Då var det så dags att lämna mina avtryck från mötet även här på VR och det känns ju inte allt för långsökt eftersom jag skrivit några inlägg inför själva årsmötet.

För lite drygt en vecka sen samlades "vi" som formellt ska representera tennis-Sverige för att diskutera och bordlägga lite frågor kring just svensk tennis. Det här är min bild av dagarna och det finns flera anledningar till varför jag skriver dem, har ni specifika frågor eller synpunkter kring mötet eller revolutionen som jag inte skriver om i det här inlägget gör ni bäst i att maila dem till tennismange@gmail.com.

Det finns annars några frågetecken om min närvaro på den här sidan som jag ska försöka räta ut nu direkt innan jag redogör för dem ordentligt i ett kommande inlägg. Kort sagt kan man säga att inte alla som läser den här sidan förstår att Mange (dvs. jag) inte är samma person som Sveriges futureexpert eller att Mange inte är samma person som figuren som en gång startade en tennisblogg och som sedan dess finns bakom pseudonymet "VamosRafa".

Ingen av dessa är jag och jag tänker inte heller stå för vad andra på den här sidan tänker eller tycker. Det är upp till dem och jag håller inte heller med i allt som skrivs på vamosrafa.se vilket jag verkligen hoppas att ni som besökare förstår. Däremot har jag en egen penna och den är jag ansvarig för.

Förbundets sammanställning av mötet ser ni här men nedan är alltså mina tankar kring vad som hände.

Inför Svenska Tennisförbundets årsmöte hade jag som många av er säkert redan vet varit ganska öppen med vad jag tycker och tänker om svensk tennis samt det arbete som görs på olika plan. Jag skulle kunna skriva flera inlägg om hur det var att skriva åsikter, säga åsikter och försvara åsikter inom den här sporten men det som slår mig mest av allt är att det trots allt är väldigt många som bryr sig om svensk tennis - vilket man skulle kunna se som positivt men jag väljer att inte göra det just nu. Eller rättare sagt, det är klart att det är bra att många bryr sig, problemet är bara att väldigt få (läs: nästan ingen) gör någonting konkret. Det här med att vara konkret är något som jag personligen tycker visar vad man egentligen tycker och tänker, bakom ett tangentbord kan alla tycka men när man står mitt emot personerna vars arbete man, direkt eller indirekt, har kritiserat så är det först då som ens åsikter verkligen kommer fram och argumenten börjar testas på allvar.

Innan fredagens diskussionsdagordning drog igång var det alltså ett antal handskakningar med folk från andra regioner, personer från förbundsstyrelsen och anställda på Tenniskansliet. Det som slog mig redan då var att många verkade ganska lättade över vad jag hittat på, vilken "snöboll" jag trots allt rullat igång ute bland klubbarna och nästan såg fram emot vad som skulle hända under konferensdagarna, och då pratar jag även om representanter från förbundet.

Många kanske hade uppfattat det här med handskakningarna och småpratet som svårt eller ett moment som skulle varit väldigt "laddat", det råder ju inget tvivel om att personer inom svensk tennis visste om vad jag och de med mig tyckte och tänkte. De "med mig" ja, man kan väl säga som så att Mange var en ganska mångas ansikte utåt och i den här meningen passar jag på att tacka er som tyckt jag tagit ett bra initiativ och som sen tagit tag i chipspåsen för att följa kalaset - tack för stödet. Kul att ni var med och revolutionerade.

Ganska tätt inpå vi skulle dra igång fick jag ytterligare ett meddelandet:

Hört att vissa klubbledare pratat om tennisrevolutionen men att de inte fått ngn information om den, alla vill förändra men det behövs en driven ledare för uppdraget.

Jag hade lust att svara något i stil med: "Ta tag i det då?" men nej, vi funkar inte riktigt så och dessutom var det ju Mange som på något sätt dragit igång det hela, och nu var det dags för första halvlek.

Vi kanske var ett 60-tal personer som satt ner och lyssnade på presentationer från förbundet och alla dess verksamhetsblock. Allra först ut var ordförande Stefan Dahlbo som inledde med en liknelse som citeras på följande sätt: "Internet fanns inte för 15 år sen" - just då fick jag skärpa mig för att inte bryta ihop av skratt men efter dagen var slut förstod jag vad han hade syftat på.

En efter en kom de sen upp och berättade om vad man hade gjort under 2010 och vad planen för 2011 och framåt var. Det var fritt fram att hoppa in med frågor men diskussionerna uteblev nästan helt tills vi kom till en av de tre motioner som lämnats in, motionen gällde Idrottslyftet. Riksidrottsförbundet delar ut bidrag till förbunden och Idrottslyftet är ett av dessa projekt, här yrkade min region (Region Öst) på att fördelningsprincipen borde vara en smula annorlunda mot förbundets förslag och ja, det diskuterades en stund helt enkelt.

Det var för övrigt mitt första årsmöte och förutom att jag tyckt och tänkt i olika medier innan mötet så stack jag ut på ett helt annat sätt, helt enkelt eftersom jag representerade en generation som... inte riktigt varit i det där rummet, någonsin(?) skulle jag tro.

Vi kom tillbaka till några andra block/avdelningar som berättade om sin verksamhet och en sak var slående rakt igenom: Man gick upp, presenterade sig och berättade lite om vad man gjort för att sen fyra av en mening eller två som jag lite slarvigt sammanfattar ungefär så här:

Vi har inte tagit tillvara på möjligheterna. De senaste åren har vi haft fokus på att jobba upp ett eget kapital i förbundet för att kunna använda till kommande satsningar, satsningar som vi nu ska göra. Vi är medvetna om att många vill att det vi ska göra nu borde gjorts tidigare men nu kommer vi göra en ordentlig omstart på alla plan!

Nej, det var inte jag som sa det.

Nej, det var inte heller jag som författat manuset eller jag som hotat någon att säga det. Jag tror i alla fall inte det, eller jag hoppas snarare inte att det var jag.

Jag kan ärligt säga att mina argument till många av frågorna dog en smula och framförallt försvann energin till "revolutioneringen". Att sitta där, laddad till tusen, och sen höra en efter en berätta om vilken "nystart" man vill göra och vilka satsningar som kommer att ske var faktiskt ganska jobbigt. Det dröjde dock inte många minuter förrän jag insåg att det här, kanske kanske, var starten på en helt ny sport i det här landet. Vi kan göra liknelsen med att surfa in på http://iof3.idrottonline.se/default.aspx?id=1591 och se en riktig hemsida, en med adressen www.tennis.se. Jag förstår att det är smått otroligt att ens föreställa sig men precis så kändes materialet och stämningen jag fick se på mötet.

Nu ska det väl inte riktigt sägas att jag satt tyst under mötet precis och eftersom sponsring och marknadsföring är mitt absoluta favoritområde så var det med stor glädje jag kunde se min branschkollega Daniel Hegborn från S&B kliva fram och berätta att de (surprise) kommer göra om förbundets kommunikationsplattform från grunden. Daniel fick ett gäng med frågor men eftersom jag vet att de kommer leverera ett tema i världsklass och att sponsringen/ekonomin kommer ha chans att öka markant så var det en ganska snäll grillning, roligare var det då att högt och tydligt säga:

"Det här är det bästa som hänt svensk tennis sen vi vann Davis Cup, men nu kommer vi få ett material i världsklass som det gäller att man kan göra något av också..."

Jag fick ett svar och vilket det var kan ni nog själva räkna ut. Efter mötet språkade jag lite med förbundets generalsekreterare Henrik Källén och han tyckte det var ett bra initiativ jag tagit och att man såg positivt på tankar och förslag om hur svensk tennis kan utvecklas, jag sa som jag tycker att vi spelar på samma planhalva - men att vi kanske använt lite olika taktiker. Efter fredagens möte kunde vi dock vara överens om att svensk tennis ska steppa upp med en väldigt offensiv uppställning.

Mange är dock fortsatt lite frågande till om man har spelarmaterialet men det ryktas om ett par nyförvärv inom kort. Och nej, jag kommer med största sannolikhet inte vara ett av dem, på eget initiativ.

Lördagen spenderades i samma mötesrum och den korta sammanfattningen är "JA.", det var nämligen vad som var svaret på alla förslag. Jag gillar verkligen upplägget med diskussion på fredagen och den formella agendan på lördagen, gott kaffe fanns det också vilket givetvis lättar upp stämningen.

Kan för övrigt säga att vår motion om fördelningsprincipen för Idrottslyftet, som hade rört runt en del om den gått igenom, gjorde en ganska intressant resa under dagarna. På fredagens diskussion fanns väldigt lite stöd men under middagen (som dock inte Mange närvarade vid) kom fler och fler fram till det genialiska beslutet att det kanske inte var så dumt ändå, det kanske till och med var bra att få lite mer(!) pengar. Klar majoritet alltså men Region Öst valde ändå att dra tillbaka sin motion av två skäl, där det andra känns klart mest intressant att ta upp här eftersom det helt enkelt var en känga till regionsrepresentanterna. Till historien hör nämligen att nästan exakt samma motion togs upp på förra årets möte och att man då beslutade att ta upp den på mötet 2011, när regionerna läst på och bestämt sig (ja, man behöver 365 dagar på sig för det, tydligen). Problemet var bara det att trots påminnelser, både skriftliga och muntliga, veckan innan årsmötet så hade ett betydande antal inte riktigt orkat bry sig om vad det egentligen var som skulle beslutas och vad förslaget innebar. Jag vet att det har hackats en del på förbundets representanter inför årsmötet och även om jag själv aldrig uttryckt något mot någon personligen utan mot förbundets arbete i stort så vill jag att ni ska veta att svensk tennis består av väldigt många fler än de som sitter i styrelsen eller som jobbar på Tenniskansliet.

Sammanfattningsvis vill jag återigen säga vad jag sagt till så många som frågat om hur det gick på årsmötet:

  • Om man hade för avsikt att avsätta folk var det ett dåligt årsmöte.
  • Om man hade för avsikt att göra svensk tennis bättre var det ett jävligt bra årsmöte.

Ni får vara hur besvikna som helst på att jag inte ställde mig på min stol, kastade saker omkring mig, slet ner projektorn och gastade "Vem ska vara er ledare!?" för det funkar inte riktigt så i min värld. Däremot kan jag säga att det som någon döpt till "Tennisrevolutionen" inte på något sätt är över, så länge det inte sker förändringar har det ju liksom inte... ja, skett förändringar.

Just ja, en sak till: Det var ett jävligt bra årsmöte.

Sunny side up!