senaste veckorna visat upp ett helt annat tryck i sitt spel än han tidigare haft och när han också fått till säkerheten som han kan få när han är som allra bäst, ja då är det inte många spelare som går säkra mot honom.

Jag skrev häromdagen att han inom en snar framtid kommer att bli rankad bland världens 30 bästa spelare och sedan stanna där vilket jag nu minst sagt håller fast vid. Detta är helt enkelt ett genombrott och inte på något en tillfällig formtopp. Vi har helt enkelt en ny klasspelare ibland oss.

Ovanpå allting så verkar han vara en ruggigt sympatisk kille så ja, kul att han vann, verkligen.