Start - Vamosrafa.se

Om det hade varit så att vi fortfarande hållit till på det lilla råtthål till sida som vi gjorde innan det att överstemästerhemsidesbyggare Rask byggde denna herrgård åt oss så hade jag nu skrivit ett inlägg om religionsmissbruk, rasbiologi, invandring och demokrati. Nu är det dock så att vi väl numera är en någorlunda respekterad tennissida så därmed så...har jag tagit beslutet att vi håller oss till tennisen och jag håller ilskan inom mig.

Jag gick och youtubade lite på mobilen under min senaste hundpromenad. Det jag letade efter var egentligen den intervju där en reporter undrade lite över hur mycket stryk Safin egentligen hade fått den under den där blöta kvällen i Moskva varpå den alltid lika störtsköna Marat svarade "du skulle sett den andra killen", och faktum är att, ja jag hade fan gärna sett den andra killen och med att Marat Safin nog är den tennisspelare jag minst gärna skulle slåss mot och då menar jag inte det beroende på att han verkar vara så fruktansvärt sympatisk utan snarare att han garanterat är en jävel på att slåss.

Givetvis så hittade jag inget klipp på det eftersom jag inte direkt är någon magiker när det gäller youtube men jag hittade en annan ganska rolig grej.

Ni har väl alla idag sett videon på hur Andy Roddick i förrgår hanterade motgången i form av att bli bortdömd för fotfel. I detta klipp ser vi hur Marat Safin hanterade samma sak i en match mot Dimitri Tursunov i Cincinnati för ett par år sedan.

Några helt fantastisk roliga saker där och även en ganska överraskande. Den största höjdpunkten är givetvis när Marat i början av videon vill utmana sitt fotfel med hawk eye, fantastisk. Även ganska roligt i slutet när ryssen, trots att den sista serven döms ut själv dömer in den och utan att fundera går och tackar för matchen.

Om man ska säga något negativt så är det kanske att han när han tackar för matchen uppträder ganska odugligt mot en man som vad jag förstått är en av hans bästa vänner, nämligen hans motståndare, men ja, är man kompis med Marat Safin så får man nog vara beredd på att det kan hända lite grejer.

Det var det för nu. Närmast så väntar inom ett par timmar min genomgång av kvällens match från New York. Stämpla in senare för det alltså.

Kändes det inte som att vi igår kväll, under Michael Llodras match väldigt mycket förflyttades tillbaka till 1990-talet?

73 gånger var fransosen framme vid nätet vilket måste vara det mesta i en match som bara pågår i tre set på otroligt länge, kanske mest sedan år-räknarens första siffra trillade över till två istället för ett?

Att rusa på nätet kan givetvis vem som helst göra, jag själv skulle kunna komma upp i 73 nätattacker om jag vara ville men skillnaden är att Llodra lyckades vinna sin match 3-0 i set mot en världsspelare som Tomas Berdych, något jag nog hade haft svårt att klara.

Sjukt intressant att detta fortfarande går, men kanske ännu mer intressant på vilket sätt han faktiskt gjorde det.

Många tror att det för att kunna spela serve- och volley handlar om att serva i 230 kmh för att sedan pallra sig fram till nätet men så är ju faktiskt inte fallet. Rättare sagt, den tyden av serve- och volley funkar faktiskt numera väldigt dåligt i och med att man, om man slå en så hård, rak serve inte har en chans att hinna fram till en vettig position om bollen skulle komma tillbaka. 

Det Llodra gör är något helt annat. Jag skulle gissa att han i matchen mot Berdych snittade en bit under 200 kmh på sina förstaservar vilket gör att han dels får en jävla kontroll på dom men framförallt ger sig själv en fantastisk möjlighet att både placera, och skruva dom.

Tänkte ni på hur han servade? Jag gjorde det och med tanke på att detta är en Grand Slam så finns det mästerliga möjligheter till att visa det för er via statistiken.

Tänk nu på att Llodra är vänsterhänt. Ser ni någon samband? Jag gör det. Fransosen servade i princip hela tiden med en skruv som var på väg bort ifrån Berdych. I ad-rutan så innebar det att tjecken fick returera långt utanför banans gräns och i deuce-rutan så fick han, om han tänkte sig att få över bollen, ta sig en bit bortom mittlinjen. Serven i deucerutan är inte så intressant i och med att det visserligen är en vinstgivande serve allt som oftast men det är ingen ultimat boll att komma fram på i och med att Berdych om han hinner upp den och Llodra står på nätet har väldigt många alternativ till att passera.

Serven i ad-rutan däremot. När Llodra slår den serven som han gör med den enorma skruven han har och sedan följer med den fram till nätet så ger han sig själv snudd på 100 procents chans att vinna bollen. 

Nu ska vi köra lita rit-Ola här...

Fan vad snyggt det blev. Llodra är blått kryss, Berdych rött kryss. 

Eftersom Llodra servar så förhållandevis löst så hinner han ta sig otroligt långt fram och står nästan ovanpå nätet innan Berdych returnerat. Fransosens vänsterhandsserve skruvar sig som sagt utåt och hela tiden ifrån Berdych vilket gör att tjecken hamnar så sjukt långt utanför banan som bilden visar. Dom två gula duttarna visar Berdych enda små stackars alternativ att passera Llodra, det är svårt att riktigt visa det på en bild så här men om vi ska prata mått så kanske han har två kvadratmeter av banan att landa bollen på, den ena nere i Llodras högra kryss och den andra till vänster om Llodra, kort i serverutan. Lobben är knappast ett alternativ med tanke på var tjecken befinner sig i banan. Jag såg inte hela matchen igår men av det jag såg så torskade inte Llodra en enda boll när han slog den här serve och jag kan inte påstå att jag är direkt överraskad, det finns ju verkligen inte så mycket Berdych kan göra.

Det är precis detta så folk alltid tjatar om ska vara en så stor fördel för vänsterhänta spelare men detta är givetvis bara skitsnack. Är man högerhänt så funkar det precis lika bra att göra såhär men i motsatt ruta, tyvärr så har än så länge ingen högerhänt spelare i världen upptäckt detta utan dom alla sitter hellre och gråter ut över att dom inte är vänsterhänta i tron om att det är så att det faktiskt är en stor fördel att vara just vänsterhänt.

Llodra är världsbäst i grenen hur som helst och det han visade upp igår var bland det värsta jag sett. Även Rafael Nadal behärskar detta, kanske inte till perfektion, men han gör det jävligt bra.

Det var det mina vänner. Inget revolutionerande direkt men ja, slutklämmen blir nog hur som helst att man ska komma ihåg att om man vill spela serve- och volley så ska man nog fokusera mer på var man placerar serven än att fokusera på att få den så hård som möjligt.

Hur många roliga tankar snurrar inte omkring i huvudet efter att ha sett den här videon?

tennismange

Läs hela inlägget Federer vs William Tell »

Det är faktiskt inte ofta jag skriver inlägg om rena taktiska och tekniska grejer inom tennisen, kanske framförallt beroende på att det helt enkelt inte riktigt är mitt specialområde men faktum är att jag för varje dag som går känner att jag blir mer och mer kunnig inom området och det som det här inlägget ska handla om är egentligen något jag gått och ruvat på sedan...ja, långt tid tillbaka kan vi säga.

Vi börjar med en bild. Bilden föreställer mannen som i inlägget kommer att användas som exempel. Numera så förväntar jag mig faktiskt att ni känner igen honom mina vänner.

"Junior", "Diademet", "Dolgo", han har under sin faktiskt ganska korta tenniskarriär redan hunnit samla på sig en del smeknamn här på sidan vilket kanske inte direkt är någon skräll i och med att jag ju uppmärksammat honom sedan han var en liten tennisspermie...typ.

En sjukt intressant spelare är han i alla fall och han ska nu på illustrera det faktum att det inte är på tekniken i slagen man vinner en tennismatch. Om ni inte har sett honom spela så följer här en video där han möter världens bästa tennisspelare. Försök stänga ute att kommentatorn låter jätterolig och att det av någon anledning står en mailadress högst uppe i bilden. Bildkvalitén är hur som helst grym och fokusera bara nu på Juniors sätt att spela.

Ni såg va? Trots att han här mötte världsettan så spelar han ändå till 100% sitt spel, något som i sig är en styrka men inte det som inlägget ska handla om.

Nej, vi ska prata om det faktum att man kan bli en av världens bästa tennisspelare UTAN att spela som dom tennistränare vi har i detta säger åt sina elever att spela. Om ni tittar på dom tennisjuniorer vi har just nu. Hur olika är dom egentligen? Visst dom är inga kopior av varandra men dom har verkligen sjukt många saker gemensamt och då kanske framförallt en sak. Inte en enda av dom har några "konstiga" slag. 

Junior nyttjar en forehandslice, han slår ibland sin offensiva backhand med lätt underskruv, han ställer sig ibland en hel meter in i banan för att returerna sin motståndares andraservar...ja, han gör helt enkelt massor av saker som spelare inte är vana vid, något som ger honom en jäkla fördel. Junior är för mig en fantastisk bolltalang som förmodligen många gånger fått höra att "sådär kan du inte spela om du ska bli bra" eller liknande men ndå alltid trott på sig själv och därmed vägrat fastna i den stora klumpen av tennisrobotar som produceras, kanske framförallt i Sverige. Att ha ett sådant sätt att spela som Junior har ger honom dessutom massor av fördelar. I och med att han i så väldigt stor utsträckning slår olika slag varje gång han ser bollen så är han bättre än, kanske alla andra, på att justera sig för felstudsar. Han är helt enkelt grym på att improvisera. När man ibland ser en svensk ungdomsspelare eller för den delen en robotaktig toppspelare så ser dom ibland ut som riktigt okänsliga spelare när dom, bara för att bollen får en liten, liten felstuds slår iväg den åt helvete bara för att dom inte vet bättre än att slå igenom sitt slag precis som vanligt trots att bollen inte riktigt är där.

Bilden på Thomas behöver ju verkligen en förklaring. Jag följde visserligen inte tennisen jättenära på hans tid men det jag minns av honom är att han, när han kom lite fel till bollen av olika anledningar ofta missade ganska grovt...minst sagt.

Det är givetvis sjukt orättvist att hoppa på folk bara för att dom har bra teknik. Bra teknik är i allmänhet mycket bra om man vill nå framgång. Det jag vill få fram är bara att jag inte tycker att man måste känna att man måste besitta en perfekt teknik för att bli en toppspelare. Om man ser till dom 100 bästa spelarna i världen just nu så är det faktiskt förbluffande många som på något sätt har en oortodox teknik eller på annat sätt spelar lite konstigt. Att spela som Junior kanske inte direkt är att rekommendera i och med att det nog inte är så särskilt många av oss som har hans enorma bollkänsla men det kan nog ändå vara rätt kul för många att se att hoppet finns även om man inte har en forehand som ser ut som Rogers. Tennis handlar om att vinna bollar inte om att vara snyggast...någon som kan vidarebefodra det till Feliciano Lopez kanske?

Avslutningsvis en helt annan grej som visar på vilken galning enna Alexsandr Dlgopolov är. I förrgår i sin match mot David Ferrer så var det omkring eller lite drygt 50 grader varmt i solen inne på Bana 1. Junior valde då att spela i dubbla t-shirts. Hur han tänkte har jag ingen aning om men ja, det kan väl knappast vara att han frös? Som andra barn är han i alla fall inte, den lilla bolltrollaren.

Svårt att låta bli att fundera över vad det egentligen är för tramsig tröja som Roger spelar i under denna vecka. Jag trodde inför turneringen Federer skulle vinna, numera så tror jag faktiskt mer på Murray som känns som veckans klart bästa spelare än så länge.

Jag skulle dock inte anställa skotten varken som talare eller inspiratör...ganska seg.

God kväll på er kamrater. Jag hade tidigare ikväll ett jävligt bra inlägg i mitt huvud med rubriken "Tjockisen mot Kycklingen" men vet ni vad? Jag orkade inte skriva det. Så kan det gå när man har en drönare som sitt bloggöverhuvud. 

Istället så kommer nu något helt annat och faktiskt någonting som vi väl i princip har slutat med här på VamosRafa. Back in the days på den gamla bloggen så skrev jag ju även en del inlägg som inte handlade om bara tennisen men dessa har väl i takt med att jag kanske börjat skriva lite mindre i princip utrotats vilket kanske egentligen är ganska bra eftersom vi nog i största möjliga utsträckning ska hålla oss just till vår älskade tennis.

Hur som helst, det är fredag vilket betyder att många av er nog precis börjar leta efter er bästa hattrullningsform. Jag tycker därför att vi kan göra något så pass uppsluppet som att sitta och skratta lite tillsammans. En väldigt svår fråga som egentligen genomsyrar alla dessa tre klipp är, skrattar vi med eller åt figurerna? För mig så är det nog någonstans mitt i mellan.

Dom två första klippens stjärna är mannen som faktiskt är just en stjärna, närmare bestämt lite av en världsstjärna, om än en vilande sådan...så att säga.

Notera särskilt när han i slutet av klippet verkligen försöker ta åt sig dom instruktioner som givits. Magiskt.

Efter succén i FC Z så deltog Tore i den ytterst underskattade Japanska TV-showen som TV4 sände med den fantastiska programledaren Carolina Gynning. Inte helt otippat att Tore där skulle bli den överlägset mest intressanta deltagaren. Tyvärr, både för oss tittare och för TV4 så åkte han ut väldigt tidigt men han hann ändå sätta sin prägel på tävlingen på ett mycket påtagligt sätt.

Ser man inte redan innan han tar ansatsen att detta aldrig kan sluta bra. Hoppas att ni även noterade den otroligt underhållande Japanska lekledare. Japaner är i och för sig allmänt underhållande men det är en helt annan grej.

Vi avslutar med en helt annan grej som troligen 99% av er redan sett men seriöst, detta bör man egentligen se minst en gång om året livet ut. Så fantastiskt rolig. Vilken kille.

Vi hade detta på den gamla bloggen men jag tycker faktiskt att vi för första gången i historien ska köra en favorit i repris och visa upp världens bästa tennisimitatör även för våra lite nyare kamrater. Håll till godo mina vänner, The Nacho Man!

Han är ofta inblandad i lite konstiga situationer Daniel Köllerer. Vad det här handlade om har jag ingen aning om och man ska veta att Stefan Koubek är ganska blåst även han men ja, det såg ju ganska så hett ut får man säga. Ganska kul också att dom båda kommer ifrån samma land. Om Köllerer hade fått spela Davis Cup så hade det nog kunnat bli riktigt bra fart på deras samlingar.