Vad sägs om att stränga upp ditt rack med ett set ur-saltade, torkade ko-tarmar?? Detta var det enda alternativet på "stenåldern" då alla spelade med träspadar. På Gustav V´s glansdagar så strängade man upp sitt racket med s k natursenor som helt enkelt är tarmar från kreatur som saltats ur, torkats och sträckts till lämplig tjocklek.
På denna tiden var det sannerligen inte vanligt med racketsträngare utan man fick vackert packa ihop sitt racket och skicka det med posten till den kungliga huvudstaden där någon enstaka strängare utförde denna förnyelseprosess av racketen.
Nuförtiden har var och varannan spelare/tränare en egen strängningsmaskin hemma och det som en gång i tiden var ett tidskrävande hantverk fixar hemma-amatören på allt från 15 minuter till dryga timmen, allt beroende på rutin samt vilken maskin man strängar på.
Det finns en absurd mängd med olika tilverkare och typer av strängningsmaskiner, men man kan kort förenkla det med att det finns fyra typer;
Hävarmsmaskin;
En maskin som uppnär trycket på senorna genom att ställa en hävarm i rätt vinkel. Tidskrävande och riktigt jobbig metod.
Vevmaskin;
Här vevar man upp ett tryck och en fjäder känner av rätt tryck och löser ut en skivbroms som håller trycket. Snabbt, enkelt och exakt.
Elmaskin billig;
En elstyrd dator ser till att rätt tryck uppnås och stoppar dragprocessen. En billig elmaskin drar enbart upp rätt tryck, inget annat..
Elmaskin dyr;
Vad är dyr tänker ni? en dyr elmaskin kostar 150.000 kr och kan göra allt utom att stränga racket själv. Här finns alla finesser man kan tänka sig som är allt för avancerade att gå in på. Det finns kopior på de dyra maskinerna som kostar runt 20.000 kr och gör samma jobb lika bra som de dyra.
De allra flesta som strängar hemma har en hävarm eller vev medans de flesta shoppar/klubbar har en vev eller billigare elmaskin. De allra dyraste maskinerna finns på specialshopar som tex shopen i Kungliga tennishallen eller tennis-shopen i Göteborg. Det krävs att man strängar ett stort antal rack om dagen för att en sådan maskin skall löna sig helt enkelt.
Det som många spelare inte har en aning om och som är av mest betydelse är dock inte vilken maskin racket är strängat på, för inte ens världsrankade spelare märker skillnad på ett bra utfört arbete om det är strängat på el eller vevmaskin, utan det viktigaste är vilken typ av senor, eller rättare sagt strängar, man spelar med.
Det finns så många olika typer, material, diameter, färger etc att man lätt blir smått villrådig och som icke insatt är det snudd på omöjligt att hitta rätt i denna djungel som racketsträngar ändå är.
Nu gör vi en rejäl upprensning i träsket och sammanfattar strängarna i dessa kategorier
Natursenor;
Senornas Rolls Royce. En natursena är ofta SVINDYR och det är bara riktiga materialjunkies eller de yttersta världseliten som spelar med natursenor. Som förr i tiden görs natursenor av ko-tarmar och det är ingen billig process. Främsta tillverkare av natursenor är franska Babolat och deras sena "VS" är den som Sampras använde och även de andra världsstjärnorna på 90-talet. Numera är det ytterst få som spelar med rena natursenor.
Ett set (12 meter, räcker till en omsträngning) med Babolat VS, kostar i Sverige mellan 250-350 kr i material på diverse internetshopar. Man kan dock finna diverse budgetalternativ på ebay.com där ett indiskt märke, Global Gut, säljer ett set för i runda slängar 12 dollar, inkl. frakt från Indien. Förvånande så håller denna sena riktigt bra klass och är väl värt att testas om man vill spela natursena.
Det som är natursenans främsta egenskap är att den ger en riktigt bra känsla. Du får helt enkelt med hjälp med att få bollen dit du vill den ska ta vägen eftersom den mjuka natursenan håller kvar bollen en extra fraktion innan den skjuter iväg bollen. Tyvärr håller natursenor betydlig sämre än alla andra senor och den går av riktigt snabbt. Vissa natursenor tål dessutom inte heller att användas i blött väder och personligen så tycker jag det är betydligt fler nackdelar än fördelar med natursenor.
Syntetsenor / Nylon;
Detta segment är det absolut vanligaste som sitter i racken du köper i affärerna. Detta är "standardsenan" och så mycket mellanmjölk man kan få det till. Dessa senor gick tidigare under namnet nylonsena och är ett rent budgetalternativ. Nuförtiden har dock den kära nylonsenan utvecklats till att bli riktigt fin och det finns många riktigt prisvärda alternativ att köpa. En syntetsena är uppbyggd med en relativt tjock kärna och därefeter har man spunnit extremt tunna fibrer runt kärnan och på så sätt byggt upp senan till en tjocklek mellan 1,20 mm till 1,45 mm.
Ju tunnare sena desto mer känsla men sämre hållbarhet. En tjock, + 1,35 mm, håller rätt bra men ger dåligt bollbett (spin) , sämre kontroll och dålig känsla.
Man kan köpa syntetsenor för så lite som 20 kr per 12 meters set och en riktigt fin syntetsena kan kosta upp mot 100 kr för ett set.
Multifilament:
Multifilament är i grund och botten en syntetisk sena, men inte uppbygd på samma sätt som de billigare nylonsenorna. Man använder ofta även dyrare material i framställningen och senan är uppbyggd av tusentals tunna fibrer utan en fast kärna. Dessa senor är ofta framställda att ge brukaren en så bra touch/känsla som möjligt och de upplevs som rätt mjuka att spela med vilket är perfekt för spelare som har armproblem (framförallt tennis/golfarmbåge)
En mulitifilament kostar allt från 50 kr för de billigaste till över 250 kr för de dyraste. Min personliga favorit bland multifilamentsenorna är från Österrikiska tillverkaren Iso-speed som har en modell som heter Professional och är 1,25 mm tjock. Det var den senan som Thomas Muster nådde störst framgång med och det är den sena med konstgjorda material som är mest lik en natursena. Den har dock betydligt bättre hållbarhet än natursenan samt att den tål att spelas i blött väder med. I Sverige kostar denna sena runt 150 kr men går att få tag på för runt 70 spänn i US & A. ( stor logik där förresten, att en sena tillverkad i Österrike kostar 150 kr i Sverige och 70 kr i USA...)
Polyester;
I mitten av 90-talet började man se vissa spelare som hade en stjärna målad längst ner på sina racketar. Stjärnan var logotypen för en tysk plasttillverkare, Polystar, som hade börjat tillverka tennis-strängar av polyester. Vanligt folk bara skakade på huvudet o sa att sån hård skit går det inte att spela med. När jag ville testa en sån sena så började jag med att ha den hårda polyestersenan på längden och en mjuk mulitfilament på bredden, men rätt snart gick jag över till att köra med polyester på både längd och bredd.
Polyester var en helt ny upplevelse. Det blir en stenhård känsla första gången man spelar men rätt snart märker man att man kan slå "hur hårt som helst" utan att bollen flyger ut samt att den på något sätt biter tag i bollen och ger de en otrolig spin.
En polyestersena är dessutom extremt hållbar och håller utan tvekan minst dubbelt så lång tid som en nylon/syntet/multifilamentsena. Polyestersenor finns i extremt många diamenters. Allt från 1,10 mm upp till 1,60 mm men eftersom de är så hållbara kan man gå ner rejält i diameter och få mer spin på bollen.
Polyestersenorna från mitten 90-tal räknas som 1:a generationens polyestersenor och nuförtiden finns de knappt kvar att köpa. Utvecklingen har gått fram rätt mycket och det är numera co-polyestersenor som gäller..
Co-polyester
Genom att blanda i olika material i polyestersenorna har man fått fram s k co-polyester strängar. Många av toppspelarna säger att co-polyestersträngar är den största revolutionen inom tennisen sedan grafit-racket introducerades. Det är dessa strängar som fått spelat att ändra karaktär till att mer gå mot ett sanslöst baslinje-pangande med grym topspin på bollen.
Företaget som revolutionerade tennis-sporten på detta vis var den belgiska tillverkaren Luxilon. Redan 1997 kom de ut med sina co-poly senor och det var efter Gustav guga Kuertens vinst i French Open som mer o mer fick upp ögonen för co-poly senor. Numera spelar de allra flesta spelarna på ATP-world tour med en co-poly sena. T o m Roger Federer har en del co-poly i sitt racket. På längden har han en Babolat VS touch och på bredden har han en Luxilon Big Banger alu power
När Luxilon var herre på täppan så var denna typ av senor snordyra och rätt svåra att få tag på. I början av 2000-talet blev dock Luxilon huvudsponsor av strängar till ATP Tour och då blev det betydlig mer ögon på Luxilon från allmänheten. Nu idag är Luxilon en dussintillverkare i co-polysegmentet om man ser till prisnivån, men personligen tycker jag allt att Luxilon fortfarande har de bästa co-polysenorna. De är dock lite hårdare än alla andra co-polysenor och vissa får ont i armen av dem. Man får stränga dem med 10 % lägre tryck och de är mer eller mindre omöjliga att slå av för en amatör. Om jag använder en Luxilonsena håller den alltså 9 gånger längre än en vanlig syntetsena.
Andra stora tilverkare och senmodeller i detta segment är bl.a Sigum Pro (poly plasma), Tecnifibre (Black code), Babolat (RPM Blast) och Kirschbaum.
Det billigaste co-polysenor kostar runt 30 kr per set och de dyraste Luxilon kostar runt 180 kr per set.
Kevlar / Aramid;
Den sista kategorin, som knappt används längre, är senor tillverkade av Kevlar. Materialet som används i skottsäkra västar är extremt slitstarkt och man får verkligen nöta av senan med hundratals timmar av spel på grus. Förr i tiden hade man denna sena på längden och en syntet på bredden. Jag har strängat säkert över 5000 rack genom åren och enbart en gång har en spelare valt att ha kevlar på både bredd och längd. Anledningen till detta är att kevlar är stenhårt när man sätter tryck på det. Det är verkligen som att spela med ståltråd, om inte ännu hårdare. Tänk dig att du slår till bollen med en stekpanna i gjutjärn. Så känns det att spela med kevlar.
Den främsta förespråkaren för kevlar var Andre Agassi som använde det under större delen av sin karriär (som längdsena) men i slutet av karriären gick han över till Luxilonsenor även han.
Ett set med kevlar kostar mellan 2-300 kr och man kan inte klippa av det med en vanlig tång utan man får typ nyta av det med en vass sax.
Om en vanlig motionär strängar med kevlar så kan ett slag räck för att förstöra armbågen för tid och evighet.
...
Nu när vi gått igenom de olika materialen och maskinerna så kan det vara på sin plats att berätta lite om vilket tryck man ska stränga sitt racket i.
Grundregler är att om du vill ha kraft så ska du stränga löst och behöver du kontroll så strängar du hårt. I ditt racket så står en rekommendation vilket tillverkaren tycker racket spelar bäst i och om du väljer i den skalan så kan du stränga i nedre delen för kraft och övre delen för kontroll. Ju hårdare du strängar, desto snabbare slits senan.
Trenden bland proffsen är att de strängar lösare och lösare. Spelare som Tommy Haas och Thomas Muster strängade ibland i över 40 kg´s tryck men de var extremer. Numera strängar "medelspelaren" i ca 24 kg´s tryck. Nadal tex strängar i runt 24 kg och Robin Söderling runt 26-27 kg.
Den spelare som strängar lösast är den korrupte Italienaren Filippo Volandri. Han strängar i 14-15 kg men har spelat med så löst som 12 kg, vilket är vad man normalt strängar badmintonrack i.
Knappast rackets fel att du missar din jäkla vespa-åkare!
..
vad kostar det då att stränga om ett rack? Om du lämnar in det till en hemmasträngare så brukar det kosta mellan 100-150 kr om han/hon ska stå för sena. Om du har egen sena med dig så brukar priset vara 50-80 kr ungefär.
Om du går till en butik däremot så kostar en omsträngning mellan 150 och uppåt, allt beroende på vilken typ av sena du valt. Om du har egen sena med dig till butik kostar det ofta runt 100 kr.
...
Nu har jag inte mer jag kan komma på om strängning så har ni några frågor är det bara att posta en kommentar