Start - Vamosrafa.se

Dags för semifinaler i det fulhetsmästerskap som just nu går av stapeln här på sidan.

I dom inledande kvartsfinalerna så gick det faktiskt att hitta en del intressanta resultat. 

Att Steps formligen krossade Nikolay är inget att säga om, det var ingen fair match så att säga.

Stak slog C. Rochus klart. Lite väl klart kan jag tycka men segern var hur som helst rättvis.

Omgången skräll slog den oseedade deltagaren Kevin Anderson för när han formligen pulveriserad sin klart mer meriterade motståndare Gabashvili. Kevin kommer att bli livsfarlig i fortsättningen och jag har hört att vissa spelbolag till och med håller honom som favorit.

Längst ner så fick vi den klart jämnaste matchen. Junior ledde i princip hela vägen men på upploppet så kravlade sig Kurre förbi och vann med bara ett par rösters marginal. Starkt.

Semifinalerna ser med andra ord ut som följer:

Semifinal 1

Semifinal 2

Okej, nu säger vi såhär. Om du vet med dig att du antingen är väldigt gammal, att du har ett maniskt behov av att hela tiden vara snäll eller om du helt saknar humor så tycker jag att vi gör det som är bäst för båda parter, du klickar ner sidan och kommer tillbaka imorgon förmiddag istället.

Om det är så väl så att du inte kände igen dig på någon av grejerna däruppe så ska vi nu ha lite kul.

Någon gång i tiden, på den gamla bloggen, så sägs det att vi hade en omröstning på just detta ämne. Nu ska vi däremot gå lite mer vetenskapligt och rättvist till väga när vi tillsammans ska rösta fram världens fulaste tennisspelare. Detta kommer inte att vara någon enkel uppgift. Det kommer att krävas en del tufft tankearbete av er eftersom en del viktiga beslut måste tas men jag är säker på att ni kommer att klara det.

Jag har tagit mig friheten att plocka fram åtta stycken kandidater som i en utslagstävling ska göra upp om titeln. Min tanke är att kvartsfinalerna avgörs nu ikväll och imorgon bitti medan semifinalerna kanske avgörs imorgon kväll...eller någon annan gång. Finalen kommer att avgöras...i framtiden.

Här är lottningen.

Ni kommer här nedan att rösta på vem som ska vinna respektive kvartsfinal. För att inte påverka er på något sätt så väljer jag att inte över huvud taget kommentera spelarnas utseende. Bilderna får helt enkelt tala för sig själva.

Kvartsfinal 1

Kvartsfinal 2

Kvartsfinal 3

Kvartsfinal 4

Detta är ingen topplista mina vänner. Den kommer visserligen att kategoriseras som en sådan men detta är inget annat än en stor fet jävla bottenlista. 

Jag kommer under den närmaste timmen av mitt liv ägna mig åt att förklara för er vilka dom allra smutsigaste människorna som nu för tiden håller på med vår älskade sport tennis. Rättare sagt, smutsiga människor hittar man på vilken random tennistävling som helst men här snackar vi professionella tennisspelare som håller till på världens största tennistourer.

Otroligt subjektivt, givetvis och detta är väl egentligen något som det är lite halv kantboll på att våga skriva om men eftersom vår sida ändå inte är så jävla stor och att jag dessutom gömmer mig bakom målvakter, pseudonym och annat så ja, vafan...nu kör vi!

Bara aktiva tennisspelare tas med.

13, Karol Beck, Slovakien

Kan verka vara en rätt harmlös tjeckoslovakisk medelmåtta, vilket han i och för sig också är men har man en längre avstängning för doping bakom sig i en idrott som tennis så är man givetvis både smutsig och ett svart får. Det var väl någon form av astmamedicin han åkte fast för men med tanke på hur länge han blev avstängd...jag undrar jag om det inte var en av atp:s klassiska mörkläggningar.

12, Filippo Volandri, Italien

Nej, detta känns ju fan inte bra men alltså, ska man se på saker och ting med objektiva ögon så platsar ju faktiskt Pippo på en sådan här lista. Det som gör att han glider in här är framförallt hans i alla fall tre läggmatcher under karriären, senaste nu i Umag för några veckor sedan men även en kort dopingavstängning för glädjepreparat (som väl egentligen borde premieras och inte bestraffas?) och det faktum att han inte alltid gör sitt bästa på banan kan väl vägas in. Jag älskar Pippo men tyvärr, hans namn måste vara med på detta bottenlista.

11, Viktor Troicki, Serbien

Här står jag egentligen med byxorna ner och rumpan bar och allt vad det heter. Jag har nämligen inga som helst bevis på några av denna smutsige serbs läggmatcher men jag vet att han varit inblandad och det i alla fall ett tretal gånger. Allting hände under en period av ett par månader för två år sedan, något som tyder på att han troligen inte gjorde det av fri vilja (vilket är mer regel än undantag när det gäller såna här grejer). Om detta ska ses som en förmildrande omständighet eller ej? Jag vet inte. Smutsig är han hur som helst även om det verkar som att han numera tagit sig ur skiten.

10, Potito Starace, Italien

En annan spelare som jag gillar väldigt starkt men då han var en av dom italienare som var allra först ut med sådana här oegentligheter så måste han finnas med. Det kommer en av hans landsmän senare på listan som är en väldigt mycket större kålsupare men Tito är inte heller världens bästa barn. Det som han blev avstängd från touren i några månader för var att han hade spelat på tennismatcher, enligt atp för väldigt små summor. Personligen så tror jag att han var rätt insyltad i andra saker också. Han har dessutom varit inblandad i ett par riktigt rejält märkliga historier, bland annat ett exempel på det som numera kallas marknadsmanipulering (eller något liknande, vissa ord gör sig inte så bra på svenska) i en match mot den då i princip okända Evgeny Donskoy i Moskva förra året. I ett tidigt skede så var oddset på Starace ungefär 1,30, vilket då var det man skulle kunna kalla det korrekta oddset. Precis innan matchstart så var han uppe i långt över fem gånger pengarna och även under matchen så var oddsen riktigt tokiga. Starace vann matchen 6-3 6-3 och ja, inget tvivel om att han på något sätt antagligen var inblandad i det även om det är ännu svårare att bevisa en sådan sak än att bevisa att någon lagt sig. En skön snubbe som sagt men det verkar som att han antingen har kontakt med lite fel folk eller har lite väl lätt för att falla för frestelser.

9, Novak Djokovic, Serbien

Den enda mannen som man kan kalla för toppspelare på denna lista. Notera nu också att jag har med några av mina absoluta favoritspelare på listan och att det därmed borde vara svårt för er att säga att jag enbart har med Djokovic här för att jag ogillar honom. Likt flera av dom tidigare spelarna på listan, det finns inga bevis eller liknande för att han lagt sig i någon enda match men i unga år så gjorde han det, punkt slut. Detta skedde som sagt i riktigt unga år och han är ju numera på tok för bra för att kunna ägna sig åt några dumheter vilket givetvis är bra. Ovanpå detta så ska serben ha en hel del ganska tveksamma politiska åsikter vilket man väl kanske också kan kalla för smutsigt. Detta är ingenting jag har någon personlig koll på men jag har hört det från flera olika mer eller mindre pålitliga källor så ja, ingen rök utan eld brukar man väl säga. 

8, Martin Vassallo Arguello, Argentina

Jag vet inte om jag vill ta ett uttryck som "synden straffar sig själv" i min mun eftersom det är ungefär lika troligt att något sådant förekommer som att det sitter en skäggig farbror uppe på ett moln och bestämmer saker. Hur som helst, ju mer denna argentinare ägnat sig åt att fixa matcher, ju sämre har hans tennisspelande fungerat och numera så är han väldigt nära att räknas som en före detta tennisspelare. Tog det han kalla "sitt livs seger" i en match som var fixad, det säger väl en del. Vilken match det var kommer vi till lite senare på listan.

7, Nicolas Massu, Chile

Nicolas Massu är en dålig, dålig människa. Det vi har här är en fuskets och osmaklighetens mästare. Vi har här en kille som inte skyr några som helst medel och faktum är att han nog är den enda kvarvarande spelaren som medvetet kan tänka sig att fuska för att vinna en boll (eller nja, det finns två till som då och då gör samma sak, en är Almagro, den andra kan jag av bekvämliga skäl icke nämna). Vad pratar jag om då? Jo, det som han är absolut specialist på är "märkesinringning". Vet ni vad det är? Ni vet när linjedomaren har skrikit ut en boll och spelaren går fram och tittar på märket. För att markera vilket märke det rör sig om så gör spelarna ett litet streck eller en halvmåne runt märket i gruset. Om man gör detta i samband med att visa ett finger upp i luften så menar man att bollen är ute och att det därmed i princip inte behövs att domaren kommer ner och tittar på märket. Om man möter Massu så ska man nog däremot inte riktigt lite på det. Chilenaren har satt i system att köra den här stilen och varje gång huvuddomaren kommer ner och överbevisar honom så ser han lika oförstående ut. Detta är bland det absolut fulaste jag vet och det är också i princip det enda sättet man kan försöka fuska på i tennis. Man gör det dessutom rakt mot sin kollega på andra sidan nätet eftersom man spelar på dennes sportsmannaanda...nej, fy fan vad smutsigt det är. Hur som helst så har många spelare numera genomskådat det och litar inte på Massu men vissa, framförallt dom yngre spelarna som nog inte tror att sånt här ens existerar längre går fortfarande på det. Förutom detta fuskande så har genom åren dopingryktena rörande denna spelare haglat och nej, helt rent mjöl i påsen har han nog inte alltid haft.

6, Nikolay Davydenko, Ryssland

Detta är egentligen jävligt orättvist eftersom Nikolay numera är en hyvens kille men är man alla läggmatchers anfader så måste man räkna med att vara med på VamosRafas smutsighetslista. Nikolay var en av dom absolut första att lägga sig och han gjorde det ett tag för några år sedan faktiskt stup i kvarten. Man visste att om det var en lite mindre turnering, det var en match i första omgången och Nikolay var inblandad så var chansen säkert en på tre att man hade något i kikaren. Personligen så är jag helt övertygad om att Nikolay inte gjorde detta av fri vilja utan att några människor som man helst inte ska nämna över huvud taget hade ett litet grepp om honom på något sätt men det är i stort sett bara en gissning. Det allra mest kända exemplet är matchen mot Martin Vassallo Arguello i Sopot år 2007. Vid ställningen 2-1 i tredje set så tog Nikolay ett skadeavbrott, sa något på ryska om att han hade ont i foten varpå miljontals kronor spelades på Arguello till riktiga kanonodds. 30 sekunder senare så hade ryssen givit upp och några människor hade blivit väldigt mycket rikare. Nikolay själv förklarade det hela med att det måste varit en kille på läktaren som hörde vad han sa och då spelade via sin mobil men nej, en enda människa spelar inte för miljontals kronor via sin mobil med som enda anledning att den ena spelaren säger något. Tennisens kanske allra mest kända läggmatch var alltså ett faktum. En annan lite kul grej med Nikolay är att det gick så långt att alla, verkligen alla ett tag trodde att han skulle lägga sig i nästan varje match. En gång i den stora turneringen i Madrid så hade Nikolay en hemsk dag rent servemässigt. Dubbelfelen haglade åt alla håll och kanter, något som fick domaren att ta tennisens kanske allra roligaste beslut genom tiderna. Han varnade helt enkelt Nikolay för att ryssen enligt honom inte gjorde sitt bästa i matchen, något som kanske inte direkt stärkte ryssens redan svajiga självförtroende. Detta var givetvis helt fel, ryssen hade ju bara brutala serveproblem, men domaren hade faktiskt lagen på sin sida. En domare i tennis får varna en spelare om denna inte gör sitt bästa i en match. Kom ihåg det när ni vid ledning 1-0 i set men underläge 1-5 i andra står och slår bort bollarna med flit för att ni inte orkar med skiten. 

5, Juan Ignacio Chela, Argentina

Klassiskt smutsig spelare. Medveten doping och ett flertal läggmatcher, där har ni receptet på hur man enkelt tar sig in på en sådan här lista. Chela är typexemplet på den argentinska myten. För några år sedan, innan dopingkontrollen fungerade som den gör nu så kunde Chela bara försvinna i ett par månader för att sedan komma tillbaka som ett fysiskt praktexemplar utan dess like. Det sägs att argentinarna åkte in någonstans i djungel dit det inte gick att hitta dom och där häva i sig massor av spännande preparat. Om det verkligen var en djungel dom åkte in i låter jag vara osakt men massor av fuffens höll dom på med. Ingen skräll kanske att Chela för några år sedan faktiskt kunde spela långa, tuffa femsetsmatcher mot riktiga grusarbetare som Ferrer utan att ens se andfådd eller svettig ut. När det gäller hans läggmatcher så var han inblandad i en för bara ett par veckor sedan. Matchen mot Kohlschreiber i Hamburg var faktiskt en av dom allra sämst dolda läggmatcher jag någonsin följt.

Just här mellan plats fem och fyra på listan så borde det egentligen vara ett lååååååångt mellanrum. Om vi än så länge på listan haft spelare som visserligen ägnar sig åt dumheter men faktiskt ändå är ganska harmlösa så har vi härifrån och in spelare som verkligen, verkligen förpestar vår älskade sport. Vill ni hålla er på någorlunda gott humör så kanske ni borde sluta läsa här. Eller nej, gör ni det så är ni riktiga jävla kärringar. Häng med nu.

4, Alessio Di Mauro, Italien

Jag tvivlar på att den här killen någonsin haft något annat mål med tennisen än att fixa matcher. Potito Starace blev för några år sedan avstängd i några veckor för att ha spelat på tennis. Di Mauro blev avstängd nio månader. Det kan kanske få er att förstå lite av vad han höll på med. En annan egenhet som detta lilla kryp har är att han nog har något form av rekord i uppgivna matcher. Ligger han under med 0-1 i set och har break emot sig i andra så kan ni räkna med att det är omkring 50 procents chans att han inte kommer att slutföra matchen. Jag vill påstå att den här mannen är den enskilt största orsaken till att dom allra flesta spelbolagen inte längre erbjuder odds på italienska challengerturneringar. Det är nämligen så att min känsla är att det i små italienska turneringar inte ens ses som något konstigt att någon annan än spelarna bestämmer vem som vinner. Det kan vara arrangören, den lokala maffiabossen eller egentligen vilken jäkla luffare som helst som gör det. Lite komiskt förresten...det sägs att arrangören och den lokala maffiabossen i vissa italienska tennisturneringar är samma snubbe.

3, Oscar Hernandez, Spanien

Ja...vad ska man egentligen säga...Oscar är en av dom som varit inblandad i allra flest läggmatcher och jag tror faktiskt att det gått så långt att han knappt orkar dölja det längre. En bra spelare var han men när man sammanfattar hans karriär om något halvår så är det ändå bara alla uppgjorda matcher men kommer ihåg. Eller nej, en grej till kommer man givetvis ihåg. Detta videoklipp kan vara det som jag i mitt liv skrattat flest gånger åt. Det är nämligen så att det spelar ingen roll hur många gånger jag ser det, mungiporna rör sig liksom oavsett vilket.

2, Christophe Rochus, Belgien

Han lovade...han lovade verkligen i December månad förra året att han skulle sluta med tennisen. Det var ett av dom absolut trevligaste besked jag mottagit men nej, när det blev 2010 så var han givetvis där igen likt det lilla jävla kryp till ohyra som han är. Min ilska börjar egentligen när det gäller hans person, detta är den absolut minst vältränade spelare som spelat en atp-match sedan jag för några år sedan började följa tennisen. Faktum är att så fort han känner minsta tecken på smärsta eller för den delen trötthet så skiter han i allt och bryr sig inte ett dyft om hur nära eller långt ifrån han är att vinna matchen. Anledningen till positionen på denna smutslista är dock en annan, denna lilla pygmé är nämligen en av dom absolut värsta när det gäller läggmatcher. En liten egenhet han har är dessutom att man aldrig riktigt vet när det ska komma. Medan dom flesta andra väljer förstaomgångar i mindre atp-turneringar så kan C. Rochus välja att göra det i vilken random challenger som helst eller varför inte i en Grand Slam-turnering. Och snälla ni, förväxla honom aldrig någonsin med hans yngre bror. Olivier är en hyvens kille och det är kanske ingen slump att dessa bröder numera väldigt sällan spelar samma turneringar och när dom väl gör det så väljer dom alltid andra spelare som dubbelpartners och av vad jag hört så umgås dom heller inte särskilt mycket. En annan lite kul grej är att Christophe är god vän och ibland dubbelpartner med människan som har numret 1 på denna lista. Vilket dreamteam.

1, Daniel Köllerer, Österrike

Allvarligt, ni kan inte ha trott något annat? Detta är inget annat än en komplett galning och för att visa på detta så är han vad jag vet den enda som två gånger blivit diskad från en match. Han har dessutom hunnit med en del andra grejer:

1, Fått Andreas Vinciguerra att lämna banan i en match mellan dom två beroende på att Vinc inte kände att han kunde vistas så nära honom.

2, Under en och samma dubbelmatch hunnit med att både håna Julian Knowles dubbelhandsforehand genom att imitera den och att kalla Jurgen Melzers mor för hora och andra mysiga saker. Man ska väl kanske också tillägga att alla tre kommer från samma land.

3, Fått en galen Stefan Koubek att bli så irriterad att denna tog ett strypgrepp på honom.

4, Fått samtliga österrikiska tennisspelare på touren att vägra ställa upp i Davis Cup-matcher om Köllerer blir uttagen.

5, Kalla världens bästa domare, svensken Mohammed Layani för "okunnig", "idiot" och "det värsta jag varit med om" under en och samma match. Vad berodde det på då? Jo, Mohammed lät sig inte luras av Köllerers skadesimulerande. Rättare sagt, Mohammed gick inte med på att låta Köllerer få ett andra skadeavbrott för samma skada vilket österrikaren tydligen tyckte var självklart.

Han har faktiskt dessutom hunnit med att bli en rejäl publikfavorit i New York...hur fan nu det egentligen gick till...

Det finns dessutom en miljon andra historier om den här killen men nja, det tar vi nog en annan gång. Många säger förresten att han är en jävligt trevlig kille privat och ja, jag tror att så mycket väl kan vara fallet. Jag är helt övertygad om att Köllerer tycker att tennis är ungefär lika coolt som jag tycker att ljushåriga svenska friidrotterskor som försöker skutta ner i sandlådor istället för att göra det dom kan är och att han därför ser det som sin plikt att inte vara som alla andra utan istället vara som...något annat. Många av dom grejer han har för sig gör han säkert bara för sakens skull, han tycker helt enkelt om att kissa lite på sporten och ja, han lyckas ju. Sen måste man väl säga att, visst alla kan vi vara lite tokiga när vi idrottar men den här mannen, ja sådana saker som han gör det gör ingen människa med en normalt fungerande hjärna.

Vet ni vad, vi har ännu inte kommit till huvudanledning till varför han är med på den här listan. Köllerer är den tennisspelare som i sportens historia varit inblandad i absolut flest uppgjorda matcher, uppemot 10 stycken. Ett svårslaget rekord.

Detta trodde ni inte va kamrater? För en gångs skull tänkte jag faktiskt slutföra något jag startat och därmed så är det dags att spåna lite om hur världens 10 bästa tennisspelare kommer att trivas med övergången från gruset till hardcourten.

10, Fernando Verdasco

Spanjoren var under sommarens första månader den kanske näst bästa spelaren i världen i konkurrens med Gulbis och Ferrer men tappade sedan formen totalt och måste just nu anses vara nere i en avgrundsdjup formsvacka. Han säger själv att han varit skadad under den senaste månaden men jag måste säga att jag tvivlar. Övergången till ett snabbare underlag känns som att den passar honom helt jävla perfekt, han har helt enkelt kört fast på gruset. I grunden så är det visserligen på grus som han är som allra bäst men vi minns ju alla hur har spelade i Australien för 1,5 år sedan, han kan alltså slå precis vem som helst även på hard. Alltid sevärd och jag tror att han inom kort kommer att hitta tillbaka till sitt spel.

9, Andy Roddick

Jaha, var har vi Roddick just nu då? Faktum är att han efter den fantastiska segern i Miami (vilket jag tror kommer att bli hans absolut sista stora seger) så har han verkligen en hemsk resultatrad. Torsk mot Gaba i tredje i Paris, torsk mot Sela i andra i Queens, torsk mot Lu i åttondelen i Wimbledon och torsk mot Fisk i semi i Atlanta. Med Roddickmått mätt så är det givetvis bedrövligt och faktum är att han inte heller varit värd att vinna fler matcher, han har helt enkelt varit totalt oduglig och inte ens servat särskilt bra. Att det nu blir hardcourt passar honom självklart perfekt och att han får vara hemma i USA i över en månad passar honom ännu bättre men jag måste säga att jag är tveksam. Det finns numera ganska många spelare som är bättre än Roddick som kanske inte riktigt hängt med i utvecklingen.

8, Tomas Berdych

Numera så ligger han här, stabilt på topp 10 Tomas Berdych och det är precis så det ska vara. Efter semifinalplatsen i Paris och finalplatsen i London så har tjecken mestadels ägnat sig åt att simulera diverse skador för att "slippa" spela vilket väl i och för sig egentligen måste anses vara ganska klokt. Han slog visserligen igenom på gruset och senare gräset nu i sommar eller ja, han slog givetvis igenom för massor av år sedan men han tog i Paris och London det sista steget in i den absoluta toppen men att det nu blir ett annat underlag passar honom ändå utmärkt. Berdych är egentligen en av dom som underlaget spelar minst roll för men jag tycker ändå att han är bäst lämpad för en vanlig hardcourtbana. Han är faktiskt så pass bra att han till och med kan vinna US Open. Det är inte troligt, men kapaciteten har han.

7, Juan Martin Del Potro

Pottan har som ni alla vet varit skadad sedan Australien i Januari och även om han är anmäld till detta års US Open så sägs det att det är en brutal chansning. Personligen så tror jag inte att han kommer att spela, jag är inte ens säker på att han kommer att spela något alls i år men ja, mina tankar här är inte mycket att lita på. Oavsett vilket så kommer han inte att vara att räkna med förens tidigast i början av nästa år, för mig känns det nämligen som att denna man är en av dom som behöver allra flest träningstimmar för att spelet ska fungera. Hoppas verkligen att jag har fel för normalt sett så är han ju utan tvekan uppe på samma nivå eller i alla fall nästan som i alla fall Federer och kanske också Nadal men ja, vi får helt enkelt se. Pottan är den som är mest trolig att ta över efter Nadal som världens tenniskung och min rekommendation till honom skulle vara att inte stressa, han har nämligen tid på sig.

6, Nikolay Davydenko

Ojdå, vad ruttet det gått för honom sedan han lagom till Wimbledon kom tillbaka efter skada. Jag tror för övrigt att det var ett enormt misstag att försöka komma tillbaka till grässäsongen. Nikolay ogillar nämligen gräs lika mycket som...ja, det finns nog ingen som ogillar gräs så mycket som honom och att han spelade sina första matcher efter uppehållet på just det underlaget var nog knappast bra för hans självförtroende. När han sedan fick spela en enstaka match på hard i Davis Cup så var spelet kanske ännu sämre och det har inte heller blivit någon bättring till gruset dom senaste veckorna. Nikolays normalt sett så fina timing är inte där och när han saknar timingen så fungerar ingenting, han har nämligen bara ett sätt att spela. Det tar nog några veckor men snart borde han vara tillbaka igen och när han är tillbaka så är han en av dom allra bästa. Underlagsskiftet passar honom i alla fall perfekt då det han behöver just nu är bollar som studsar som dom ska hela tiden, i varje match.

5, Robin Söderling

Tveksam avslutning på en annars fantastisk sommar för svensken som väl ändå, i alla fall enligt mig fortfarande är som allra bäst på hardcourt. Robin var riktigt dålig i Båstad, inget snacka om saken. Personligen så tror jag att det berodde på en kombination av väldigt många saker som att han givetvis var lite halvsliten, att han hade lite svårt att koncentrera sig pga all uppmärksamhet och kanske framförallt det faktum att hans guru Magnus Norman inte var på plats. Jag tror att Norman är fruktansvärt viktig för Robin, givetvis både under träningar och mellan matcherna men kanske framförallt under matcherna. Robin är i grunden otroligt vilsen när han är på en tennisbana och att ha Norman att kika upp mot när det behövs är nog viktigare för honom än vad väldigt många tror. Hur som helst, formsvackan i norra Skåne har ingen som helst betydelse, Robin kommer att vara en av dom allra bästa spelarna under kommande månads nordamerikanska tour.

4, Andy Murray

Otroligt tung period sedan Australien för Murray som haft något så ovanligt för en toppspelare som rejäla motivationsproblem. Har nu precis brutit med sin tränare sedan många år, något jag tror var jävligt klokt. Det känns som att skotten hade kört fast fullständigt och i princip bara tyckte att det var jobbigt att spela. Jag vet inte om han ska nöja sig med det team han har nu eller om han ska ta in ytterligare någon tränare men oavsett vilket, Murray behöver egentligen inte någon som säger åt honom hur han ska spela. Han har enligt mig det allra mest utvecklade taktiska sinnet på touren och det känns som att det enda han behöver är någon som får honom att återfå gnistan för spelet. Att vi nu går över till hardcourt kommer att vara perfekt för honom då han dels är klart bäst på underlaget men även för att jag vet att USA är hans absoluta favoritland och att han därmed kommer att trivas som fisken i vattnet. Murray kommer när det närmar sig US Open att vara fullständigt livsfarlig, det är jag säker på.

3, Roger Federer

Jaha, vad ska man säga här då. Federer är inte slut som tennisspelare, långt därifrån, men han har just nu en bra bit upp till dom allra bästa. För att försöka komma tillbaka så har han tagit in en ny tränare, eller rättare sagt, han har tagit in en praoelev. Jag måste säga att jag stör mig som fan på att han aldrig vill kalla sin tränare för just tränare utan alltid använder andra ord men det hör väl inte hit, han gör helt enkelt som han vill. När det gäller valet av tränare så är jag också lite tveksam. Han väljer en väldigt gammaldags tränare som haft adepter som Sampras och Henman, ska Federer ta sig tillbaka genom att börja spela serve och volley? Nja, det känns jäkligt mycket som att han just nu famlar i mörkret efter något som inte riktigt finns där och ska jag vara ärlig så tror jag inte riktigt på honom alls för den närmaste månaden.

2, Novak Djokovic

Han är stabil den här rackaren. Det var fan ruskigt längesen han var i form eller för den delen ens spelade särskilt bra men han förlorar sjukt få matcher och samlar verkligen poäng likt en mästare. Dom hemska serveproblemen som han hade i en dryg månad verkade under Wimbledon ha lättat något och det känns faktiskt som att han är på väg uppåt formmässigt. Jag kan inte tänka mig att han vinner US Open men någon av dom lite mindre turneringarna kan han säkert vinna och han kommer alltid att gå långt.

1, Rafael Nadal

4000 poäng är han före världens näst bästa tennisspelare vilket betyder dels att han hade varit världsetta utan att ens spela French Open och Wimbledon som han vann och dels att det inte är några mil ifrån att han har dubbelt så många poäng som världstvåan. Inget snacka om vem som är världens tenniskung alltså och man kan ju säga att det var ett tag sedan någon var så överlägsen. Nu ska det spelas på ett underlag som är hans allra sämsta och hur han kommer att hanera det, jag vet fan inte riktigt. Antingen så är det så att han just nu är så pass överlägsen att han krossar dom andra oavsett underlag eller så är det så att dom andra kan konkurrera med honom. Risken för skador är dessutom precis som vanligt skyhög för honom på detta underlag och man kan nog räkna med att det som vanligt kommer att vara en halvtrasig Rafa som ställer sig på startlinjen i New York.

Sådärja, min genomgång är klar och hardcourtsäsongen kan därmed börja. Hoppas att ni gillade det.

Då fortsätter vi då kamrater. Har ni inte läst den första delen så föreslår jag att ni gör det först, det blir liksom lite bättre så.

29, Radek Stepanek

Det är tänkt att han ska göra comeback nu i Washington nästa vecka och det är ju fan på tiden. Steps missade både årets grus- och grässäsong, något han inte kan vara särskilt nöjd med i och med att han brukar göra fina resultat på båda underlagen. Det känns ändå som att hard i grunden är hans bästa underlag och därför så är det kanske inte så konstigt att han väljer att komma tillbaka från sin skada och sjukdom just nu. Väldigt svårt att säga vilken form han befinner sig i för närvarande men ja, ge honom någon vecka så ska han nog vara livsfarlig igen. Steps behövs verkligen och även om han kanske inte är världens muntraste snubbe så är han ändå en spelare man gärna ser spela va?

28, Ernests Gulbis

Ännu en i raden av spelare som varit borta under den senaste månaden. Gulbis var ju kanske näst bäst i världen under tävlingarna inför French Open men som ni alla minns så skadade han sig vid helt fel tillfälle i Paris. Han gjorde comeback i Los Angeles i tisdags och spelade i matchen mot Falla faktiskt rätt bra men blev på något mystiskt sätt lurad på segern efter massor av både otur och slarv. Det kan säkert dröja ytterligare någon vecka innan han riktigt hittat formen men han såg i matchen mot Falla ruggigt motiverad ut vilket kan vara nog så viktigt för lettens del. Jag tror att han blir en spelare att räkna med under den närmaste månaden.

27, Feliciano Lopez

Ja ni, var fan får han sina poäng ifrån egentligen? Det känns som att han, oavsett hur få matcher han än vinner alltid ligger på en sådan här position eller ibland lite sämre. Hur som helst, Lopez är nog den spanjor som trivs allra bäst med att gruset är bortsopat från banorna och det nu börjar gå lite snabbare. Han är i semi i LA den här veckan och kan säkert göra riktigt bra ifrån sig den närmaste tiden. Han är ingen spelare som stör dom allra bästa men med fina lottningar så kan han utan tvekan gå långt i vissa turneringar.

26, Marcos Baghdatis

Lite segt spel av Baggen i LA den här veckan men med tanke på hur tungt han hade det under sommaren så kanske det ändå var ett steg framåt. Faktum är ju att han faktiskt bara är en bra spelare på hardcourt även om han någon gång blixtrat till på gräs. Därför så är det nu han ska börja spela bra och jag tror att han mycket väl kan bli att räkna med. Är normalt sett väldigt safe mot lägre rankade spelare.

25, Fernando Gonzalez

Här har jag faktiskt inte riktigt koll på hur han mår. Gonzo har under detta år verkat extremt omotiverad och man kan ju nästan säga att det bara var bra att han blev skadad för någon månad sedan så att han fick ägna sig åt lite annat. Han säger själv att han är toppmotiverad inför framtiden och att han vill spela i flera år till men jag måste säga att jag tvivlar. Omställningen till hard ska i alla fall inte vara något problem för honom då han i mina ögon är precis lika bra på detta underlag som han är på grus.

24, Stanislas Wawrinka

Det börjar ju nästan bli löjligt detta, också Stan har varit frånvarande under dom senaste veckorna likt typ alla andra på denna lista. Han spelar inte ens veckans hemmaturnering i Gstaad vilket faktiskt är anmärkningsvärt då Stan till och med brukar spela dom flesta challengers som spelas i hemlandet. Jag ser faktiskt ganska mörka framtidsutsikter för Stan. Det känns mer och mer som att han behöver grus under fötterna för att hinna med sina gigantiska svingar och det känns kanske lite som att hans spel är lite old school och att han är rätt känslig för det höga tempo som börjar byggas upp av många spelare. Stan är inte ens spelare som jag tror på för framtiden.

23, Albert Montanes

Aaa, vad han har imponerat på mig under den senaste månaden. Tidigare så var Montanes sjukt begränsad och hotade aldrig någonsin några bra spelare. Numera är han precis lika säker som han alltid varit men han kan nu också spela i ett helt enormt tempo och ja, det spel han visade upp i Stuttgart för ett par veckor sedan var fan bland det värsta jag sett, särskilt i matchen mot Ferrero som var helt fantastisk. Albert är givetvis en av dom som grinar mest över att börja spela på hard och även om han även på detta underlag kan vinna vissa matcher om motståndet är tillräckligt svagt så är han ju faktiskt helt ofarlig utan sand under fossingarna.

22, Juan Carlos Ferrero

Ganska intressant faktiskt att Montanes bara är en enda plats efter Ferrero på rankingen, säger en del om hur bra Monty blivit. Ferrero då, nja...vårformen är inte där just nu och även om han gått långt flera veckor i rad så tycker jag att han ser rätt osäker ut. Han hade ju en period i några år där han nästan var bättre på hard än han var på grus men nu har det nog svängt totalt åt andra hållet igen och jag tror att han kommer att få det jävligt svårt att hävda sig på snabba underlag framöver.

21, Thomaz Bellucci

Katastrofal form för Bellucci just nu och så osäker som han känns för närvarande var det väldigt längesen han var. Stort frågetecken finns också för hur han kommer att hantera övergången till hard. Han har visserligen blixtrat till på snabba underlag tidigare men han känns för mig fortfarande som en av dom allra mest utpräglade grusspecialisterna och nej, här är jag grymt tveksam till att han kommer att prestera något i USA. I framtiden så tror jag fortfarande att han blir topp 10 men just nu så känns det som att han har kört fast lite.

20, Sam Querrey

Vilken sjuk match han vann igår mot Schuettler. Han var i hela det avgörande setet totalt underlägsen men blixtrade till i rätt lägen och vann till slut i ett tiebreak. Likt alla sina landsmän så är Sam överlägset bäst på hard och då särskilt på hemmaplan så han är givetvis en av dom som jublar mest över att gruset är borta. Formen känns kanske inte på väg uppåt direkt och han har fortfarande väldigt svårt för att slå högre rankade spelare men på något sätt känns det som att man bara väntar på att han ska ta ett steg ytterligare, kapacitet saknas nämligen inte direkt.

19, John Isner

Inte en helt ointressant månad för den här killen. Visade kanske inte direkt upp sitt bästa jag under den förra veckan och då gick han ändå till final och var där enstaka bollar ifrån att besegra Fisken men förlorade 7-4 i avgörande sets tiebreak. Det säger en del om den här killens kapacitet när han kan ha en medelmåttig vecka men ändå gå till final. Om han hittar formen är Big John farligt för alla spelare i världen och då menar jag verkligen alla.

18, Nicolas Almagro

Denna osmaklige spanjor börjar väl mer och mer kännas som en spelare som behärskar alla underlag och därmed så ska underlagsbytet inte behöva betyda så väldigt mycket för honom. Formen är just nu väldigt god och Almagro kommer att hålla sin seedning i många av dom amerikanska turneringarna. Han lär inte gå riktigt långt i någon men han kommer att vinna matcher, var så säkra.

17, Gael Monfils

Nämen? Är Monfils skadad? Helt otippat. Det här killen är ju verkligen inte byggd för att idrotta eller rättare sagt, i grunden är han det inte även om han byggt upp en kropp som är lite av ett luftslott. Han är ju faktiskt så pass mycket skadad att det känns som att det här inte kommer att hålla i så många år om han inte hittar på något helt annat. Att inte jaga fullständigt omöjliga bollar och sluta missbruka glidandet på ickesandiga underlag kan ju kanske vara ett steg på vägen. Om han lyckas få en skadefri månad så är han en av dom som kan hota dom allra bästa men nja, det känns just nu långsökt. Oavsett vilket så har han inte kapacitet att göra många bra matcher på raken vilket gör att han just nu inte kan gå långt i turneringar men han kan utan tvekan här och där skicka ut något av dom stora namnen.

16, Ivan Ljubicic

Klart felrankad efter sin seger i Indian Wells tidigare i år. Så bra som plats 16 är Ivan givetvis inte nu för tiden men topp 30 är han väl...kanske. Att det nu blir ett snabbare underlag passar honom givetvis fullständigt perfekt och i och med sin fina ranking så kommer han att vara högt seedad i alla turneringar han spelar och därmed så kommer han ofta att vara med långt framme.

15, Jurgen Melzer

En av sommarens stora överraskningar får nu byta till ett underlag som borde passa honom bättre än gruset som han spelat så bra på. Melzer är helt ofarlig för dom riktigt bra spelarna men han börjar kännas relativt safe mot dom lite sämre.

14, Mikhail Youzhny

Detta tror jag blir den kommande månadens stora flopp. Jag såg honom spela mot Schukin igår och även om man inte kan dra några stora växlar på att han förlorar en så pass oviktig match så kan man däremot dra växlar på hur det såg ut. Youzhnys gamla hemska backhandproblem verkade vara på väg tillbaka och när dom kommer mina vänner, då väntar en avgrundsdjup svacka runt hörnet. Ryssen hjälpte igår till med vänsterarmen i backhandspelet, han vågade alltså inte riktigt slå den enhandsbackhand som han normalt sett slår helt okej och när han börjar göra så, så brukar vanligtvis allt rasa för honom. Räkna med att Youzhny kommer att hålla sig till slicen en tid framöver och räkna också med att han kommer att förlora mot motståndare som man inte trodde att en topp 15 spelare kunde förlora mot.

13, Marin Cilic

Inte kanonsommar för Cilic som jag i vanlig ordning inte ser någon ljus framtid för. När han spelar på sin absoluta topp så är han givetvis riktigt farlig men han känns jävligt svajig och i grunden så är han ju faktiskt ganska vek och osäker. Jag tror inte på Cilic som kommer att tappa massor av poäng i New York.

12, David Ferrer

Ferrer struntade i att krama ur det sista ur grussäsongen trots att han om han spelat dessa sista två veckor nog hade kunnat inkassera två titlar. Jag tror ändå att det var klokt av honom i och med att han i Båstad började kännas rätt sliten och att han utan tvekan kan uträtta saker under hardcourtsäsongen som nu börjar. Han är naturligtvis långt ifrån lika farlig på hard som han är på grus men han kommer ju att ha en kanonseedning så fort han spelar och i och med att han är brutalt svårslagen för sämre spelare så kommer han att vinna massor av matcher.

11, Jo-Wilfred Tsonga

Detta blir spännande att följa. Tsonga kommer någon gång att fullständigt explodera och vinna turneringar på löpande band. Att han gör det just nu känns kanske inte jättetroligt då han haft både skadeproblem och tveksam form men han brukar trivas i USA och ja, med tanke på att han nu ju har en bättre ranking än han brukar ha såhär års så känns det som att han har alla möjligheter. Han är nog hur som helst minst sagt glad över att slippa det för honom troligen ganska ångestfyllda gruset.

Vi tar topp 10 lite senare.

Hallå där kamrater. Detta borde egentligen vara en sorgens vecka i och med att årets grussäsong i princip går i graven i och med att finalerna i Gstaad och Umag spelas på Söndag men riktigt så är det ju faktiskt inte. Grus må vara tennisens absolut roligaste underlag men det är verkligen samma sak varje år, precis när grussäsongen drar sig mot sitt slut så är man liksom lite less på att se Montanes springa runt som en iller och jaga bollar och börjar istället längta efter att få se Karlovic stå och sända iväg missiler uppifrån det träd det känns som att han står och servar ifrån.

Hardcourtsäsongen har i och för sig redan dragit igång borta i nordamerika och den här veckan så spelar dom ju i Los Angeles men det känns faktiskt som att den drar igång på riktigt först nästa vecka när det inte spelas några europeiska grusturneringar samtidigt.

I och med detta byte av underlag så tänkte jag gå igenom spelarna på rankingen. Vilka kan vi förvänta oss stordåd av? Vilka känns heta? Vilka är självmordkandidater beroende på att dom avskyr det hårda underlaget? 

Vi börjar på plats 50 på rankingen och tuggar oss uppåt. Hur många inlägg det blir uppdelat i är än så länge lite smått oklart men tipset just nu är väl två med en reservation för att det kan bli tre.

50, Eduardo Schwank

För ett halvår sedan så hade jag sagt att Eduardo nog är en av dom som lipar allra mest över att behöva byta underlag men så känns det fan inte just nu. Han har servat riktigt bra dom senaste månaderna och slår verkligen så pass hårt att han egentligen borde kunna vara precis lika bra på snabbare underlag som han är på grus. Han behöver nog dock mer tid på sig innan han kan hävda sig ordentligt så nej, helt nöjd med att behöva börja spela på hard är han nog inte.

49, Viktor Troicki

Snacka om att denna lätt otrevliga serb lär vara lika likgiltig över underlagbytet som hans spel i allmänhet är. Troicki är precis lika bra/dålig på allt och han är också precis lika medelmåttig på alla underlag. Helt ofarlig för bättre spelare men relativt säker mot dom sämre. Har förresten inte spelat på länge nu...har ingen koll på varför. Hoppas han blir borta ett tag till.

48, Sergiy Stakhovsky

Ja, vad ska man egentligen säga mer än det som sades om Troicki. Stak är i princip lika bra på alla underlag även om han i och med sitt offensiva spel borde vara bättre ju snabbare det går. Är bara i form ett par veckor om året och i och med att han i år redan haft sina formtoppar så borde han nu vara ofarlig under resten av säsongen.

47, Richard Gasquet

Den numera extremt otränade Richard tycker nog att det är skönt att matcherna blir lite kortare och att han behöver röra sig lite mindre. Jag tycker att han har servat väldigt bra på slutet och han kommer nog att kunna gå rätt långt i vissa turneringar. Fortfarande så är han klart bättre än den ranking han just nu har och att som seedad få möta honom i första omgången av en turnering är givetvis en rejäl mardröm.

46, Janko Tipsarevic

Kanske världens skummaste tennisspelare nöter på och är den här veckan framme i kvarten i Los Angeles. Trivs riktigt bra på hardcourt och kommer att vinna en del matcher.

45, Michael Berrer

Han känns rätt formsvag just nu, Berrer men man ska nog komma ihåg att han i grunden är totalt oduglig på grus och att det är nu han ska börja vinna matcher. Tysken brukar trivas alldeles ypperligt i USA och det finns ingenting som talar emot att han nu ska hitta formen igen. Man måste ändå säga att hans ranking det senaste halvåret varit på tok för hög eftersom han i höstas formligen ägde challengertouren. Berrer tackar nog och tar emot i alla fall men jag är rädd att detta är hans sista topp 100 säsong.

44, Yen Hsun Lu

På tal om att ha för hög ranking ja...Lu är väl åtminstone 30 positioner felrankad efter den överprestation han stod för i Wimbledon. Det blev inte många grusmatcher för Lu i år vilket är fullt förståeligt eftersom han likt alla andra asiater är i stort sett oduglig på den röda sanden. När det nu blir hårt underlag så kommer den lille asiaten givetvis att börja spela mer igen och istället för att som tidigare i år blanda atp och challenger så kommer han nu att få spela dom stora turneringarna. Så särskilt många matchvinster blir det nog inte eftersom jag inte tycker att han riktigt räcker till mot bra spelare men det spelar ju mindre roll för honom i och med att Wimbledonpoängen räddar honom ett bra tag framöver.

43, Guillermo Garcia-Lopez

Också GGL har varit borta några veckor. Måste vara en skada i och med att han alltid är stark under den sista delen av grussäsongen. GGL är förresten något så ovanligt som en spanjor som inte grinar över att behöva börja spela på hardcourt. Jag tycker att han är bättre på hard än vad han är på grus och han är ruggigt safe mot lite sämre motstånd. Ingen spelare som är farlig för toppspelarna men han vinner många matcher med sin säkerhet och sitt höga tempo.

42, Alexandr Dolgopolov

Märklig händelse i veckan där alla i hela världen trodde att Junior som vi kallar honom skulle lägga sig mot Skugor men att han i själva verket bara var lite småskadad och vann matchen. Riktigt kul ska det bli att följa denna lätt bögiga kille på amerikats hardcourtbanor. Än så länge så har alla hans framgångar kommit på grus men när man tittar på hans spel så tycker jag att han borde vara ännu bättre på hard.

41, Thiemo de Bakker

Liksom flera andra så har de Bakker vilat från den sista delen av grussäsongen och det tror jag att han gjorde jävligt rätt i. Han kändes ordentligt sliten ända sedan sitt genombrott i början av Juni och ja, han behövde nog vilan. Precis som Junior så slog han ju igenom på gruset i år men hans spel med den fantastiska serven och dom hårda grundslagen måste ju verkligen göra sig ännu bättre på hard. Jag tror att han kan vara en av dom som höjer sig mest och blir lite av överraskningen under den kommande månaden.

40, Florian Mayer

Otroligt underhållande spelare som nu varit i stort sett skadefri i en hel månad vilket för honom måste vara något slags rekord. Brukar oftast spela som allra bäst på grus och det är väl egentligen där som hans enormt varierade spel kommer till sin rätt men med tanke på hans fina serve så är han allt annat än ofarlig även på hard.

39, Philipp Petzschner

Vad Petzschner gjorde i Umag nu i veckan vet jag faktiskt inte. Antingen så åkte han dit skadad eller så "halvla" han sig mot den lille Rochus. Hur som helst så ska han inte stå i tre gånger pengarna i en sådan match. Bytet av underlag passar honom i alla fall helt perfekt så han enligt mig är överlägset bäst på hard. Var riktigt bra, kanske bättre än någonsin under USA-säsongen förra året.

38, Tommy Robredo

Tommy hade i år sin klart sämsta grussäsong någonsin och det lär knappast bli bättre när vi nu flyttar över till ett snabbare underlag. Tommy kommer att fortsätta att rasa på rankingen i och med att hans veka spel inte längre riktigt räcker till och detta är väl knappast något vi grinar över?

37, Andrey Golubev

Oj vad intressant han blir att följa den närmaste månaden. Golubev slog ju igenom totalt i Hamburg och att han nu är rankad på plats 37 känns faktiskt fullt rimligt då han ju är en jävligt bra spelare. Han bör dessutom vara som allra bäst på hard och jag tror också att det är där han i grunden trivs allra bäst. Kan mycket väl fortsätta att klättra och topp 20 är absolut inte omöjligt inom en snar framtid, så bra är han faktiskt.

36, Philipp Kohlschreiber

Känns som att tysken är lite på väg neråt va? Inte alls lika bra resultat som vanligt i dom små grusturneringarna och nej, det känns fan som att det är många yngre spelare som har sprungit förbi honom. Bytet av underlag ska inte behöva vara något negativt dock, Kolet är lika bra på alla underlag om man bortser från inomhusmattor.

35, Mardy Fish

Hyfsad rankingklättring för Fisken under den senaste månaden. Han var ett tag runt 100 strecket men är just nu alltså på plats 35 och det är ju här eller kanske lite högre som han hör hemma. Är likt dom allra flesta amerikanerna klart bäst på hemmaplan och mja, undrar om han inte har något stort på gång i år. Han är verkligen i toppslag just nu och han har spelet i sig för att kunna hota riktigt bra spelare. Bli inte förvånade om han med en bra lottning går en bra bit i US Open.

34, Michael Llodra

Helt rätt av denna fantastiskt underhållande spelare att i princip skita i gruset i år. Hans ranking just är så pass bra att han absolut inte behöver jaga poäng och det är ju på dom snabba underlagen som han kan göra sig själv rättvisa. Lite oklart vilken form han är i just nu men jag rekommenderar er att se så många av hans matcher som ni kan för detta är enligt mig en av dom som är allra roligaste att se när han är på humör.

33, Gilles Simon

...

32, Julien Benneteau

Jaha, vart var han under grussäsongen då? Fan vad många spelare det är som gick i idé under dom sista grusveckorna. Underlagsbytet passar honom i alla fall perfekt då hans flacka spel kanske är som allra bäst inomhus med även utomhushardcourt passar honom alldeles utmärkt. Egentligen så tycker jag att han varit lite av en besvikelse under dom senaste månaderna men nja, det är nu han ska börja plocka poäng. Är en mycket farlig spelare även för dom allra bästa och känslan är att han inte är rädd för någon utan alltid kör sitt eget race.

31, Juan Monaco

Ännu en gruskung som inte tog chansen att krama ur det sista ur grussäsongen. Han var ju för fan inte ens i Båstad i år, märkligt. Nu är det i och för sig så att detta inte var självvalt utan Monaco har hela sommaren haft problem med skador men synd hur som helst att han inte fick vara med under hela grussäsongen eftersom det ju är där som han ska visa upp sitt spel. Har stundtals under karriären kunnat spela klart dugligt på hard men oftast så känns han väldigt enkelriktad och faktiskt ganska osäker. Inga höga förhoppningar på Juan under den närmaste månaden alltså.

30, Lleyton Hewitt

Klart tveksam form på Hewitt just nu och man frågar sig ju ständigt när han egentligen ska börja tappa i spelstyrka och ranking. För mig känns det som att det finns rätt många spelare av dom som är rankade mycket lägre som numera kan slå honom och i och med att Hewitt inte känns som en av dom som kan hota dom allra bästa (federersegern i Halle räknas inte eftersom Roggan var så fruktansvärt dålig i den matchen) så känns det som att...nja, jag tror inte riktigt på Hewitt.

Jag tror faktiskt att vi dämpar oss där för nu. To be continued är väl ett ganska passande uttryck.

Okej, är man en människa som lever sitt liv efter statistik likt många av er gör så kan man givetvis hävda att tennisens atp-ranking aldrig ljuger. Detta kan man dessutom göra med relativt gott samvete eftersom det system för att ranka tennisspelare som finns idag visserligen inte är perfekt, långt därifrån, men det är faktiskt fullt dugligt och i stort sett så speglar rankingen hur bra tennisspelarna faktiskt är.

Det finns dock några rejäla undantag och därför så tänkte jag här ge mig på att lista världens mest felrankade tennisspelare.

Ska vi gissa på att jag kommer att uppröra någon?

Spelare som varit skadade mycket på sistone är givetvis undantagna eftersom det ju knappast är något konstigt att deras ranking inte speglar deras spelstyrka.

12 spelare blev det som just nu ligger rankade bland världens bästa tennisspelare men har en ranking som är troligt fel. 12 må vara min absoluta hatsiffra men nu gick den inte att undvika. Nu kör vi.

12. Melzer, Jurgen (AUT)

Atp-ranking: 15. Borde vara rankad: mellan 20 och 30.

Inget större fel på rankingen då det bara skiljer några få platser mellan hans atp-ranking och den rankingen jag skulle ge honom men i och med att han är så pass högt rankad så känns det som att varje position spelar roll. Anledningen till att han fått denna monsterhöga ranking är givetvis hans insats i French Open i år och just spelare som överpresterar i en Grand Slam blir enligt mig på tok för kraftfullt belönade i form av höga ranking positioner. Detta kommer ni att se som en röd tråd genom denn topp(eller ska vi kalla det botten?)-lista.

11. Mello, Ricardo (BRA)

Atp-ranking: 90. Borde vara rankad: absolut inte topp 100.

Ricardo Mello...klart duglig tennisspelare men absolut ingenting extra och så fort han möter en bra spelare så ser han ut som lite av en junior. Ingen större kraft i spelet och inga direkt vapen. När han möter lite sämre spelare på challengertouren så kan han ibland bygga upp ordentlig vinstrader och tyvärr så är det ju så att man belönas makalöst mycket för att spela bra på denna lägre stående tennistour.

10. Granollers, Marcel (ESP)

Atp-ranking: 86. Borde vara rankad: runt 50:e plats, eller kanske lite sämre.

Jag tycker att Granollers är en riktigt bra spelare men han får just nu inte till det rankingmässigt. Anledningen till detta är att han ofta har en brutal otur med sina lottningar och att han är en cool kille som vägrar gå ner och mjölka poäng på challengernivå. Eller nja, han har spelat några challengers i år men om man jämför med dom spelare som ligger runt honom på rankingen så spenderar han inte särskilt mycket tid på den mindre touren.

9. Phau, Bjorn (GER)

Atp-ranking: 98. Borde vara rankad: kanske topp 150 men det är knappt.

Björn Phau är ingen bra spelare, han är faktiskt inte ens i närheten av att vara en bra spelare. 11 månader om året är han totalt oduglig och vinner inga matcher oavsett om det är på atp- eller challengernivå. En månad om året blixtrar han till och det i kombination med att han ibland lyckas hitta turneringar med bedrövlig klass gör att han år efter år lyckas klammra sig kvar på touren. Han borde förgöras.

8. Fognini, Fabio (ITA)

Atp-ranking: 97. Borde vara rankad: mellan 50 och 70.

Fabio har kapacitet för att vara topp 50 och kanske ännu bättre men hans förkastliga psyke och det faktum att han är totalt dum i huvet gör att han just nu har vissa rankingmässiga problem.

7. Dent, Taylor (USA)

6. Zeballos, Horacio (ARG)

5. Dolgopolov, Alexandr (UKR)

4. Stakhovsky, Sergiy (UKR)

3. Lu, Yen-Hsun (TPE)

2. Simon, Gilles (FRA)

1. Robert, Stephane (FRA)

hankenstein

Varje vecka sitter vi tennisfans här på vamosrafa.se och följer ATP-touren slaviskt. Vi analyserar matcher, vi bettar på matcher, vi ser fram mot matcher och vi sågar matcher. Alla dessa matcher spelas ju dock någonstans i verkligheten och därfär tänkte jag dra iväg min egna topplista på mina...

Läs hela inlägget Topplista; Mina favorit-tävlingar »

Jag har sagt att jag ska göra den här listan länge nu men jag måste erkänna att jag i sista stund började vackla och fundera på att ställa in. Att bedöma spelares förmågor att returnera servar mot varandra är inte lätt kan jag säga mina vänner men jag har gjort ett försök. Uppe i toppen så känner jag mig ganska torr om föttera men när det gäller plats 10-20 så känns det lite som en tombola. Jaja, världens enligt Ralf 20 bästa returnerare kommer här.

Jag har bara rankat singelspelare. En del dubbelspecialister hade mycket väl kunnat trycka sig in på den här listan men nej, dom får helt enkelt inte vara med.

20, Dolgopolov, Alexandr (UKR)

Först och främst så måste det noteras att Junior numera vill vara stor och har bett om att ta bort Jr från sitt namn på atpworldtour.com. Han heter numera också Alexandr och inte Oleksandr...men skitsamma, för oss kommer han alltid att vara Junior. Egenetligen så kom han med på den här listan som lite av en nödlösning för att vi skulle komma upp i 20 spelare men faktum är att hans returspel är riktigt intressant och kanske lite av framtiden. Junior går på säkert 70% av sina returer stenhårt och även om det blir lire in eller ut så är det väldigt mycket upp till honom även i returgemen och det gillar jag.

19, Granollers, Marcel (ESP)

Returnerar egentligen mycket bättre i dubbel än han gör i singel då han när han spelar ensam är ganska passiv men hans offensiva returspel håller hur som helst jävligt hög klass.

18, Clement, Arnaud (FRA)

En av världens tidigare returkungar och hade denna ranking gjorts för drygt fem år sedan så hade Clement kanske till och med varit i topp. Otroligt reaktionssnabb vilket gör att han får tillbaka massor av bollar. Kanske inte den allra bästa på att få tryck i returerna men fantastiska reaktioner som sagt.

17, Simon, Gilles (FRA)

Jag vet inte om han någonsin kommer att komma tillbaka till en ens duglig rankingposition och ska vi vara ärliga så var han inte bra på så särskilt mycket men returnera kunde han faktiskt. Bra på ungefär samma sak, om än inte lika bra som ettan på den här listan. Vad det är kommer ni att läsa om senare.

16, Hewitt, Lleyton (AUS)

Lite Clementstil när det gäller returerna. Jävligt snabba reaktioner och får tillbaka massor. Kanske inte dom bästa offensiva returerna men ändå helt okej. Hmm...kanske han borde kommit högre upp på listan men...nej, han får nöja sig med plats 16.

15, Baghdatis, Marcos (CYP)

Han gör egentligen inget särskilt i sina returer denna cypriot men han gör det man ska göra, han motar helt enkelt tillbaka servarna och han gör det bra. Otroligt stabil när det gäller returerna.

14, Melzer, Jurgen (AUT)

Specialist på offensiva returer. Jag kan tycka att han ofta slår till dom på tok för hårt men detta sänder samtidigt signaler till motståndaren om att här står någon som inte är rädd. Missar massor men får också massor av poäng direkt på returerna.

13, Benneteau, Julien (FRA)

Jag anser att fransosens kanske enda rejäla styrka är just returerna. Minns ni hur han slaktade Federers servar i Paris förra året? Jag minns och det är även flera spelare som fått uppleva det. Komplett returnerare.

12, Verdasco, Fernando (ESP)

Många tycker nog att han bör ligga bättre än såhär men nej, inte på Ralfs ranking. Spanjoren har helt enkelt en på tok för hög felprocent och det särskilt på enkla andraservar. Dom flesta spelarna servar väldigt mycket på Fernandos backhand, något jag inte riktigt tycker är så smart. I sjävla spelet så är hans forehand mil bättre än backhanden men just i returerna så anser jag att backhanden är snäppet bättre, vilket kanske inte är så konstigt då det är enklare att hålla emot med två händer än med en, mer om det senare...

11, Kubot, Lukasz (POL)

Japp, är det något han kan så är det att returnera och det är just det som tagit honom så pass långt som han kommit. Man kan lätt lura sig att tro att Kubot är en servekanon men så är det faktiskt inte. Hans serve är riktigt tung men den är otroligt instabil och nja, jag tycker helt enkelt inte att den är särskilt bra. Hans returer är däremot fantastiska och då framförallt hans offensiva sådana. Slår väldigt många vinnare direkt på returerna både i dubbel och i singel.

10, Djokovic, Novak (SRB)

Serben ska egentligen ha alla förutsättningar till att vara en av dom absolut bästa men jag tycker inte att han är det. Ungefär samma problem som för Verdasco, han missar väldigt ofta enkla returer vilket är mycket störande. Han är dock givetvis en bra returnerare och det måste sägas att han är komplett men nja, det där sista lilla saknas.

9, Blake, James (USA)

Det näst största hoppet jämfört med atp-rankingen då Blake faktiskt är på väg att åka ut från topp 100 där. Tiden kanske börjar rinna ifrån amerikanen något också returmässigt men när han är på topp så är jag helt säker på att han fortfarande kan fräsa in helt fantastiska returer. Hans stenhårda forehandreturer är...fantastiska och även om hans backhandreturer ofta är ganska chansartade så går dom förvånansvärt ofta in.

8, Ferrer, David (ESP)

En liten skräll kanske men jag gillar verkligen den lille spanjorens returspel. Står väldigt nära baslinjen oavsett vem han möter, något för nära enligt mig men det sätter ändå en viss press på motståndaren och med tanke på hur kvick han är så hinner han ofta med ändå. Har ingen direkt kraft i sina returer men är en jävel på att få tillbaka dom.

7, Davydenko, Nikolay (RUS)

Ryssens returer är precis som hans spel i övrigt, otroligt maskinella. Precis lika bra returer från backhand och forehand och returerna är precis lika bra som hans grundslag.

6, Soderling, Robin (SWE)

Han var otroligt nära att komma en plats högre, svensken men han stannar här på plats sex vilket är nog så bra. Otroligt skicklig returnerare som allt som oftast har riktigt fint tryck i returerna trots att han egentligen mest vill ha igång spelet. Har en klar svaghet i att han är så pass orörlig och därmed ytterst sällan returnerar servar långt utåt i rutorna men å andra sidan...det är inte många spelare som får till dugliga returer på sådana servar även om dom är på bollen. Så länge Robin får bollen inom sin slagsektor så har han ingen överman men som sagt, orörlig.

5, Federer, Roger (SUI)

Jag var väldigt nära att ha honom längre mer på min lista men jag dämpade mig. Precis som Söderling så har Federer en rejäl svaghet som jag tror att spelarna mer och mer kommer att börja utnyttja. När man servar på hans backhandsida så får man nämligen i stort sett uteslutande skurna/blockerade returer emot sig och med tanke på hur bra vissa spelare numera är offensivt så är dessa bollar näst intill ett upplägg. I övrigt så är han givetvis sjukt bra och hans returer från forehandsidan håller allra högsta klass men ja, har man en liten svaghet så kommer han inte högre än plats fem.

4, Nadal, Rafael (ESP)

Riktigt svårplacerad, det måste sägas då han på snabba underlag kanske inte alls är en av dom allra bästa men på grus är han DEN bästa returmässigt och det gör att han får en såhär bra placering. Den överlägset mest defensiva returneraren på listan och han står verkligen otroligt långt bakom baslinjen, vilket jag i och för sig tycker är smart. Är man tillräckligt kvick så finns det liksom ingen anledning att stå precis framme vid denna baslinje. Får man bara över returen så kan man om man så vill arbeta sig fram emot den på nästa slag.

3, Del Potro, Juan Martin (ARG)

Fantastisk returnerare som är den överlägset mest stabila av dom allihopa. Otroligt säker och med sin enorma räckvidd så är han en av dom allra svåraste att serva ess på. Ovanpå detta så har han ett ruskigt tryck i sina returer och ja, han är helt enkelt en ofattbart bra returnerare.

2, Nalbandian, David (ARG)

Egentligen så borde väl kanske Nalbandian numera vara diskad från alla topplistor men jag anser att han har det här året på sig att visa att han fortfarande är en världsspelare. Gör han det inte så, ja då är han borta. När det gäller hans returer så är dom kanske inte lika bra som hans backhand totalt sett men dom är helt otroliga. Hittar bättre vinklar än någon annan också i sina returer och är även riktigt säker. Jag anser att han, om han kommer tillbaka fortfarande är världens nästa bästa i denna gren.

1, Murray, Andy (GBR)

För mig listans mest givna placering. Andy Murray är just nu världens returkung och han är det ganska överlägset. Ska man säga något om konsten att returnera en serve så handlar i stort sett allting om att ha precis rätt vinkel på sin racket när bollen träffar denna och just detta är Murray kungen på. Skotten gör precis allt med en sådan enkelhet. Innan serven ska komma så står han bara där och vaggar lite, inga konstiga fotrörelser likt Stefan Edberg och inga andra dumheter, han står bara med racket i handen och väntar helt enkelt. När bollen väl kommer så har skotten en fantastisk förmåga att stå precis där den kommer och framförallt, han håller racketen i exakt rätt vinkel. Det känns som att han på något sätt redan innan bollen kommer redan vet allt. Jaja, en mästare är han och returernas konung är han denna Murray.

Som avslutning så måste jag säga en intressant sak som man kan utläsa av listan. Endast två spelare med enhandsbackhand är med vilket enligt mig inte på något sätt är konstigt. Just när det gäller returnerande så är det en stor nackdel att bara hålla racket i en hand på backhandsidan och därmed så väljer i stort sett alla spelare med just denna fattning att slica sina returer. Detta tror jag inte kommer att hålla i framtiden och därför så tror jag att enhandsbackhanden om 10 år är utrotad.

Jag har faktiskt funderat på att skriva det här inlägget tidigare men skjutit upp det med motiveringen att det skall sparas till den dag det är dags att låta VamosRafa vila för evigt.

Nu är det dock så att denna dag för närvarande känns en bit bort och därför så, vafan man ska inte spara på godsaker för då kanske någon annan äter upp dom...eller nåt.

Det är dags att lista mina egna allra hetaste tennisminnen. Notera att detta enbart är mina egna upplevelser och jag inte påstår att detta på något sätt är tidernas största tennisögonblick. Sju stycken händelser blev det. Om det är så att ni tänker bemöda er att läsa detta så kräver jag att ni tittar på youtubeklippen som jag bifogar. Utan dom så blir detta helt känslolöst.

7, Rafa tar tillbaka tronen

Detta är ju väldigt färskt vilket gör det hela svårt att sätta in men att Nadal efter alla sina problem både spel- och skademässigt fullständigt kör över allt motstånd under en hel grussäsong på det han gjorde är verkligen helt fantastiskt. Ingen förlorad grusmatch på hela säsongen och vunnet French Open utan setförlust. Inte så tokigt.

Vi skiter i videoklipp här då jag inte vill strö mer salt i såren på er. Jag nöjer mig med en bild.

6, Pim Pim kör över Nadal

Någon stor match var det inte utan snarare en andra omgång i Stockholm Open år 2006 MEN det var så mycket i alla fall. Som vanligt så hade Pim Pim vid denna tidpunkt varit skadad ett drygt halvår men som vanligt så var han i speldugligt skick. Inför turneringen så var han rankad på plats 721 men det hindrade honom inte fårn att köra över världstvåan Rafael Nadal. Det allra mest speciella med den här matchen är dock att det enligt mig var den absolut bästa stämningen som vi haft på en svensk tennisarena. Pim Pim kunde bara inte förlora den här matchen. Att Nadal på den här tiden inte riktigt hade lärt sig spela inomhus (vilket han i och för sig fortfarande inte har) skiter vi i.

5, Nalbandian avrättar samtliga

Detta minne är inte från någon enstaka match utan snarare från en hel månad. Detta presterade världens kanske mest talangfulle spelare David Nalbandian under oktober månad år 2007.

ATP Masters Series Madrid, Spain; 15.10.2007; SU; Indoor: Hard; Draw: 48

Round Opponent Ranking Score  
R64 Arnaud Clement (FRA)  40  W 5-7, 6-2, 6-4 Stats
R32 Tomas Berdych (CZE)  11  W 4-6, 6-4, 7-6(2) Stats
R16 Juan Martin Del Potro (ARG)  53  W 6-2, 6-4 Stats
Q Rafael Nadal (ESP)  2  W 6-1, 6-2 Stats
S Novak Djokovic (SRB)  3  W 6-4, 7-6(4) Stats
W Roger Federer (SUI)  1  W 1-6, 6-3, 6-3 Stats

This Event Points: 500, South African Airways ATP Ranking: 25, Prize Money: $400,000

ATP Masters Series Paris, France; 28.10.2007; SU; Indoor: Hard; Draw: 48

Round Opponent Ranking Score  
R64 Nicolas Almagro (ESP)  28  W 6-4, 6-4 Stats
R32 Carlos Moya (ESP)  16  W 6-4, 6-4 Stats
R16 Roger Federer (SUI)  1  W 6-4, 7-6(3) Stats
Q David Ferrer (ESP)  6  W 7-6(3), 6-7(3), 6-2 Stats
S Richard Gasquet (FRA)  13  W 6-2, 6-4 Stats
W Rafael Nadal (ESP)  2  W 6-4, 6-0 Stats

This Event Points: 500, South African Airways ATP Ranking: 21, Prize Money: $400,000

 I Madrid så slog han världens tre bästa spelare från kvartsfinalen och framåt eller rättare sagt, världens tre högst rankade spelare. Han slog både Federer och Nadal två gånger på tre veckor och tappade på dom matcherna bara ett set. Vid just den här tidpunkten så var Nalbandian så otroligt överlägsen alla andra tennisspelare att det var helt jävla sjukt. Jag har aldrig varken innan eller efter detta sett en spelare spela på det sättet som han då gjorde. Varje gång argentinaren slog ett slag så kändes det ytterst farligt för motståndaren.

Jävligt svårt att välja ut ett klipp här men jag väljer kvartsfinalen i Madrid där han tyckte att det räckte att ge Rafael Nadal tre gem på två set.

4, Murray vänder 0-2 till seger

Kvartsfinal i Wimbledon år 2008 och Andy Murray är precis på väg att bli en av världens absolut bästa spelare. I sitt hemmamästerskap så ses han som det första vettiga brittiska hoppet på massor av år (nej Henman var fan aldrig något hopp, han var för dålig) och i sin väg fram så ställs han i åttondelsfinalen mot grodätaren Richard Gasquet. Murray blir i dom två första seten fullständigt överkörd spelmässigt men känslan av att han inte har några som helst planer på att förlora den här matchen finns ändå hela tiden där. I slutet av det tredje setet så vänder så allt. Gasquet visar att man redan som 22-åring kan ha flås som en gammal farbror och börjar se rejält trött ut samtidigt som Murray suger energi från publiken. En av dom matcher jag sett där det varit allra, allra coolast stämningen och ja...ni ser i klippet vad som händer.

3, Tennisguden får det han vill ha

Det är egentligen väldigt mycket av själviska skäl som jag har med denna på listan då anledningen till att den är med är att jag vann så mycket pengar på schweizarnas seger här att...ja, det var mycket. Bortsett från detta så var det trots allt så att det på något sätt kändes otroligt rättvist att Roger fick vinna med tanke på hur mycket han tjatat om hur viktigt det var att ta en olympisk guldmedalj innan karriären tar slut. Att det var två svenskar dom slog? Vem fan bryr sig.

Denna video gick av någon bögig anledning inte att bädda in så ni får klicka här istället för att se den.

2, Rafa gör det omöjliga

Enligt många så är Wimbledonfinalen år 2008 den bästa tennismatch som någonsin spelats. Jag håller inte riktigt med då jag anser att matchen som jag har på min förstaplats och kanske en till varit bättre men att detta var en fantastisk match råder det inga som helst tvivel om. Matchen höll på under en hel dag beroende både på regnavbrott och att den ju bara helt enkelt var brutalt jävla lång. Minnesvärd match som också innehöll vad jag kallar tidernas bästa tennisslag beroende på rådande omständigheter. Vilket tänker jag på? Ni hittar det i videon.

1, Rafa maler ner Federer på alla möjliga plan

Jag vet inte om finalen i 2009 års Australian Open ens var turneringen bästa. Semifinalen mellan Verdasco och Nadal var kanske egentligen snäppet bättre men den här finalen var trots allt en av tidernas fem bästa så ja, det får väl duga. Spelmässigt sett så var Nadal underlägsen Verdasco i semifinalen och han var minst sagt underlägsen i finalen men det spelar liksom ingen roll och det visar verkligen på denna fantastiska krigares enorma vilja. Rafael Nadal skiter fullständigt i hur motståndaren spelar och hur än spelet ser ut så vet han att klarar han bara av att hänga kvar i matchen tillräckligt länge så vinner han den till slut likförbannat och detta oavsett hur spelet ser ut. Federer låg och pressade på i runt fyra timmar medan Nadal sprang och jagade boll. Till slut visade det sig att offensiv inte alltid är den rätta vägen till seger, kom ihåg det alla ni som ständigt tjatar om hur viktigt det är att spela offensivt och ta sig fram till nätet. Man kan bli bäst i världen genom att jaga boll också...