Start - Vamosrafa.se

Kändes det inte som att vi igår kväll, under Michael Llodras match väldigt mycket förflyttades tillbaka till 1990-talet?

73 gånger var fransosen framme vid nätet vilket måste vara det mesta i en match som bara pågår i tre set på otroligt länge, kanske mest sedan år-räknarens första siffra trillade över till två istället för ett?

Att rusa på nätet kan givetvis vem som helst göra, jag själv skulle kunna komma upp i 73 nätattacker om jag vara ville men skillnaden är att Llodra lyckades vinna sin match 3-0 i set mot en världsspelare som Tomas Berdych, något jag nog hade haft svårt att klara.

Sjukt intressant att detta fortfarande går, men kanske ännu mer intressant på vilket sätt han faktiskt gjorde det.

Många tror att det för att kunna spela serve- och volley handlar om att serva i 230 kmh för att sedan pallra sig fram till nätet men så är ju faktiskt inte fallet. Rättare sagt, den tyden av serve- och volley funkar faktiskt numera väldigt dåligt i och med att man, om man slå en så hård, rak serve inte har en chans att hinna fram till en vettig position om bollen skulle komma tillbaka. 

Det Llodra gör är något helt annat. Jag skulle gissa att han i matchen mot Berdych snittade en bit under 200 kmh på sina förstaservar vilket gör att han dels får en jävla kontroll på dom men framförallt ger sig själv en fantastisk möjlighet att både placera, och skruva dom.

Tänkte ni på hur han servade? Jag gjorde det och med tanke på att detta är en Grand Slam så finns det mästerliga möjligheter till att visa det för er via statistiken.

Tänk nu på att Llodra är vänsterhänt. Ser ni någon samband? Jag gör det. Fransosen servade i princip hela tiden med en skruv som var på väg bort ifrån Berdych. I ad-rutan så innebar det att tjecken fick returera långt utanför banans gräns och i deuce-rutan så fick han, om han tänkte sig att få över bollen, ta sig en bit bortom mittlinjen. Serven i deucerutan är inte så intressant i och med att det visserligen är en vinstgivande serve allt som oftast men det är ingen ultimat boll att komma fram på i och med att Berdych om han hinner upp den och Llodra står på nätet har väldigt många alternativ till att passera.

Serven i ad-rutan däremot. När Llodra slår den serven som han gör med den enorma skruven han har och sedan följer med den fram till nätet så ger han sig själv snudd på 100 procents chans att vinna bollen. 

Nu ska vi köra lita rit-Ola här...

Fan vad snyggt det blev. Llodra är blått kryss, Berdych rött kryss. 

Eftersom Llodra servar så förhållandevis löst så hinner han ta sig otroligt långt fram och står nästan ovanpå nätet innan Berdych returnerat. Fransosens vänsterhandsserve skruvar sig som sagt utåt och hela tiden ifrån Berdych vilket gör att tjecken hamnar så sjukt långt utanför banan som bilden visar. Dom två gula duttarna visar Berdych enda små stackars alternativ att passera Llodra, det är svårt att riktigt visa det på en bild så här men om vi ska prata mått så kanske han har två kvadratmeter av banan att landa bollen på, den ena nere i Llodras högra kryss och den andra till vänster om Llodra, kort i serverutan. Lobben är knappast ett alternativ med tanke på var tjecken befinner sig i banan. Jag såg inte hela matchen igår men av det jag såg så torskade inte Llodra en enda boll när han slog den här serve och jag kan inte påstå att jag är direkt överraskad, det finns ju verkligen inte så mycket Berdych kan göra.

Det är precis detta så folk alltid tjatar om ska vara en så stor fördel för vänsterhänta spelare men detta är givetvis bara skitsnack. Är man högerhänt så funkar det precis lika bra att göra såhär men i motsatt ruta, tyvärr så har än så länge ingen högerhänt spelare i världen upptäckt detta utan dom alla sitter hellre och gråter ut över att dom inte är vänsterhänta i tron om att det är så att det faktiskt är en stor fördel att vara just vänsterhänt.

Llodra är världsbäst i grenen hur som helst och det han visade upp igår var bland det värsta jag sett. Även Rafael Nadal behärskar detta, kanske inte till perfektion, men han gör det jävligt bra.

Det var det mina vänner. Inget revolutionerande direkt men ja, slutklämmen blir nog hur som helst att man ska komma ihåg att om man vill spela serve- och volley så ska man nog fokusera mer på var man placerar serven än att fokusera på att få den så hård som möjligt.

hankenstein

Under årets upplaga av Stockholm Open kommer jag att representera Vamosrafa.se på plats i Kungl. tennishallen. Förhoppningsvis kommer även några andra i vamosrafa´s brigad av skribenter finnas på plats för att serva er med de smaskigaste uppdateringarna från årets turnering. Vad som redan...

Läs hela inlägget Din chans att fråga Robert Lindstedt! »

hankenstein

Han förlorade mot Conor Niland i 2 raka,, Han åkte även dit mot Dustin Brown i 2 raka, men dessa två bakslag verkar inte ha fått honom på andra tankar. Vem pratar vi om!? Jo, den forne gruskungen Thomas Muster såklart. Den nu 83 årige farbrorn kämpar på och vill verkligen försöka sig...

Läs hela inlägget Han ger sig verkligen inte.... (edit: Nu med bild!) »

Jag utlovade ju tidigare i veckan att en förhandsfavorit till US Open skulle presenteras varje dag. Så blev det ju dock inte men det spelar ingen roll, projektet skall slutföras vilket innebär att ni här får mina tre absoluta huvudfavoriter till turneringssegern. I den fluffiga värld jag lever i så är det kanske omkring 80% chans att någon av dessa tre vinner hela skiten.

Tredjehandsfavorit

Rafael Nadal, Spanien

Fullständigt självklart att i dagens läge placera Rafa just här. Under dom senaste veckorna så har han i och för sig varit skadefri vilket är jävligt viktigt men tyvärr så har hans spel inte alls fungerat. Faktum är att i princip ingenting i hans spel fungerat. Backhanden har varit hemskt osäker, forehanden har varit relativt ofarlig och serven har inte alls varit det lilla vapen som den ibland är. Det enda han gjort bra är egentligen att hans rörelseschema varit på en bra nivå.

Nu är det Grand Slam, matcherna spelas över lång distans och Rafa är frisk, med andra ord, han är sjukt jävla svårslagen. Jag kan aldrig någonsin tänka mig att han kommer att förlora innan semifinalen trots att hans mardrömsmotståndare Nalbandian kanske står på menyn innan dess men när det börjar dra ihop sig och motståndaren heter Andy Murray...jag tror att risken är överhängande att det kommer att se ut som det nästan alltid gör när Rafa möter denna skotte på hard. Rafa blir stressad, känner sig tvingad att avgöra eftersom Andy är den säkrare och blir därmed lite för osäker. 

Jag tror utan tvekan att han har kapacitet att slå Federer på underlaget just nu och det av flera orsaker men som ni förstått, jag tror inte att han kan slå Andy Murray och därmed så blir han min tredjehandsfavorit.

Andrahandsfavorit

Roger Federer, Schweiz

Alla spelbolag i hela världen håller Roggan som klar favorit till att vinna detta mästerskap, jag håller inte med dom. Han spelade bättre i Cincy än han gjort på över ett halvår men han spelade inte så pass bra att jag anser att han just nu är bäst i världen på detta underlag. Han har belönats med en helt okej lottning och jag måste säga att jag håller honom som riktigt stor favorit till att ta sig till finalen men om motståndet där blir det jag tror och till viss del hoppas att det blir så tror jag att han kommer att köra fast. 

Man ska dock komma ihåg att dom inledande omgångarna inte längre är så enkla som dom en gång var för honom. Det finns numera en hel klump spelare som verkligen tror sig kunna hota honom eller rent av besegra honom så att ställa ut skorna på det sätt han förut gjorde är inget jag rekommenderar. Nu har han hur som helst haft tur och slipper helt svåra motståndare i turneringens inledning men ja, en del set kan ändå mycket väl tappas, det kan jag säga.

En stor fördel har han i och med att man vet att han inte kommer att förlora turneringen beroende på att hans kropp går sönder. Denna risk finns för alla andra men inte för Roger. Enligt mig beror det på att han inte riktigt anstränger sig lika hårt som alla andra men är man en person som avgudar honom så säger man förmodligen hellre att det beror på att hans spelförståelse är så pass överlägsen och att han rör sig på ett sådant fint sätt att kroppen inte tar någon skada. Sanningen ligger väl förmodligen någonstans mitt i mellan precis som vanligt. 

Final tror jag som sagt på men inte med.

Huvudfavorit

Andy Murray, Skottland

Det sprids massor av rykten om att han är knä-, fot eller kanske till och med hjärnskadad men jag tror att dom alla är brutalt överdrivna. Att en tennisspelare på den här nivån har en del skavanker är fullständigt självklart och att Murray inte är riktigt 100% i sin kropp just nu är mycket möjligt. Men...man ska komma ihåg att han bara för en dryg vecka sedan mot Mardy Fisk valde, trots att han kände sig sliten, skadad och varm fortsatte att spela hela matchen igenom trots att det kloka borde varit att kliva av och spara sig för mästerskapet. Detta betyder för mig att skadorna knappast är särskilt allvarliga och att han därmed kommer att kunna göra sig själv rättvisa i New York.

För mig så är Murray världens just nu klart bästa hard courtspelare och ag har en mycket stark känsla av att ingen kommer att klara av honom. Han har dessutom belönats med en helt okej lottning där dom tre bra spelarna han kommer att tvingas slå förmodligen blir Berdych, Nadal och Federer. Tre sjukt bra spelare givetvis men ja, ska man vinna en Grand Slam så bör man nästan slå Roggan och Rafa och att förutom dom "bara" behöva slå en formsvag Berdych...det är helt okej det. Han har visserligen Querrey i en tidig omgång men nej, Querrey i fem set mot en Murray i form...det är snudd på en bortblåsning för mig även om väl Kurre besegrat honom minst en gång, fem set är dock annorlunda.

Andy trivs enligt egen utsago som allra bäst i USA och jag tror ytterst starkt på att det nu är dags. Två finalförluster får räcka, det är dags att visa vem som just nu faktiskt är världens hard court-kung. 

Det blir alltså Andy Murray som om nästan exakt två veckor står och hånglar med bucklan på Arthur Ashe Stadium i New York, USA.

Detta är faktiskt helt jävla otroligt.

Mannen, eller om man så vill, monstret ni ser på bilden har under sin några år långa proffskarriär vunnit fyra stycken titlar på atp-touren. Vad är det med det då? Jo, det lite lätt konstiga med det är att han inte är någon bra spelare. Eller ja, visst han har kvalitéer och att kalla en kille som legat topp 100 i flera år för en dålig spelare är ju givetvis som att säga att Milan är ett bättre lag än Barca men oavsett vilket, det finns väldigt få spelare som är sämre än honom som under senare år vunnit en(!) atp-titel och att Stak då vunnit fyra...det är ju fullständigt jävla osannolikt alltså.

Det som gjort detta möjligt är att denna mycket fule ukrainare har en fenomenal förmåga att hitta toppformen till turneringar där antingen ingen annan vill eller eller där ingen annan orkar kämpa. 

Det började i Zagreb för två år sen där han som kvalspelare vann en turnering med förbluffande dåligt startfält. Jag vill minnas att han visserligen slog Ivan i finalen men ja, kroaten hade kanske inte sin allra bästa dock och räknade nog kallt med att det skulle räcka med att ställa ut skorna. Nästa turneringsseger kom i slutet av förra året när han i S:t Petersburg besegrade toppspelaren Horacio Zeballos i finalen. Nej, den turneringen var nog i sjävla verket dom senaste fem årens sämta om man ser till startfältet och nej, det var verkligen inga spelare där vilket gjorde att Stak lyckades springa iväg med titeln utan att behöva besegra någon bra spelare. Tidigt i somras så vann han så grästurneringen i den holländska byn med det omöjliga namnet som jag inte ens orkar skriva. Denna turnering är en förturnering till Wimbledon som man som spelare bara åker till under pistolhot i och med att man har ganska mycket bättre alternativ i form av att stanna i England och spela turneringarna där istället. Staks väg till segern den gången var, Vliegen-Sijsling-Giraldo-Malisse-Tipsarevic. Efter lite snabb huvudräkning så kom jag fram till att dom spelarna vid det tillfället hade en snittranking på omkring 100. En ganska behaglig väg med andra ord. 

Den här veckan då? Jo, han slog visserligen en namnkunnig spelare i form av Marcos Baghdatis men ska vi vara lite allvarliga så förstår väl alla levande människor att Baggen inte hade något större intresse av den här turneringen precis som alla andra relativt högt rankade spelare som var där. I övrigt så besegrade Stak i tur och ordning Robredo, De Bakker och Istomin. Bra spelare faktiskt men för att vinna en atp-turnering...som min vän Kalle Anka brukar säga, tillåt mig smålé.

Hur lyckas han då med detta i princip varje gång det bjuds ett läge?

Jo, han har faktiskt ett jävligt bra psyke, det kan ingen någonsin ta ifrån honom. Hans sätt att spela är riktigt taktiskt och även om han har alla möjliga tekniska och spelmässiga brister så har han en tendens att kunna dölja dessa riktigt bra. Dessutom så är han väldigt bra när det hettar till i slutet av matcherna och även om han emellanåt kan se smått livrädd ut så brukar han på något sätt krångla sig ur med vinsten. Slutligen så måste man ge honom en sak till, han har en av tourens allra mest underskattade volleys.

Jag skrev innan veckan att detta skulle bli en turnering där ytterst få av dom bättre spelarna skulle bry sig och ja, att semifinaluppsättningen bestod av Istomin-Troicki och Stakhovsky-De Bakker säger väl allt. Fyra snorungar som tar en sån här turnering på allvar vilket är helt rätt av dom men ja, hade alla kämpat så hade ju givetvis ingen av dom varit där.

Om ni ännu inte fattat hur sjukt och smått osmakligt det är att Stak har fyra titlar så kan man ju som en jämförelse ta att Robin Söderling som är en av världens absolut bästa spelare har vunnit sex...rättvist.

Avslutningsvis så måste jag meddela Robert med kamrat vann dubbeltiteln. Riktigt kul och faktiskt en titel som kan ses på ett helt annat sätt jämfört med den som Stak tog. I dubbel så kämpar paren i en helt annan utsträckning även i små turneringar och även om inte startfältet var det bästa så var ju faktiskt världsettorna med.

Fantasifulla pokaler...

Man kan lätt lura sig att tro att Robin Söderling är den mest vinstrika svensken på tennistouren men det kan jag ju säga att ni alla kan fetglömma.

Nej, mannen som vinner just nu är givetvis vår dubbelkanon Robert Lindstedt som totalt sett i sin karriär vunnit nio titlar men som framförallt bara i år vunnit tre med en kanonchans på att idag ta sin fjärde. Tilläggas ska kanske också att han hade en blytung start på året där han via ett brutalt hattande mellan partners inte fick mycket gjort alls men sedan han i början av sommaren på permanent basis började spela med den rumänske bjässen Horia Tecau så har utdelningen kommit. Dom har visserligen torskat tidigt i massor av turneringar, ofta redan i den första rundan men när dom väl vunnit någon match så har det liksom inte funnits något stopp. Vinner dom idag så har dom på typ tre månader vunnit minst en turnering på varje underlag, inte så tokigt får man säga om det med tanke på den minst sagt goda konkurrensen i dubbelvärlden där dom bästa paren spelar betydligt mer än vad singelspelare gör.

För motståndet idag står två asiater som också dom gör sin överlägset bästa säsong, nämligen Rohan Bopanna och Aisam Ul-Haq Qureshi (jag kollade fan inte Qureshis namn med det stavas...typ sådär) från Indien respektive Pakistan. Ett riktigt bra par är dom som spelar en klassisk form av dubbel där det rusas på nätet i tid och otid. 

Jag tycker att Robert med vän ska vara det något bättre paret men med tanke på att båda paren har sina styrkor i servespelet och inte i returspelet så kommer marginalerna bli jättesmå och breaken få.

Matchen drar igång när flickorna som ockuperar banan just nu flyttat på sig och nej, den sänds givetvis inte beroende på att atp misshandlar dubbelspelarna på ett ytterst otrevligt sätt.

Jag måste erkänna att jag under den tid jag följt tennisen haft svårt att bestämma mig för riktigt vad jag tycker om denna svensk då han när han spelar mer sällan än inte gör ett ruskigt osympatiskt intryck. Jag är dock tämligen säker på att detta gnälliga uttryck bara är hans gameface och att det enbart beror på att han så fruktansvärt gärna vill vinna och att han har sådana enorma krav på sig själv. Att han ibland visar missnöje med sin partner är väl kanske däremot egentligen oförlåtligt men ja, står Horia ut så gör jag det också. I övrigt så har jag en stark känsla av att han är en riktigt trevlig snubbe vid sidan av banan men ja, man vet ju aldrig. Om man jämför med mig så kan ju jag då och då verka vara en ganska trevlig snubbe men jag är ju i allmänhet ganska elak så...jaja, som sagt...man vet aldrig. Jag tänker i alla fall leva i tron att han är god och inte ond tills motsatsen bevisats.

Vi avslutar med en intervju som tennismagasinet uncovered gjorde med honom för någon månad sedan.

Kom igen nu Robert, nu kör vi!

Jag hade ju som mål att presentera en av dom sex möjliga vinnarna i New York om dagen nu fram tills dess att turneringen drar igång men nja, ni borde fan ha lärt er att man kan utgå ifrån att det inte blir som jag säger här på sidan. Detta passar i och för sig ändå lite halvbra att köra dessa två i samma inlägg eftersom det är ungefär lika troligt att dom vinner turneringen, eller vi ska nog säga mindre troligt. Dom tre största förhandsfavoriter står väldigt mycket i en klass för sig men det finns ju faktiskt en liten chans att någon av dessa två vinner.

Femtehandsfavorit

Robin Söderling, Sverige

Det finns faktiskt en chans att Robin vinner US Open så hoppet tycker jag absolut kan leva för er. Nu är ju tyvärr inte chanserna särskilt stora och om jag inför Wimbledon verkligen, verkligen trodde att han kunde vinna så kan jag nog inte påstå att jag egentligen tror på det denna gång. Svenskens form är ju som ni sett dom senaste veckorna inte riktigt där och vad som kanske är mer alarmerande är att han hade något för honom så pass ovanligt som rejäla serveproblem i Cincy. Vad det berodde på vet jag verkligen inte och det fanns inga yttre omständigheter att skylla på, det var helt enkelt timingen i serven som var galen och det kändes som att han inte riktigt träffade bollen på rätt punkt i luften, något som är väldigt ovanligt för svensken. Förhoppnings så är dock detta något som under dom knappa två träningsveckorna efter den matchen kunnat justeras. Vad som i övrigt fattats i hans spel är väl kanske lite svårt att sätta fingret på men ja, det är väl helt enkelt den allmäna säkerheten i spelet som sviktat något vilket gjort att han inte riktigt vågat hålla det magiska tryck som han hade i Paris och under någon match i London.

Det krävs i alla fall att precis allt detta faller på plats om han ska ha någon chans men hittar han bara en riktig jävla toppform så vet vi ju att han verkligen inte behöver vara rädd för någon. Pottan vann förra året genom att smaska alla sina motståndare sönder och samma, något som en formtoppad Robin faktiskt också har kapacitet att göra.

Fjärdehandsfavorit

Novak Djokovic, Serbien

När det gäller Djokovic så handlar ju precis allt om en enda sak, hans måste hitta sin en gång så fina serve igen. Mannen som en gång av Roger Federer påstods ha världens bästa och mest svårlösta serve har under detta år förmodligen hittat sin servemässiga inspiration från Pippo Volandri för maken till kraftlöshet i serven har vi väl sällan skådat hos en toppspelare. Det är som att han försöker ta i men att han träffar bollen så fruktansvärt dåligt och fel att det liksom inte händer ett skit. Problemen var som allra värst i somras, är nu lite bättre, men det är fortfarande mil kvar till att han ska bli en farlig spelare igen. Grundspelet har i alla fall inte påverkats av serveproblemen och jag tycker faktiskt att han överlag spelat riktigt bra men det hjälper ju liksom inte när man möter dom bästa. Mot sämre spelare så är han dock fortfarande kanske den tryggaste av dom alla att chanserna att han inte ska nå kvartsfinal i New York är fan minimala.

Hittar han serven så kan han vinna alla dagar i veckan men ja, varför skulle han hitta den just nu? Känns lite långsökt men man kan knappast kalla honom chanslös med tanke på det spel han har i sig.

Dom tre spelare jag hittills tagit upp har tillsammans kanske 15% chans att vinna medan dom tre största tillsammans har drygt 80%...då kanske ni förstår ungefär hur det ligger till.

Jag förklarar härmed uppsnacket inför året sista Grand Slam, US Open öppnat mina vänner. Resten av den här veckan kommer förmodligen i stort sett uteslutande handla om nästa veckas härligheter och som ni märker så drar vi alltså igång redan idag.

Det är sex dagar kvar till starten av mästerskapet och det finns i den värld jag lever i faktiskt så många som sex spelare som kan vinna hela skiten. Eller nja, fem och en halv närmare bestämt då den spelare som snart ska presenteras måste anses som ett rejält långskott.

Hur som helst, en spelare om dagen och turneringens huvudfavorit presenteras på Söndag.

Sjättehandsfavorit

Nikolay Davydenko, Ryssland

Egentligen så är det riktigt märkligt att nämna Nikolay i det här sammanhanget då hans senaste månad efter det att han kom tillbaka ifrån sin handledsskada verkligen varit hemsk. Allt började i DC-matchen mot Argentina där han hade stora problem med att ens träffa bollen och det har sedan fortsatt fram till förra veckan i Cincinnati där han äntligen visade att han återigen börjar se ut lite, lite som den Nikolay som tidigt i Januari faktiskt enligt mig var världens klart bästa spelare. 

Notera nu att jag skrev lite, han var i matchen mot Federer i fredags stundtals riktigt osäker och det tryck han hade i Januari fanns inte där men dom gånger han blixtrade till så såg jag saker som tydde på att han verkligen är på gång.

Efter den matchen så har ryssen haft ytterligare en träningsvecka som han kunnat gå in i med helt nytt självförtroende, något som verkligen måste kunna hjälpa honom.

At Nikolay ska vinna US Open är ett riktigt långskott, dels beroende på hans tveksamma form, dels beroende på att han genom hela sin karriär haft otroligt svårt att ta sig hela vägen i dessa turneringar och faktiskt inte ens varit i en final, men kanske framförallt beroende på att det finns bättre spelare än honom.

Något som däremot talar för Nikolay är att spelarna i den absoluta toppen just nu är relativt mänskliga OCH att ryssen på senare tid slagit dom allihopa. Han känner sig av vad jag tror inte chanslös mot någon och med tanke på den fina seedning han har så skulle det potentiellt sett kunna räcka med att slå Djokovic och Nadal för att få till en final där allting kan hända. 

Jag vill bara lite snabbt och relativt försynt meddela att jag precis gick segrande ur veckans VamosRafatävling där jag knuffade undan samtliga motståndare och till slut vann med flera hästlängder ner till kamrat Falk. 

Det måste dessutom nästan poängteras ytterligare hur överlägsen jag under veckan egentligen var då det faktiskt inte ens var någon som hotade mig. Man skulle eventuellt kunna sträcka sig så långt som att säga att det bara var en man på banan.

Segerfesten äger rum på den lokala syltan där det givetvis är fri bar under hela kvällen. Dessutom så kommer det framemot småtimmarna att delas ut små plastpåsar med blandat innehåll. Ni är inte bjudna era jävlar.

Vaaaaaaaaaamooooooooooooooos!!!

Okej, nu säger vi såhär. Om du vet med dig att du antingen är väldigt gammal, att du har ett maniskt behov av att hela tiden vara snäll eller om du helt saknar humor så tycker jag att vi gör det som är bäst för båda parter, du klickar ner sidan och kommer tillbaka imorgon förmiddag istället.

Om det är så väl så att du inte kände igen dig på någon av grejerna däruppe så ska vi nu ha lite kul.

Någon gång i tiden, på den gamla bloggen, så sägs det att vi hade en omröstning på just detta ämne. Nu ska vi däremot gå lite mer vetenskapligt och rättvist till väga när vi tillsammans ska rösta fram världens fulaste tennisspelare. Detta kommer inte att vara någon enkel uppgift. Det kommer att krävas en del tufft tankearbete av er eftersom en del viktiga beslut måste tas men jag är säker på att ni kommer att klara det.

Jag har tagit mig friheten att plocka fram åtta stycken kandidater som i en utslagstävling ska göra upp om titeln. Min tanke är att kvartsfinalerna avgörs nu ikväll och imorgon bitti medan semifinalerna kanske avgörs imorgon kväll...eller någon annan gång. Finalen kommer att avgöras...i framtiden.

Här är lottningen.

Ni kommer här nedan att rösta på vem som ska vinna respektive kvartsfinal. För att inte påverka er på något sätt så väljer jag att inte över huvud taget kommentera spelarnas utseende. Bilderna får helt enkelt tala för sig själva.

Kvartsfinal 1

Kvartsfinal 2

Kvartsfinal 3

Kvartsfinal 4