Jag har faktiskt funderat på att skriva det här inlägget tidigare men skjutit upp det med motiveringen att det skall sparas till den dag det är dags att låta VamosRafa vila för evigt.
Nu är det dock så att denna dag för närvarande känns en bit bort och därför så, vafan man ska inte spara på godsaker för då kanske någon annan äter upp dom...eller nåt.
Det är dags att lista mina egna allra hetaste tennisminnen. Notera att detta enbart är mina egna upplevelser och jag inte påstår att detta på något sätt är tidernas största tennisögonblick. Sju stycken händelser blev det. Om det är så att ni tänker bemöda er att läsa detta så kräver jag att ni tittar på youtubeklippen som jag bifogar. Utan dom så blir detta helt känslolöst.
7, Rafa tar tillbaka tronen
Detta är ju väldigt färskt vilket gör det hela svårt att sätta in men att Nadal efter alla sina problem både spel- och skademässigt fullständigt kör över allt motstånd under en hel grussäsong på det han gjorde är verkligen helt fantastiskt. Ingen förlorad grusmatch på hela säsongen och vunnet French Open utan setförlust. Inte så tokigt.
Vi skiter i videoklipp här då jag inte vill strö mer salt i såren på er. Jag nöjer mig med en bild.
6, Pim Pim kör över Nadal
Någon stor match var det inte utan snarare en andra omgång i Stockholm Open år 2006 MEN det var så mycket i alla fall. Som vanligt så hade Pim Pim vid denna tidpunkt varit skadad ett drygt halvår men som vanligt så var han i speldugligt skick. Inför turneringen så var han rankad på plats 721 men det hindrade honom inte fårn att köra över världstvåan Rafael Nadal. Det allra mest speciella med den här matchen är dock att det enligt mig var den absolut bästa stämningen som vi haft på en svensk tennisarena. Pim Pim kunde bara inte förlora den här matchen. Att Nadal på den här tiden inte riktigt hade lärt sig spela inomhus (vilket han i och för sig fortfarande inte har) skiter vi i.
5, Nalbandian avrättar samtliga
Detta minne är inte från någon enstaka match utan snarare från en hel månad. Detta presterade världens kanske mest talangfulle spelare David Nalbandian under oktober månad år 2007.
ATP Masters Series Madrid, Spain; 15.10.2007; SU; Indoor: Hard; Draw: 48
Round Opponent Ranking Score
R64 Arnaud Clement (FRA) 40 W 5-7, 6-2, 6-4 Stats
R32 Tomas Berdych (CZE) 11 W 4-6, 6-4, 7-6(2) Stats
R16 Juan Martin Del Potro (ARG) 53 W 6-2, 6-4 Stats
Q Rafael Nadal (ESP) 2 W 6-1, 6-2 Stats
S Novak Djokovic (SRB) 3 W 6-4, 7-6(4) Stats
W Roger Federer (SUI) 1 W 1-6, 6-3, 6-3 Stats
This Event Points: 500, South African Airways ATP Ranking: 25, Prize Money: $400,000
ATP Masters Series Paris, France; 28.10.2007; SU; Indoor: Hard; Draw: 48
Round Opponent Ranking Score
R64 Nicolas Almagro (ESP) 28 W 6-4, 6-4 Stats
R32 Carlos Moya (ESP) 16 W 6-4, 6-4 Stats
R16 Roger Federer (SUI) 1 W 6-4, 7-6(3) Stats
Q David Ferrer (ESP) 6 W 7-6(3), 6-7(3), 6-2 Stats
S Richard Gasquet (FRA) 13 W 6-2, 6-4 Stats
W Rafael Nadal (ESP) 2 W 6-4, 6-0 Stats
This Event Points: 500, South African Airways ATP Ranking: 21, Prize Money: $400,000
I Madrid så slog han världens tre bästa spelare från kvartsfinalen och framåt eller rättare sagt, världens tre högst rankade spelare. Han slog både Federer och Nadal två gånger på tre veckor och tappade på dom matcherna bara ett set. Vid just den här tidpunkten så var Nalbandian så otroligt överlägsen alla andra tennisspelare att det var helt jävla sjukt. Jag har aldrig varken innan eller efter detta sett en spelare spela på det sättet som han då gjorde. Varje gång argentinaren slog ett slag så kändes det ytterst farligt för motståndaren.
Jävligt svårt att välja ut ett klipp här men jag väljer kvartsfinalen i Madrid där han tyckte att det räckte att ge Rafael Nadal tre gem på två set.
4, Murray vänder 0-2 till seger
Kvartsfinal i Wimbledon år 2008 och Andy Murray är precis på väg att bli en av världens absolut bästa spelare. I sitt hemmamästerskap så ses han som det första vettiga brittiska hoppet på massor av år (nej Henman var fan aldrig något hopp, han var för dålig) och i sin väg fram så ställs han i åttondelsfinalen mot grodätaren Richard Gasquet. Murray blir i dom två första seten fullständigt överkörd spelmässigt men känslan av att han inte har några som helst planer på att förlora den här matchen finns ändå hela tiden där. I slutet av det tredje setet så vänder så allt. Gasquet visar att man redan som 22-åring kan ha flås som en gammal farbror och börjar se rejält trött ut samtidigt som Murray suger energi från publiken. En av dom matcher jag sett där det varit allra, allra coolast stämningen och ja...ni ser i klippet vad som händer.
3, Tennisguden får det han vill ha
Det är egentligen väldigt mycket av själviska skäl som jag har med denna på listan då anledningen till att den är med är att jag vann så mycket pengar på schweizarnas seger här att...ja, det var mycket. Bortsett från detta så var det trots allt så att det på något sätt kändes otroligt rättvist att Roger fick vinna med tanke på hur mycket han tjatat om hur viktigt det var att ta en olympisk guldmedalj innan karriären tar slut. Att det var två svenskar dom slog? Vem fan bryr sig.
Denna video gick av någon bögig anledning inte att bädda in så ni får klicka här istället för att se den.
2, Rafa gör det omöjliga
Enligt många så är Wimbledonfinalen år 2008 den bästa tennismatch som någonsin spelats. Jag håller inte riktigt med då jag anser att matchen som jag har på min förstaplats och kanske en till varit bättre men att detta var en fantastisk match råder det inga som helst tvivel om. Matchen höll på under en hel dag beroende både på regnavbrott och att den ju bara helt enkelt var brutalt jävla lång. Minnesvärd match som också innehöll vad jag kallar tidernas bästa tennisslag beroende på rådande omständigheter. Vilket tänker jag på? Ni hittar det i videon.
1, Rafa maler ner Federer på alla möjliga plan
Jag vet inte om finalen i 2009 års Australian Open ens var turneringen bästa. Semifinalen mellan Verdasco och Nadal var kanske egentligen snäppet bättre men den här finalen var trots allt en av tidernas fem bästa så ja, det får väl duga. Spelmässigt sett så var Nadal underlägsen Verdasco i semifinalen och han var minst sagt underlägsen i finalen men det spelar liksom ingen roll och det visar verkligen på denna fantastiska krigares enorma vilja. Rafael Nadal skiter fullständigt i hur motståndaren spelar och hur än spelet ser ut så vet han att klarar han bara av att hänga kvar i matchen tillräckligt länge så vinner han den till slut likförbannat och detta oavsett hur spelet ser ut. Federer låg och pressade på i runt fyra timmar medan Nadal sprang och jagade boll. Till slut visade det sig att offensiv inte alltid är den rätta vägen till seger, kom ihåg det alla ni som ständigt tjatar om hur viktigt det är att spela offensivt och ta sig fram till nätet. Man kan bli bäst i världen genom att jaga boll också...