Det här blir mitt sista inlägg här på vamosrafa.se och jag skulle vilja skriva att det är av flera anledningar men kan tyvärr inte göra det. Jag ska försöka håll mig kort och helt enkelt förklara varför jag lämnar sidan.
”Du verkar ha ett behov av att vara elak och gå till fräna personangrepp, men gör det anonymt. Det tycker jag bara är fegt.”
När sånt trillar ner i min mailbox blir jag uppriktigt sagt ledsen och när man inte ens vill be om ursäkt per telefon för missförståndet när jag försöker nå personen känns det inte direkt bättre. Är det någon på den här sidan som inte har varit anonym så är det jag, eller det kanske bara är jag som tycker så?
Anledningen till att jag började skriva på vamosrafa.se var att jag såg det som en möjlighet att dela med mig av min tennisvardag till väldigt många som har ett stort tennisintresse, precis som jag själv. Jag tyckte att det var en kul grej att kunna skriva om ”en annan sida av tennisen” och att ”gänget” som hänger inne på livechatten under alla matcher var roliga typer som man kunde chatta med men också träffa ute i verkliga livet, vilket jag också gjort med några utav dem.
Jag kanske har varit naiv genom att tro att man inte ska blanda ihop mig med någon annan av skribenterna på sidan, till exempel sidans ägare ”VamosRafa” som skriver 99 % av alla inlägg. Jag trodde att man skulle kunna skilja på oss dels för att jag har:
- mitt eget användarnamn,
- min egen visningsbild,
- min egen mailadress,
- figurerat öppet i videoklipp på eurosport.se
- outat mig stenhårt både inför och på tennisförbundets årsmöte
- och genom den livechatt som sidan har där jag flera gånger dagligen chattar med bland annat den person som ÄGER den här sidan och som skriver 99 % av inläggen här, varav ALLA som har signaturen ”VamosRafa” – det vill säga inte ”tennismange”.
Jag har träffat Peter Bengtsson (media- och informationsansvarig SvTF ) flera gånger, likaså Martin Gerge Nilsson (sponsoransvarig SvTF), Henrik Källén (generalsekreterare SvTF) och Stefan Dahlbo (ordförande SvTF). De ytterst få gånger jag har kritiserat någras arbete har jag senare också vänt mig till dem utanför Internet (ja, det finns en värld även där) och inte haft några problem med att diskutera det mellan fyra ögon, som till exempel på årsmötet.
Självklart har jag varit medveten om att sidan både ”livar upp” men också ”sänker” mitt varumärke som ”Magnus Berglund” – men jag trodde ärligt talat inte att så många skulle missuppfatta indelningen på skribenterna här på sidan. Fel av mig.
Nu är det här alltså mitt sista inlägg och jag vet inte riktigt om folk bryr sig eller inte, men jag skulle uppskatta om ni så mycket ni kan sprider vad jag skrivit här så att folk i framtiden inte tror att jag är ”VamosRafa”. Han eller hon är en väldigt tenniskunnig person som skriver mycket bra och roligt kring sporten, men jag sympatiserar inte för det med vartenda ord han eller hon skriver – något jag gärna vill poängtera. Så, lägg inte hans ord i min mun.
Jag både hoppas och tror du, ”VamosRafa”, förstår att jag måste göra så här – det finns ju trots allt en anledning till att Du skriver under pseudonym och inte vill vara offentlig. Tråkigt då när någon annan får ta smällarna och även om vi per mail reder ut de flesta missförstånd är det här knappast något som gynnar mig och min karriär, speciellt inte eftersom jag brinner för den här sporten. Felet är dock mitt, med facit i hand skulle jag aldrig ens ha börjat skriva här eller kanske inte ens besökt livechatten.
Det här blir alltså sista gången ni får läsa något från signaturen ”tennismange” och jag finns kvar på adressen tennismange@gmail.com om någon av er vill något, dra gärna iväg ett mail. Dessutom har jag fortsatt tänkt att vara en verklig person så kliv gärna fram om säg hej när ni ser mig. Annars säger jag tack för mig.