Jag hörde häromdagen att Svenska Tennisförbundet hade tagit beslut om att det under nästa år ska arrangeras hela sex stycken futureturneringar i Sverige. Detta är väl i och för sig jättebra men kommer det att hjälpa så jävla mycket egentligen? Futureturneringar växer ju i princip på träd i länderna som ligger runt vårt land och ska vi vara ärliga så...är man beredd att åka lite bil så skulle man kunna spela fullt tillräckligt med futures även utan att det fanns några sådana innanför sveriges gränser. Nu är det ju i och för sig på det sättet att väldigt många svenska tennisspelare är extremt slöa så det är väl nödvändigt att turneringarna ligger runt knuten...antar jag.
I princip alla futureturneringar har en total prissumma på 10 000 dollar vilket innebär drygt 70 000 svenska kronor i dagens läge. Svenska tennisförbundet slår alltså på den stora trumman och satsar drygt 700 000 kronor, där dom antagligen kommer att få tillbaka merparten av dom från vänligt inställda sponsorer som är beredda att sponsra ett evenemang utan att får tillbaka ett dugg för det. Vet ni förresten vad en futureturnering är och vad som krävs för att arrangera den? Om inte så kan jag tala om att vad som krävs är ett par någorlunda sammanhållande tennisbanor, ett nät (som utan problem kan ha ganska stora hål i sig) i ungefär rätt höjd och...inget mer. Det som krävs är alltså exakt samma grejer som krävs för att spela klubbmästerskap i Korpilombolo.
Det känns på ett sätt lite sunkigt att såga någonting som faktiskt tillför i alla fall någonting men jag tycker verkligen att man kunde gjort någonting mer.
Mellan future- och atp-nivå så finns det ju ytterligare ett steg på tennisens heliga stege, nämligen dom turneringar som kallas challengers. Det är från dessa turneringar och inte från futures som man har en möjlighet att ta sig in på den stora touren och faktum är att det inte krävs så sjukt många bra resultat i dom för att ta sig upp som rankingsystemet just nu ser ut.
För att ligga på 100:e plats i världens just nu så krävs det drygt 500 poäng. En challengerturneringsvinst kan ge så mycket som 100. Spela 10 challengers, vinn ett par och gå hyfsat långt i dom andra och du är inne med andra ord, extremt svårt, absolut men som ni ser så kan det gå ganska fort om man är bra.
Det lite lustiga med dessa challengerturneringar är att vårt älskade gulblåa land inte arrangerar en enda liten stackars jävla turnering på denna nivå. Italienarna arrangerar årligen 20-30 stycken, tyskarna, spanjorerna och fransmännen arrangerar alla omkring 10 stycken var. Jugoslavländerna har alla ett flertal. Ett land som Holland har tre. FINLAND har två stycken. Uzbekistan har tre. Ryssland har ett gäng. Länderna i mellaneuropa, Österrike, Schweiz och Tjeckoslovakien har alla mellan tre och fem stycken. Sverige då? Nja...vi har ju tydligen ingen. Bra där.
Yes, kazakerna har en dom också.
Ni fattar hur märkligt det där är va? Sverige har just nu massvis av spelare som då och då lirar lite futures runt om i europa men vi har just nu bara en enda som spelar challengers nämligen Filip Prpic som är, så att säga en av dom som hela tiden precis klarar cuten till turneringarna. Det är just dessa turneringar som svenskarna måste ut och spela om det vi vill är att få upp dom på den stora touren och det måste väl ändå vara det vi vill? Jag menar, målet kan knappast vara att våra svenska spelare ska harva på tennisens bakgårdar vilket är, just det, futureturneringarna.
Jag tror därför att EN challenger i Sverige hade gjort bra mycket mer nytta än vad sex eller 10 futures hade gjort. Med en sådan turnering så hade svenskarna kunnat få upp ögonen för att det kanske inte är så farligt att spänna bågen lite högre och att man poängmässigt belönas minst sagt bra för att vinna en match på den nivån.
Prissumman för en challenger kan vara allt mellan en halv- och en miljon, exakt samma pengar som dom sex futures som vi ska arrangera nästa år kommer att kosta tillsammans men det finns en avgörande skillnad. Denna knappa miljon som det kostar borde inte ens vara särskilt svår att få in av sponsorer. Ett korrekt arrangerat challengerevenemang kan nämligen vara en riktigt het historia.
Min tanke är att den svenska challengern skulle arrangeras i Båstad veckan innan Swedish Open. Det finns visserligen vissa hinder för det men jag tror fan inte att det är något som skulle vara omöjligt att ta sig runt.
Jag är medveten om att det den veckan spelas flicktennis i Båstad och jag är också fullt medveten om att den turneringens totala publiksiffra i år bestod av tre farbröder som stannade till med sin hund och familjerna till dom svenska flickorna som spelade. Det sades i och för sig att det var en del biljetter sålda men alltså, dom bilder som man skymtade på tvn...det var fan ingen karnevalstämning alltså. Att den veckan också kasta in herrspelarna i form av just en challenger borde vara smått perfekt. Vissa delar av partyfolket kanske skulle kunna köra en tvåveckors istället, vissa av dom spelare som tänkt sig att spela Swedish Open kanske inte skulle vara helt osugna på att glida in en vecka tidigare för att få lite semester/spela lite challenger. Man kanske skulle kunna lura dit Pim Pim om man bad riktigt snällt? Vinci skulle säkert vara aktuell om man fick spela i rullstol. Köllerer skulle säkert vilja komma och underhålla publiken på dagarna och slåss på Pepes på kvällarna. Jag som ni ser...att få dit ett startfält som faktiskt, tro det eller ej, skulle kunna dra publik skulle fan inte ens vara svårt och det i kombination med att väl det trots att är vissa människor som vill se tjejerna spela skulle ju kunna göra även den veckan riktigt rolig.
Jag sa något om hinder förresten. Det första hindret är väl att jag inte har en aning om hur flicktouren ställer sig till att dela tävlingsplats med challengerpågarna. Dom borde älska mig men någonting säger mig att dom skulle vara rädda att hamna i skymundan. Oavsett vilket så borde det gå att komma runt det. En annan sak är att Båstad som ort kanske inte riktigt är stor nog för att inkvartera både flickorna och challengerpågarna men det löses genom att killarna bor i Halmstad, dom är nog nämligen inte särskilt bortskämda efter några år på bakgårdarna och faktum är att det bara är typ en halvtimme mellan orterna. Eller jo förresten, Pim Pim är bortskämd, han får bo med flickorna.
Det finns dessutom oändligt många coola grejer man skulle kunna göra med denna eventuella challengerturnering med tanke på vilken plats den skulle spelas på men ja, det är en annan femma det.
Känn er fria att knycka min idé och dra igång skiten. Jag förväntar mig inget annat än en gratis veckobiljett.
Over and out.