Detta är faktiskt helt jävla otroligt.

Mannen, eller om man så vill, monstret ni ser på bilden har under sin några år långa proffskarriär vunnit fyra stycken titlar på atp-touren. Vad är det med det då? Jo, det lite lätt konstiga med det är att han inte är någon bra spelare. Eller ja, visst han har kvalitéer och att kalla en kille som legat topp 100 i flera år för en dålig spelare är ju givetvis som att säga att Milan är ett bättre lag än Barca men oavsett vilket, det finns väldigt få spelare som är sämre än honom som under senare år vunnit en(!) atp-titel och att Stak då vunnit fyra...det är ju fullständigt jävla osannolikt alltså.

Det som gjort detta möjligt är att denna mycket fule ukrainare har en fenomenal förmåga att hitta toppformen till turneringar där antingen ingen annan vill eller eller där ingen annan orkar kämpa. 

Det började i Zagreb för två år sen där han som kvalspelare vann en turnering med förbluffande dåligt startfält. Jag vill minnas att han visserligen slog Ivan i finalen men ja, kroaten hade kanske inte sin allra bästa dock och räknade nog kallt med att det skulle räcka med att ställa ut skorna. Nästa turneringsseger kom i slutet av förra året när han i S:t Petersburg besegrade toppspelaren Horacio Zeballos i finalen. Nej, den turneringen var nog i sjävla verket dom senaste fem årens sämta om man ser till startfältet och nej, det var verkligen inga spelare där vilket gjorde att Stak lyckades springa iväg med titeln utan att behöva besegra någon bra spelare. Tidigt i somras så vann han så grästurneringen i den holländska byn med det omöjliga namnet som jag inte ens orkar skriva. Denna turnering är en förturnering till Wimbledon som man som spelare bara åker till under pistolhot i och med att man har ganska mycket bättre alternativ i form av att stanna i England och spela turneringarna där istället. Staks väg till segern den gången var, Vliegen-Sijsling-Giraldo-Malisse-Tipsarevic. Efter lite snabb huvudräkning så kom jag fram till att dom spelarna vid det tillfället hade en snittranking på omkring 100. En ganska behaglig väg med andra ord. 

Den här veckan då? Jo, han slog visserligen en namnkunnig spelare i form av Marcos Baghdatis men ska vi vara lite allvarliga så förstår väl alla levande människor att Baggen inte hade något större intresse av den här turneringen precis som alla andra relativt högt rankade spelare som var där. I övrigt så besegrade Stak i tur och ordning Robredo, De Bakker och Istomin. Bra spelare faktiskt men för att vinna en atp-turnering...som min vän Kalle Anka brukar säga, tillåt mig smålé.

Hur lyckas han då med detta i princip varje gång det bjuds ett läge?

Jo, han har faktiskt ett jävligt bra psyke, det kan ingen någonsin ta ifrån honom. Hans sätt att spela är riktigt taktiskt och även om han har alla möjliga tekniska och spelmässiga brister så har han en tendens att kunna dölja dessa riktigt bra. Dessutom så är han väldigt bra när det hettar till i slutet av matcherna och även om han emellanåt kan se smått livrädd ut så brukar han på något sätt krångla sig ur med vinsten. Slutligen så måste man ge honom en sak till, han har en av tourens allra mest underskattade volleys.

Jag skrev innan veckan att detta skulle bli en turnering där ytterst få av dom bättre spelarna skulle bry sig och ja, att semifinaluppsättningen bestod av Istomin-Troicki och Stakhovsky-De Bakker säger väl allt. Fyra snorungar som tar en sån här turnering på allvar vilket är helt rätt av dom men ja, hade alla kämpat så hade ju givetvis ingen av dom varit där.

Om ni ännu inte fattat hur sjukt och smått osmakligt det är att Stak har fyra titlar så kan man ju som en jämförelse ta att Robin Söderling som är en av världens absolut bästa spelare har vunnit sex...rättvist.

Avslutningsvis så måste jag meddela Robert med kamrat vann dubbeltiteln. Riktigt kul och faktiskt en titel som kan ses på ett helt annat sätt jämfört med den som Stak tog. I dubbel så kämpar paren i en helt annan utsträckning även i små turneringar och även om inte startfältet var det bästa så var ju faktiskt världsettorna med.

Fantasifulla pokaler...