Start - Vamosrafa.se

Det här blir mitt sista inlägg här på vamosrafa.se och jag skulle vilja skriva att det är av flera anledningar men kan tyvärr inte göra det. Jag ska försöka håll mig kort och helt enkelt förklara varför jag lämnar sidan.

”Du verkar ha ett behov av att vara elak och gå till fräna personangrepp, men gör det anonymt. Det tycker jag bara är fegt.”

När sånt trillar ner i min mailbox blir jag uppriktigt sagt ledsen och när man inte ens vill be om ursäkt per telefon för missförståndet när jag försöker nå personen känns det inte direkt bättre. Är det någon på den här sidan som inte har varit anonym så är det jag, eller det kanske bara är jag som tycker så?

Anledningen till att jag började skriva på vamosrafa.se var att jag såg det som en möjlighet att dela med mig av min tennisvardag till väldigt många som har ett stort tennisintresse, precis som jag själv. Jag tyckte att det var en kul grej att kunna skriva om ”en annan sida av tennisen” och att ”gänget” som hänger inne på livechatten under alla matcher var roliga typer som man kunde chatta med men också träffa ute i verkliga livet, vilket jag också gjort med några utav dem.

Jag kanske har varit naiv genom att tro att man inte ska blanda ihop mig med någon annan av skribenterna på sidan, till exempel sidans ägare ”VamosRafa” som skriver 99 % av alla inlägg. Jag trodde att man skulle kunna skilja på oss dels för att jag har:

• mitt eget användarnamn,
• min egen visningsbild,
• min egen mailadress,
• figurerat öppet i videoklipp på eurosport.se
• outat mig stenhårt både inför och på tennisförbundets årsmöte
• och genom den livechatt som sidan har där jag flera gånger dagligen chattar med bland annat den person som ÄGER den här sidan och som skriver 99 % av inläggen här, varav ALLA som har signaturen ”VamosRafa” – det vill säga inte ”tennismange”.

Jag har träffat Peter Bengtsson (media- och informationsansvarig SvTF ) flera gånger, likaså Martin Gerge Nilsson (sponsoransvarig SvTF), Henrik Källén (generalsekreterare SvTF) och Stefan Dahlbo (ordförande SvTF). De ytterst få gånger jag har kritiserat någras arbete har jag senare också vänt mig till dem utanför Internet (ja, det finns en värld även där) och inte haft några problem med att diskutera det mellan fyra ögon, som till exempel på årsmötet.

Självklart har jag varit medveten om att sidan både ”livar upp” men också ”sänker” mitt varumärke som ”Magnus Berglund” – men jag trodde ärligt talat inte att så många skulle missuppfatta indelningen på skribenterna här på sidan. Fel av mig.

Nu är det här alltså mitt sista inlägg och jag vet inte riktigt om folk bryr sig eller inte, men jag skulle uppskatta om ni så mycket ni kan sprider vad jag skrivit här så att folk i framtiden inte tror att jag är ”VamosRafa”. Han eller hon är en väldigt tenniskunnig person som skriver mycket bra och roligt kring sporten, men jag sympatiserar inte för det med vartenda ord han eller hon skriver – något jag gärna vill poängtera. Så, lägg inte hans ord i min mun.

Jag både hoppas och tror du, ”VamosRafa”, förstår att jag måste göra så här – det finns ju trots allt en anledning till att Du skriver under pseudonym och inte vill vara offentlig. Tråkigt då när någon annan får ta smällarna och även om vi per mail reder ut de flesta missförstånd är det här knappast något som gynnar mig och min karriär, speciellt inte eftersom jag brinner för den här sporten. Felet är dock mitt, med facit i hand skulle jag aldrig ens ha börjat skriva här eller kanske inte ens besökt livechatten.

Det här blir alltså sista gången ni får läsa något från signaturen ”tennismange” och jag finns kvar på adressen tennismange@gmail.com om någon av er vill något, dra gärna iväg ett mail. Dessutom har jag fortsatt tänkt att vara en verklig person så kliv gärna fram om säg hej när ni ser mig. Annars säger jag tack för mig.

Ni kanske minns den första delen i den tilltänkta serien som går lite mer på djupet? Lite ris och lite ros  blev det när Båstad avhandlades men här kommer i alla fall del 2 och vi hämtar innehållet från en annan stad med tennis på agendan: Borås.

Men innan dess ska vi väl kanske ta och klargöra det som inte verkar vara glasklart för alla - den här texten är skriven av mig, "tennismange", och INTE av "VamosRafa" vars sida det här är. Jag gör bara inhopp lite då och då, helt enkelt för att jag tycker att det är jävligt roligt och jag kommer fortsätta med det tills han sparkar ut mig. Nu kör vi.

Davis Cup är en speciell tennistävling på många sätt. Förutom att det är en lagtävling är regelverket minst sagt omdiskuterat när det gäller hemmaplansfördelen. Länderna som möts spelar matcherna över tre dagar och turas om att möta varandra på hemma- respektive bortaplan, således kan man aldrig få två matcher i rad på hemmaplan mot samma nation men likväl lyckas få en sådan lottning att man spelar ett helt år med bara hemmamatcher.

Hemmaplan har inte bara en sportslig fördel i form av publikstöd och möjlighet att bestämma spelunderlag utan rent ekonomiskt innebär det ofta ett tillskott för arrangörerna och arrangörsstaden. Svenska Tennisförbundet valde till matchen mot Ryssland att lägga arrangemanget i Borås och Boråshallen från 1957.

Borås har en hall som håller måttet

Boråshallen tillhör inte gruppen av nya multiarenor men den klarar minimimåtten för flertalet sporter vilket gör den till ett starkt kort för kommunen. Det borde vara en självklarhet för alla nya arenor som byggs att vara anpassade för handboll, basket och tennis – tyvärr är det inte alltid så då takhöjden i många fall sorterar bort många tänkbara tennisarenor. Tidigare har man spelat i Sparbanken Lidköping Arena som främst är en bandyhall samt Fed Cup (damernas motsvarighet till Davis Cup) i Idrottens Hus i Helsingborg.

- Man kan argumentera för att det är ett av de mer kittlande idrottsevenemang som utspelats i Borås, meddelar kommunstyrelsens ordförande Ulf Olsson. Staden har förutom Boråshallen även Borås Arena, Ryahallen och Borås Simarena som större idrottsanläggningar. På bredden når man dessutom ut i regionen genom att involvera flera klubbar i arbetet, till exempel representerar bollkallarna sex klubbar. En av klubbtidningarna var dessutom mediaackrediterade för att kunna göra reportage från insidan av evenemanget.

Till vardags hör främst Borås Basket hemma i hallen med spel i högstadivisionen från och med 2007, även om hallen även fungerar som konserthall med gäster som bland andra The Beatles (1963) och Lars Winnerbäck (2009).

Bra stöd från kommunen och lokala företagare

Man kan undra hur de ryska spelarna tänker när de kommer till ”lilla” Borås och bland de ryska journalister som Sport & Affärer byter några ord med så är de alla mer eller mindre överens om att Borås kanske inte är den mest eftertraktade platsen för spelarna, även om den service de får är bra. Att Svenska Tennisförbundet får bra stöd är dock inget att sticka under stolen med. Städer som inte tillhör storstadsregionerna ger ofta mer energi till initiativtagarna och ser ett större värde i att vara behjälpliga.

- Vi har fått bra stöd från lokala företagare och kommunen har varit till stor hjälp, säger Peter Bengtsson, mediaansvarig för Svenska Tennisförbundet. Han fortsätter med att berätta att det varit väldigt bra arbete under hela veckan, bland annat med den webbsända lottning som genomfördes under torsdagen.

Även kontakten med TV10 som direktsände matchen måste anses vara väldigt värdefull för hela arrangemanget och Borås som arrangörsstad.

Det finns ett värde i att fylla sin arena och skapa stämning

Borås Stad som var värd för matchen löste många frågetecken på flera bra sätt och klassiska Boråshallen kändes som en väldigt passande tennisarena när man var på plats. Här ytterligare en av fördelarna med att lägga en Davis Cup-match utanför storstäderna, känslan av att man kommer närmare spelarna är stark vilket höjer upplevelsen i arenan. Boråshallen ger övergripande ett intryck av att vara precis lagom för matchen mot Ryssland. Värdet i att fylla arenan och skapa en stämning är värt mer för besökarna än vad förra årets match mot Argentina i Kungliga Tennishallen gav.  Självklart finns det mindre väl anpassade delar även för Boråshallen och en av dessa som irriterade publiken var det trånga utrymmet i gångarna där man valt att både sälja förfriskningar samt ha garderob.

- Vi är stolta över att få arrangera ett sådant här evenemang och genomförandet har varit jättebra från arrangörsklubbarna och funktionärerna, säger Helena Alcenius, vd Borås Borås. Hon berättar vidare att Borås gärna gör om fler evenemang som Davis Cup och att man också jobbar aktivt med det. Borås Borås AB marknadsför och verkar aktivt för att Borås ska upplevas som en attraktiv destinationsort, detta genom främst aktiviteter och evenemang.

- Självklart finns det en turistekonomisk effekt av helgen och vi tittar just nu på dessa, meddelar Helena.

Tunt med publikaktiveringar

Efter sin första match sa Robin Söderling på presskonferensen att han inte upplevt något liknande publikstöd på mycket, mycket länge – och särskilt inte under de senaste DC-matcherna. I en hall som Boråshallen kan EN engagerad supporter väcka hela arenan och stötta en spelare på ett väldigt speciellt sätt. Publiken slöt också upp på ett föredömligt sätt trots att lagmatchen var avgjord inför söndagen, 2426 personer kom den sista dagen även fast många var besvikna på landslaget som vilade världsfyran Söderling.

Kontakten med publiken var mycket låg och i matcharenan i princip obefintlig. När det handlar om endast tre dagars aktivering är det väldigt svårt att jämföra Davis Cup med några andra tennisarrangemang, både Stockholm Open och Båstadveckorna ger betydligt längre möjligheter för sponsorerna att exponera och aktivera sig med publiken. I förhållande till förutsättningarna i Boråshallen och regionen som upptagningsområde lyckas man över lag väldigt bra med att attrahera publiken, även om aktiveringen av densamma är mycket låg.

Halmstad hetaste alternativet för nästa match

Sverige gick alltså vidare och får spela nästa omgång mot Serbien 8-10 juli, en hemmamatch som många hade sett gick i Båstad. Det kommer dock vara svårt att den i Sveriges tennismecka då Collector Swedish Open samtidigt arrangeras på området. Halmstad är det i dagsläget hetaste alternativet.

Kanske kommer tävlingen tillbaka till Boråshallen? Efter den här helgen har man i alla fall helt klart stärkt sina chanser för att vara ytterligare en del av den här lite märkliga tennistävlingen.

- Det känns bra att vara på klassisk mark i en tenniskunnig region, som Peter Bengtsson uttryckte det och hans ord är helt klart ett bestående intryck efter den här helgen i Sjuhäradsbygden.

Kort fakta

Sponsorer till Davis Cup

• BNP Paribas (titelsponsor)
• Turismo Madrid
• HP
• Rolex
• Hugo Boss
• Adecco
• NH Hoteles
• Wilson

Matchsponsorerna var förutom Volkswagen som tillhandahöll transportbilar även Elkedjan, Vindspelet Grafiska och Borås Stad.

Sunny side up!

"Alla vi människor tänker dagligen tankar som antingen handlar om framtiden eller det som redan har hänt. Målet för de flesta är dock att leva mer i nuet, och mindre i det förflutna eller framtiden."

Ni känner igen det va? Man pratar om att leva här och nu, att inte bry sig om vad som komma skall eller vad som hänt utan vill fokusera på att slappna av. "Fokusera på att slappna av" är för övrigt en väldigt trevlig sägning och jag ska försöka förklara varför.

Många upplever det som väldigt svårt att koppla av och jag törs lova att oavsett vilken sysselsättning man har, vad man än studerar eller arbetar med, så saknar man väldigt ofta den där känslan av att vara "här och nu". Det är väldigt individuellt hur man "lever i nuet" - eller "kopplar av" som kanske är en lite enklare variant att ta till sig. Människokroppen är precis som så mycket annat något vi måste ladda med energi för att kunna få ut maximalt av. Ett sätt att ladda kroppen med energi är att leva precis här och nu och många söker sig till musik, andra spelar tv-spel och en annan vanlig form av "nu" är idrott.

Jag känner många som är musikaliska och som vet att när de sätter sig med gitarren, vid pianot eller tillsammans med något annat stränginstrument så kommer tiden att gå väldigt, väldigt fort. En kollega till mig har tre jobb, känns det som, hur mycket jag än planerar in i min kalender så bräcker han mig bara genom att visa förmiddagsplaneringen. Hans avkoppling heter Guitar Hero och jag har faktiskt ingen aning om han är duktig eller inte, det enda jag vet är att han säger: "Att få stänga in sig vardagsrummet på kvällen när familjen har gått och lagt sig är det bästa jag vet. Jag vet att om jag inte fokuserar till 100% på att sätta fingrarna rätt kommer jag att misslyckas. Jag kan inte tänka på någonting annat. Jag måste vara just  där och då."

Den tredje varianten där det handlar om att utöva en idrott känner nog många av er igen er i. Idrott och framförallt tävlingsmomentet skapar den där extra koncentrationen som gör att vi måste leva just precis där, förutsatt att vi vill få ut maximalt av våra resurser alltså.

Idag levde jag i nuet i exakt 23 sekunder, varken mer eller mindre. Det är nämligen precis så lång tid det tar för mig att springa från toppen av det lilla berget i skogen och ner på baksidan. Att det tar mig ungefär fyra minuter och trettiosju sekunder att komma upp dit är bara en bonus.

Vägen ner är inte en väg i bemärkelsen väg som en väg utan snarare som en väg som något som är i vägen. Det är rötter, kvistar, stenar, stockar, ormbunkar, gropar, hål och en hel hoper av så kallade träd som står och pockar på uppmärksamheten när man bokstavligt talat kastar sig ut för kanten. Dessutom är det några meters höjdskillnad som ska klaras av också.

Det är inte en lodrätt klippvägg på något sätt, men det är heller inte riktigt läge att försöka bromsa farten - det går nämligen inte. I samma stund som vikten är flyttad över kanten så finns det ingen återvändo, vill man överleva utan att ha stukat bägge fötterna och slagit huvudet i en tall så är det koncentration som gäller. Full koncentration, i 23 sekunder. Tjugotre sekunder som ger energi i månader. Kanske vore något för kärnkraften?

Det är precis det här det handlar om i min värld, att koncentrera sig så mycket att man kopplar bort allt annat. Vill man prestera på topp ska man inte enbart fokusera på arbetet eller uppgiften som ska göras, utan på att slappna av och ladda kroppen med energi. När kroppen har energi kommer den vilja göra sig av med energin, eller snarare omsätta den i arbete eller uppgifter och då är det perfekt att ta upp arbetsmoralen igen för att fokusera energin på rätt saker.

Hur gör du? Här och nu?

Att "fokusera på att slappna av" alltså - en del i en annan av de saker som ger mig energi, nämligen att föreläsa. Fast det brukar bli lite längre än tjugotre sekunder då.

Sunny side up!

Då var det så dags att lämna mina avtryck från mötet även här på VR och det känns ju inte allt för långsökt eftersom jag skrivit några inlägg inför själva årsmötet.

För lite drygt en vecka sen samlades "vi" som formellt ska representera tennis-Sverige för att diskutera och bordlägga lite frågor kring just svensk tennis. Det här är min bild av dagarna och det finns flera anledningar till varför jag skriver dem, har ni specifika frågor eller synpunkter kring mötet eller revolutionen som jag inte skriver om i det här inlägget gör ni bäst i att maila dem till tennismange@gmail.com.

Det finns annars några frågetecken om min närvaro på den här sidan som jag ska försöka räta ut nu direkt innan jag redogör för dem ordentligt i ett kommande inlägg. Kort sagt kan man säga att inte alla som läser den här sidan förstår att Mange (dvs. jag) inte är samma person som Sveriges futureexpert eller att Mange inte är samma person som figuren som en gång startade en tennisblogg och som sedan dess finns bakom pseudonymet "VamosRafa".

Ingen av dessa är jag och jag tänker inte heller stå för vad andra på den här sidan tänker eller tycker. Det är upp till dem och jag håller inte heller med i allt som skrivs på vamosrafa.se vilket jag verkligen hoppas att ni som besökare förstår. Däremot har jag en egen penna och den är jag ansvarig för.

Förbundets sammanställning av mötet ser ni här men nedan är alltså mina tankar kring vad som hände.

Inför Svenska Tennisförbundets årsmöte hade jag som många av er säkert redan vet varit ganska öppen med vad jag tycker och tänker om svensk tennis samt det arbete som görs på olika plan. Jag skulle kunna skriva flera inlägg om hur det var att skriva åsikter, säga åsikter och försvara åsikter inom den här sporten men det som slår mig mest av allt är att det trots allt är väldigt många som bryr sig om svensk tennis - vilket man skulle kunna se som positivt men jag väljer att inte göra det just nu. Eller rättare sagt, det är klart att det är bra att många bryr sig, problemet är bara att väldigt få (läs: nästan ingen) gör någonting konkret. Det här med att vara konkret är något som jag personligen tycker visar vad man egentligen tycker och tänker, bakom ett tangentbord kan alla tycka men när man står mitt emot personerna vars arbete man, direkt eller indirekt, har kritiserat så är det först då som ens åsikter verkligen kommer fram och argumenten börjar testas på allvar.

Innan fredagens diskussionsdagordning drog igång var det alltså ett antal handskakningar med folk från andra regioner, personer från förbundsstyrelsen och anställda på Tenniskansliet. Det som slog mig redan då var att många verkade ganska lättade över vad jag hittat på, vilken "snöboll" jag trots allt rullat igång ute bland klubbarna och nästan såg fram emot vad som skulle hända under konferensdagarna, och då pratar jag även om representanter från förbundet.

Många kanske hade uppfattat det här med handskakningarna och småpratet som svårt eller ett moment som skulle varit väldigt "laddat", det råder ju inget tvivel om att personer inom svensk tennis visste om vad jag och de med mig tyckte och tänkte. De "med mig" ja, man kan väl säga som så att Mange var en ganska mångas ansikte utåt och i den här meningen passar jag på att tacka er som tyckt jag tagit ett bra initiativ och som sen tagit tag i chipspåsen för att följa kalaset - tack för stödet. Kul att ni var med och revolutionerade.

Ganska tätt inpå vi skulle dra igång fick jag ytterligare ett meddelandet:

Hört att vissa klubbledare pratat om tennisrevolutionen men att de inte fått ngn information om den, alla vill förändra men det behövs en driven ledare för uppdraget.

Jag hade lust att svara något i stil med: "Ta tag i det då?" men nej, vi funkar inte riktigt så och dessutom var det ju Mange som på något sätt dragit igång det hela, och nu var det dags för första halvlek.

Vi kanske var ett 60-tal personer som satt ner och lyssnade på presentationer från förbundet och alla dess verksamhetsblock. Allra först ut var ordförande Stefan Dahlbo som inledde med en liknelse som citeras på följande sätt: "Internet fanns inte för 15 år sen" - just då fick jag skärpa mig för att inte bryta ihop av skratt men efter dagen var slut förstod jag vad han hade syftat på.

En efter en kom de sen upp och berättade om vad man hade gjort under 2010 och vad planen för 2011 och framåt var. Det var fritt fram att hoppa in med frågor men diskussionerna uteblev nästan helt tills vi kom till en av de tre motioner som lämnats in, motionen gällde Idrottslyftet. Riksidrottsförbundet delar ut bidrag till förbunden och Idrottslyftet är ett av dessa projekt, här yrkade min region (Region Öst) på att fördelningsprincipen borde vara en smula annorlunda mot förbundets förslag och ja, det diskuterades en stund helt enkelt.

Det var för övrigt mitt första årsmöte och förutom att jag tyckt och tänkt i olika medier innan mötet så stack jag ut på ett helt annat sätt, helt enkelt eftersom jag representerade en generation som... inte riktigt varit i det där rummet, någonsin(?) skulle jag tro.

Vi kom tillbaka till några andra block/avdelningar som berättade om sin verksamhet och en sak var slående rakt igenom: Man gick upp, presenterade sig och berättade lite om vad man gjort för att sen fyra av en mening eller två som jag lite slarvigt sammanfattar ungefär så här:

Vi har inte tagit tillvara på möjligheterna. De senaste åren har vi haft fokus på att jobba upp ett eget kapital i förbundet för att kunna använda till kommande satsningar, satsningar som vi nu ska göra. Vi är medvetna om att många vill att det vi ska göra nu borde gjorts tidigare men nu kommer vi göra en ordentlig omstart på alla plan!

Nej, det var inte jag som sa det.

Nej, det var inte heller jag som författat manuset eller jag som hotat någon att säga det. Jag tror i alla fall inte det, eller jag hoppas snarare inte att det var jag.

Jag kan ärligt säga att mina argument till många av frågorna dog en smula och framförallt försvann energin till "revolutioneringen". Att sitta där, laddad till tusen, och sen höra en efter en berätta om vilken "nystart" man vill göra och vilka satsningar som kommer att ske var faktiskt ganska jobbigt. Det dröjde dock inte många minuter förrän jag insåg att det här, kanske kanske, var starten på en helt ny sport i det här landet. Vi kan göra liknelsen med att surfa in på http://iof3.idrottonline.se/default.aspx?id=1591 och se en riktig hemsida, en med adressen www.tennis.se. Jag förstår att det är smått otroligt att ens föreställa sig men precis så kändes materialet och stämningen jag fick se på mötet.

Nu ska det väl inte riktigt sägas att jag satt tyst under mötet precis och eftersom sponsring och marknadsföring är mitt absoluta favoritområde så var det med stor glädje jag kunde se min branschkollega Daniel Hegborn från S&B kliva fram och berätta att de (surprise) kommer göra om förbundets kommunikationsplattform från grunden. Daniel fick ett gäng med frågor men eftersom jag vet att de kommer leverera ett tema i världsklass och att sponsringen/ekonomin kommer ha chans att öka markant så var det en ganska snäll grillning, roligare var det då att högt och tydligt säga:

"Det här är det bästa som hänt svensk tennis sen vi vann Davis Cup, men nu kommer vi få ett material i världsklass som det gäller att man kan göra något av också..."

Jag fick ett svar och vilket det var kan ni nog själva räkna ut. Efter mötet språkade jag lite med förbundets generalsekreterare Henrik Källén och han tyckte det var ett bra initiativ jag tagit och att man såg positivt på tankar och förslag om hur svensk tennis kan utvecklas, jag sa som jag tycker att vi spelar på samma planhalva - men att vi kanske använt lite olika taktiker. Efter fredagens möte kunde vi dock vara överens om att svensk tennis ska steppa upp med en väldigt offensiv uppställning.

Mange är dock fortsatt lite frågande till om man har spelarmaterialet men det ryktas om ett par nyförvärv inom kort. Och nej, jag kommer med största sannolikhet inte vara ett av dem, på eget initiativ.

Lördagen spenderades i samma mötesrum och den korta sammanfattningen är "JA.", det var nämligen vad som var svaret på alla förslag. Jag gillar verkligen upplägget med diskussion på fredagen och den formella agendan på lördagen, gott kaffe fanns det också vilket givetvis lättar upp stämningen.

Kan för övrigt säga att vår motion om fördelningsprincipen för Idrottslyftet, som hade rört runt en del om den gått igenom, gjorde en ganska intressant resa under dagarna. På fredagens diskussion fanns väldigt lite stöd men under middagen (som dock inte Mange närvarade vid) kom fler och fler fram till det genialiska beslutet att det kanske inte var så dumt ändå, det kanske till och med var bra att få lite mer(!) pengar. Klar majoritet alltså men Region Öst valde ändå att dra tillbaka sin motion av två skäl, där det andra känns klart mest intressant att ta upp här eftersom det helt enkelt var en känga till regionsrepresentanterna. Till historien hör nämligen att nästan exakt samma motion togs upp på förra årets möte och att man då beslutade att ta upp den på mötet 2011, när regionerna läst på och bestämt sig (ja, man behöver 365 dagar på sig för det, tydligen). Problemet var bara det att trots påminnelser, både skriftliga och muntliga, veckan innan årsmötet så hade ett betydande antal inte riktigt orkat bry sig om vad det egentligen var som skulle beslutas och vad förslaget innebar. Jag vet att det har hackats en del på förbundets representanter inför årsmötet och även om jag själv aldrig uttryckt något mot någon personligen utan mot förbundets arbete i stort så vill jag att ni ska veta att svensk tennis består av väldigt många fler än de som sitter i styrelsen eller som jobbar på Tenniskansliet.

Sammanfattningsvis vill jag återigen säga vad jag sagt till så många som frågat om hur det gick på årsmötet:

• Om man hade för avsikt att avsätta folk var det ett dåligt årsmöte.
• Om man hade för avsikt att göra svensk tennis bättre var det ett jävligt bra årsmöte.

Ni får vara hur besvikna som helst på att jag inte ställde mig på min stol, kastade saker omkring mig, slet ner projektorn och gastade "Vem ska vara er ledare!?" för det funkar inte riktigt så i min värld. Däremot kan jag säga att det som någon döpt till "Tennisrevolutionen" inte på något sätt är över, så länge det inte sker förändringar har det ju liksom inte... ja, skett förändringar.

Just ja, en sak till: Det var ett jävligt bra årsmöte.

Sunny side up!

"Svensk tennis - det finns egentligen ingenting att säga."

Så lyder rubriken på det textmaterial som jag skickat runt lite varstans i tennis-Sverige inför den här helgen. Idag är det diskussion kring några olika punkter och bland annat Idrottslyftet ska behandlas, inte jättespännande kan tyckas men alla avdelningar på förbundet ska presentera sig och jag hoppas vi kommer ta upp den tilltänkta budgeten för 2011. Eller hoppas och hoppas, vi kommer att ta upp den, vare sig folk vill eller inte. Imorn är det sen dags för det "riktiga" årsmötet.

Mest oroande är att dagarnas samlingar är satta till väldigt få antal timmar. Min nya favoritsport cricket kortade ner formatet för att inte hålla på i flera dagar men den här gången skulle det nog inte vara dumt alls att avsätta en vecka eller två. Nu är det tyvärr som det är och man kan ju inte begära att personer med förtroendeuppdrag och folk med lön ska jobba flera dagar om året för att göra sitt jobb, hur skulle det se ut? Nej, vi kör en tidsbegränsad variant och gömmer platsen.

Jag menar inte att årsmötet ska pågå i flera dagar utan att det finns ungefär 250 arbetsdagar på ett år som man skulle kunna använda till att göra sitt jobb.

Tvåhundrafemtio arbetsdagar är 2000 timmar om man räknar på den förlegade arbetsdagen på 8 timmar. Ungefär 2000 timmar alltså, per person. Det är ganska mycket tid och även om allt inte kan användas till utveckling så säg att man kan förmå att lägga fördelningen 95% till att sköta befintligt arbete och 5% till utveckling så ger det i alla fall 100 timmar. Per person. Hundra timmar är 12,5 arbetsdagar, det vill säga 2,5 arbetsvecka. Ponera att man är sex personer så har vi skrapat ihop 15 veckors utvecklingsarbete - på 5%.

Om jag pratar om tennisförbundet? Det sa jag aldrig, men tankesättet skulle förstås kunna tillämpas där också. Kan väl avslöja att när jag pratar såna här kalkyler brukar rekommendationen som viner i luften normalt sett vara 10%, och det sägs att stora företag som Apple och Google lagt betydligt mer än så på utveckling, för alla anställda. Fast låt oss återgå till svensk tennis, förbundet, kansliet och årsmötet.

Mötet kommer för övrigt att hållas hållas här och nej, det finns ingenting att oroa sig över.

Förutsatt att jag lever på måndag återkommer jag med en rapportering om vad som hänt och vad som kommer hända, för oavsett vad som händer i helgen kommer i alla fall inte JAG vika ner mig och rätta in mig hos alla andra som tycker och tänker utan att faktiskt göra något. Det är mycket möjligt att jag gör en helomvändning efter helgen om jag blir övertygad om att alla förändringar jag vill se är på gång, men ja, vi kan väl säga som så att det kan bli ganska tufft att leva upp till det.

Vi avslutar med ett par citat som trillat in i mailboxen:

"Även om vi får stryk så har vissa vaknat - och då är hälften vunnet."

"Fan att vi behöver slåss, men det gör vi. Annars blir det bara en tummetott. Som vanligt viker de flesta ned sig i den här årsmötesförsamlingen då det blåser. Det är väl därför som det ser ut som det gör."

"Alla kan inte vara Ja-sägare och fjäskare, då sker ingen utveckling."

EDIT: Var tvungen att lägga in de här... Den här sidans överhuvud kommer säkert ta upp det men så länge kan ni ju läsa lite.

• DC kan ha avgjort Lindells framtid
• Söderling: "Davis Cup känns lite halvhjärtat"

Som vanligt finns jag på tennismange@gmail.com om ni vill något.

Sunny side up!

Dags för del fyra i uppsnacket kring Svenska Tennisförbundets årsmöte den 9 april, eller egentligen börjar händelserna redan fredagen den 8 april då det är "konferens" inför lördagens möte. Det är alltså under fredagen som det är tänkt att man ska prata ihop sig med sina röstberättigade kamrater för att slippa undan obekväma situationer under lördagen...

Ni som vill läsa de tidigare delarna kan klicka här, här eller här.

Under den senaste veckan har jag fått frågan från två av våra största nyhetsmedier kring tennis om att publicera saker (fakta och uttalanden) kring den här så kallade "revolutionen". Vi får se vartåt det barkar men en av dem har redan fått ett par A4-sidor att tugga i sig och jag vet att det kommer plockas ut en del från det materialet. Dessutom har jag strax innan  den gångna helgen sett lite siffror gällande svensk tennis och också hört mig för bland mina kontakter ute i landet för att få den grundsten till argumentation som kallas kunskap. I min värld finns det fortfarande en sanning i Oddsets gamla slogan "Den som vet mest vinner mest - 1% tillfälligheter, 99% kunskap". Det här är alltså något som jag tycker man kan tillämpa även utanför spelvärlden om ni inte hängde med, till exempel när det gäller att ställa någon eller några mot väggen.

Nåväl, det jag vill komma till är att under den senaste tiden har Svenska Tennisförbundet kunnat stoltsera med att man kommer mer och mer mot rätt köl när det gäller att hålla budgetarbetet till gröna siffror. Den egna kassan är helt enkelt på väg åt rätt håll och man går inte med förlust som var fallet för ett antal år sen och det är ju bra. Det är faktiskt jättebra, man tjänar pengar och börjar få in fler kronor på kontot. Fantastiskt.

Men vet ni varför?

Jo, för att klubbarna får mindre pengar.

Man kan kalla det ett nollsummespel om man vill vara taskig, och det har ju varken ni eller jag anledning eller för avsikt till att vara... Pengarna ökar på ena sidan och minskar på den andra. Ganska enkel matematik egentligen men ja, svensk tennis tjänar inte så mycket på det. Förbundet behöver dock inte visa upp minus och det är ju... bra? Ja, det är jättebra, för de som är där.

För oss andra som tycker att tennis är en rolig sport, för oss som tycker det är grymt kul att följa våra svenska spelare och gå på Davis Cup-tennis eller helt enkelt hyra en bantid med polarna är det lite mindre bra kan man tycka. En del av er kanske är medlemmar i någon klubb, några kanske spelar i tennisskola ett par gånger i veckan och några av er kanske har barn i tennisskola. För alla oss är det ju bra att förbundet kan visa upp fina siffror och säga att det går åt rätt håll med svensk tennis. Det är jättebra. Fast ibland är det lätt att glömma att det inte är klubbarna ute i landet, tennishallarna, ideella tränare och eldsjälarna som får se klubbkassan växa, utan det är ju förbundskassan.

"Egentligen ska det ju inte spela någon roll", säger ni då. Nej, jag vet det. "Pengarna i förbundskassan ska ju ändå fördelas ner via distrikten och ut i klubbarna i bredd- och ungdomsprojekt. Även elitverksamheten tjänar ju på det" och visst är det så, OM pengarna kommer dit ja, och inte fastnar på vägen. I det första steget till exempel.

Sist av allt vill jag skicka en liten hälsning till er som jobbar med Svenska Tennisförbundet eller som sitter i styrelsen, för jag vet att ni är några stycken som följer sidan och läser de här inläggen.

Det finns ingenting att oroa sig över. Det är jättelångt kvar till den 8-9 april.

Just ja, jag har fått frågan några gånger nu och svaret är "kanske" på om det kommer ske någon form av liverapportering från mötet. Ska ställa frågan till Ballar av stål inom kort, annars kanske vi får nöja oss med att streama en ljudupptagning samt tillhandahålla en livechatt.

Sunny side up!

Okej, vi vet ju att den här sidan kanske inte riktigt mår så bra av speltips men kom igen, när man hittar såna här guldspel så måste man ju få dela med sig av dem? Jag struntar i vad Ralf säger, han får inte tro att han bestämmer... In med keramiken!!!

Jag må vara ganska färgad i frågan men när folk blir arga över att Svenska Spel inte har odds som går att jämföra med de utländska bolagen blir jag bara otroligt matt. Det är ungefär som att klaga på att en Volvo V70  inte är samma bil som en Mercedes CLS 63 AMG, och dessutom bli förbannad när barnstol inte ingår i priset.

Sunny side up!

Det är dags för det tredje inlägget i uppsnacket till Svenska Tennisförbundets årsmöte den 9 april. Tidigare har vi sett inlägg ett och två samt därefter även en redogörelse för hur kvartsfinalen mot Serbien kommer spelas. Ni som läst de tre delarna inför årsmötet vet att grunden till initiativet om "Tennisrevolutionen" helt enkelt handlar om att det finns många möjligheter inom svensk tennis, men som jag och många med mig inte tycker förbundet tar på allvar. Vi kör igenom del 3 och skriv gärna en kommentar om vad ni tycker kring initiativet och det som tas upp. Time!

Den senaste veckan har jag fått veta allt mer kring hur förbundet och även tenniskansliet arbetar. Jag vet självklart inte allt de gör eller exakt hur deras budgetar ser ut, helt enkelt för att ingen vet det. Vi ska inte gå in på alla smaskiga detaljer nu i det här inlägget, det skulle förstöra lite av spänningen till mötet om man säger så. Däremot kan vi ju skvallra lite om att det projekt som regeringen lagt omkring 500 miljoner per år på sedan 2007. Förra året var sista året den här satsningen gick under namnet "Idrottslyftet" och i beskrivningen kan man läsa följande:

Idrottslyftet, som startade 1 juli 2007, är en satsning på svensk barn- och ungdomsidrott. Huvudinriktningen är att få barn och ungdomar att börja idrotta och få fler att idrotta längre upp i åldrarna. Arbetet ska utgå från ett jämställd- och jämlikhetsperspektiv och genomsyras av riktlinjerna i "Idrotten Vill".

En satsning på breddidrott helt enkelt. Tilldelningen mellan de nationella förbunden ser ut på olika sätt men grovt sett kan man säga att ju fler "aktiviteter", som till exempel utövare/träningar, en sport har - desto mer pengar får man. Inom vår älskade sport tennis sker fördelningen till tre aktörer: Föreningarna, regionerna (sammanslagning av de gamla distrikten) samt förbundet nationellt. Information som nått mig säger dock att delar av de här "Idrottslyftspengarna" mycket väl kan ha hamnat i den dagliga verksamheten istället för lämpliga satsningar, och ni kan nog gissa vilken av de tre aktörerna som det gäller. Mer än så ska vi nog inte säga än så länge, vi hoppas ju trots allt att man visar upp en heltäckande budget på årsmötet - det vore kul.

Något jag vill poängtera är att man utvecklar inte speciellt effektivt genom att "bara" klaga. Vi är alla som läser det här medvetna om att det inte kommer bli speciellt mycket bättre om man inte kommer med konstruktiv kritik, men samtidigt är det otroligt svårt att se hur man ska kunna missa de förbättringsområden som finns - och som dessutom går att lösa med de resurser som redan finns, resurser som gäller både personal och ekonomi.

Efter den på många sätt lyckade DC-helgen i Borås presenterade förbundet att samarbetet med italienska klädmärket Lotto fortsätter. Skönt med en sponsor som vill hänga kvar förstås men i artikeln hittar jag bara herr-, dam- och juniorlandslagen. Trist att man missar att skriva med att avtalet även gäller de 500 klubbar, 100 000 medlemmar och 500 000 utövare som svensk tennis har. För visst får vi också ta del av erbjudanden knutna till Lotto? Eller ja...

Sen om man är det landslag i Sverige med snyggast kläderna ställer jag mig ganska tveksam till, men så föredrar jag skjorta och kavaj framför träningsoverall.

Svenska Tennisförbundet har enligt verksamhetsplanen som långsiktigt mål att skapa resurser till svensk tennis, hoppas man tänkt använda sig av mer än bara eliten. Jag menar det är en sak att skapa resurser, det är jättebra, men samtidigt handlar det också om oss vanliga tennisspelare och att vi ska ha chans att känna samhörighet med andra och anledningen för att vara med i en tennisklubb ska vara mer än att man bara får billigare banhyra, tycker jag och säkert också många av er.

KORTSIKTIGA MÅL (2 ÅR - Ledande tennisnation)

Mål att uppnå inom marknad och försäljning innan 2012...

- Utveckla bearbetningen av sponsormarknaden samt förbättra förutsättningarna för skapandet av varaktiga relationer
- Öka sponsorintäkterna
• Tjejsatsning
• Play & Stay -konceptet
• Internationella tävlingar
• Davis Cup och Fed Cup

Mål att uppnå inom Information och PR innan 2012. Vi ska…
- implementera en långsiktig strategi för mediabearbetning
- vidareutveckla hemsidan tennis.se

Ser ganska lovande ut va? Man har lite drygt 9 månader på sig eftersom ungefär 12 redan gått. Hoppas man inte nöjer sig med lösningar som är precis ovanför grundnivån utan vågar ha lite visioner också, eller som jag nyligen skrev i ett två sidor långt dokument till en känd tennisälskare med inflytande:

Tennis må vara en klassisk sport med det betyder inte att man måste vägra att ta till ny teknik och nya tankesätt. Vetenskapsmannen och citatmaskinen Albert Einstein ska ha sagt: ”We can’t solve problems by using the same kind of thinking we used when we created them”. Frågan är om det finns energi och kompetens nog att tänka nytt i svensk tennis? Många tvivlar.

Den första punkten här ovan kanske inte riktigt blir superenkel att knäcka vad jag har hört...

Sveriges kanske mest kända tennisjournalist, Jonas Arnesen på SvD, skrev för knappt fyra år sedan:

"Alltid initierade Johan Porsborn avslöjar på sajten tennistalk att såväl administrativ personal som landslagskaptener sagts upp av förbundet som gått back sex år i rad. Jo, du läste rätt –sex år i följd har förbundet med sina näringslivstoppar i styrelsen misslyckats med att få plus och minus att gå ihop."

Det är ingen idé för mig att gå in på förbundets försäljning av Swedish Open och jag tänker heller inte kommentera prislappen på sex miljoner kronor eftersom den borde varit minst det dubbla och att det där är preskriberat nu. Det är lätt att vara efterklok och det vill i alla fall inte jag vara om ytterligare fyra år! Där av det här initiativet som börjar sprida sig som just "Tennisrevolutionen".

Idag är det en månad kvar till årsmötet och det kan komma att bli något mer inlägg om allt det här men egentligen handlar det om en enda sak: Vi vill göra svensk tennis bättre! Undertecknad finns som vanligt på tennismange@gmail.com.

Sunny side up!

Ingen har väl missat att Sverige i sommar kommer spela kvartsfinal i Davis Cup mot Serbien, 8-10 juli närmare bestämt. Jag tänkte berätta för er var matchen kommer att spelas samt redogöra för lite kringarrangemang som det kommer bjudas på.

Är du inte från Stockholm kommer du ”tyvärr” få ta och masa dig hit. Du kommer givetvis med tåg och promenerar sen till Sergels Torg där en gräsbana med läktare är uppbyggd. Biljettpriserna är subventionerade tack vare SEB, har du Tele2 går du in gratis med tillgång till egen VIP och ståplatserna runt torget är givetvis gratis vilket gör att det är gott om flanörer ute i sommarvädret som stannar till och kikar på vad som händer. Faktum är att det sätts publikrekord för svensk Davis Cup och hela veckan har det varit tennis som tema i landet.

Hela veckan runt om i Stockholm står flertalet minitennisbanor uppställda för spontanspel och vill man få en lektion på ett par minuter finns juniortränare från Stockholmsklubbarna på plats och lär ut grundläggande teknik, helt gratis förstås. Dessutom har andra städer och regioner hakat på och erbjuder tennisens dag och spontanspel på sina torg under veckan. Helgens matcher sänds på storbildsskärmar där Carlsberg tillhandahåller dryck och barhäng. Vill man hellre sitta bekvämt och se matcherna i 3D kan man bege sig till ett antal utvalda biografer över hela landet.

Vi begränsar oss dock till att berätta mer om Stockholms svar på tennisveckan, en familjevecka med gratis ”prova på” kring Sergels Torg och gamla stjärnor som spelar uppvisningsmatcher på kvällarna. Under torsdagen har man dessutom bjudit in tennismagikern Fabrice Santoro som spelar med sig själv och trollar bort Reinfeldt och de andra politikerna så det visslar om det. Dessutom är det final i tävlingen som utser Sveriges bästa tennistrixare, en tävling som pågått under ett par månader ute i klubbarna där vem som helst fått ladda upp sina specialslag och där alltså finalisterna röstats fram till kvällens final.

Svensk tennis får så mycket PR så det går knappt att mäta och en gigantisk möjlighet att knyta upp sponsorer, dels till just det här eventet men samtidigt en fantastisk (ny)start för förbundet och svensk tennis. Utländska förbund och tävlingar skulle titta på det här som ett referenscase och hela arrangemanget skulle ohotat vinna diverse event- och kreativitetstävlingar, något som skulle göra att ännu fler sponsorer skulle bli intresserade. Dessutom är det inte allt för långt att transportera sig när man ska slänga kapten Enqvist i fontänen efter att Serbien besegrats med 3-2 i matcher.

Eller ska vi försöka sälja hälften av biljetterna till matchen i Kungliga istället? Det är ju både enklare och ja, inte lika jobbigt...

Ogenomförbart? Nej. Orealistiskt? Nej. Omöjligt? Nej.

There’s a chance... Den som känner att han eller hon sitter på lite beslutsfattande möjligheter kan höra av sig till den vanliga adressen, tennismange@gmail.com. Tennisrevolutionen är för övrigt i full gång kan jag säga er!

Alla ni som är trötta, saknar visioner eller aldrig haft någon fantasi kan bespara er spydiga kommentarer som att det här skulle aldrig gå. Det är förstås otroligt svårt att få till allting som jag beskriver – det är ju det här med att hitta någon som kan krita linjerna ni vet.

Sunny side up!