Man kan lätt lura sig att tro att Robin Söderling är den mest vinstrika svensken på tennistouren men det kan jag ju säga att ni alla kan fetglömma.
Nej, mannen som vinner just nu är givetvis vår dubbelkanon Robert Lindstedt som totalt sett i sin karriär vunnit nio titlar men som framförallt bara i år vunnit tre med en kanonchans på att idag ta sin fjärde. Tilläggas ska kanske också att han hade en blytung start på året där han via ett brutalt hattande mellan partners inte fick mycket gjort alls men sedan han i början av sommaren på permanent basis började spela med den rumänske bjässen Horia Tecau så har utdelningen kommit. Dom har visserligen torskat tidigt i massor av turneringar, ofta redan i den första rundan men när dom väl vunnit någon match så har det liksom inte funnits något stopp. Vinner dom idag så har dom på typ tre månader vunnit minst en turnering på varje underlag, inte så tokigt får man säga om det med tanke på den minst sagt goda konkurrensen i dubbelvärlden där dom bästa paren spelar betydligt mer än vad singelspelare gör.
För motståndet idag står två asiater som också dom gör sin överlägset bästa säsong, nämligen Rohan Bopanna och Aisam Ul-Haq Qureshi (jag kollade fan inte Qureshis namn med det stavas...typ sådär) från Indien respektive Pakistan. Ett riktigt bra par är dom som spelar en klassisk form av dubbel där det rusas på nätet i tid och otid.
Jag tycker att Robert med vän ska vara det något bättre paret men med tanke på att båda paren har sina styrkor i servespelet och inte i returspelet så kommer marginalerna bli jättesmå och breaken få.
Matchen drar igång när flickorna som ockuperar banan just nu flyttat på sig och nej, den sänds givetvis inte beroende på att atp misshandlar dubbelspelarna på ett ytterst otrevligt sätt.
Jag måste erkänna att jag under den tid jag följt tennisen haft svårt att bestämma mig för riktigt vad jag tycker om denna svensk då han när han spelar mer sällan än inte gör ett ruskigt osympatiskt intryck. Jag är dock tämligen säker på att detta gnälliga uttryck bara är hans gameface och att det enbart beror på att han så fruktansvärt gärna vill vinna och att han har sådana enorma krav på sig själv. Att han ibland visar missnöje med sin partner är väl kanske däremot egentligen oförlåtligt men ja, står Horia ut så gör jag det också. I övrigt så har jag en stark känsla av att han är en riktigt trevlig snubbe vid sidan av banan men ja, man vet ju aldrig. Om man jämför med mig så kan ju jag då och då verka vara en ganska trevlig snubbe men jag är ju i allmänhet ganska elak så...jaja, som sagt...man vet aldrig. Jag tänker i alla fall leva i tron att han är god och inte ond tills motsatsen bevisats.
Vi avslutar med en intervju som tennismagasinet uncovered gjorde med honom för någon månad sedan.
Kom igen nu Robert, nu kör vi!