Framtiden

Att framtiden för svensk tennis ser fullkomligt kolsvart ut, det vet nog alla, tennisintresserade eller tennisointresserade (Magnus Norman med vänner undantagna). Däremot, hur ser det ut för tennisframtiden ute i den vida världen?

Jag började fundera över just denna fråga och gjorde därför en liten undersökning.

Jag tog världsrankingen och plockade ut de spelare födda 1989 eller senare och rankade 250 eller bättre. Varför just 1989 och 250? Jo, jag tänker som så att om man är född 1988, då skulle man ha slagit igenom senast förra året. Visst, det finns undantag men de borde redan ha slagit igenom på allvar. 89:orna däremot, de har också detta år på sig. Och plats 250 för att det är någonstans där som gränsen enligt mig går. Gränsen för vad som är riktigt bra och vad man kan uppnå genom att spela rätt turneringarna och få rätt lottningar. Du kan bli 300 rankad i världen utan att egentligen vara en av världens 500 bästa spelare men när man börjar närma sig 250, DÅ krävs det kvalité.

37 spelare uppfyllde kriterierna och jag har delat in dem i olika geografiska regioner. Anledning? Det jag egentligen ville undersöka vara huruvida östeuropa håller på att ta över världen OCH om Spaniens härdsmälta rörande unga spelare är total eller ej. Ingen av farhågorna slog in men jag hittade en del andra mycket intressanta saker.

Västeuropa kommer fortsatt att behålla makten, i alla fall sett till bredden. 14 av de 37 spelarna är västeuropéer men tyvärr så saknar vi här i västeuropa i just den här åldersgruppen av spelare en möjlig toppspelare. Stebe och Schoorel är de två högst rankade med plats 72 respektive 137 men tyvärr, ingen av dem kommer att bli någon stor spelare. Inte heller när man tittar längre ner i listan så ser det så särskilt ljust ut. Men bredden, den har vi.

72 Stebe, Cedrik-Marcel (GER), 137 Schoorel, Thomas (NED), 138 Giannessi, Alessandro (ITA), 143 Carreno-Busta, Pablo (ESP), 163 Teixeira, Maxime (FRA), 167 Goffin, David (BEL), 174 Elias, Gastao (POR), 181 Sousa, Joao (POR), 190 Marti, Javier (ESP), 210 Cervantes, Inigo (ESP), 215 Heliovaara, Harri (FIN), 222 Gojowczyk, Peter (GER), 232 Granollers-Pujol, Gerard (ESP), 236 Struff, Jan-Lennard (GER)

(var jag kanske lite snäll när jag räknade in Finland i västeuropa?)

Östeuropa då? Jo, de flyttar fram positionerna men håller ännu inte på att ta över helt likt de gjort på flicktennissidan och tack och lov för det. 10 spelare har de och faktiskt också två möjliga toppar i Dimitrov och Berankis. Så ja, det ser bättre ut för öst- än för västeuropa men mycket kan fortfarande hända.

83 Dimitrov, Grigor (BUL), 116 Klizan, Martin (SVK), 146 Donskoy, Evgeny (RUS), 154 Berankis, Ricardas (LTU), 168 Bedene, Aljaz (SLO), 195 Grigelis, Laurynas (LTU), 196 Lajovic, Dusan (SRB), 213 Kuznetsov, Andrey (RUS), 224 Copil, Marius (ROU), 229 Janowicz, Jerzy (POL)

Tredje största geografiska område sett till antal spelare är nordamerika och det är också detta område som just nu var det bäst förspänt. Fem spelare där faktiskt alla har en rejäl chans att bli toppspelare. Dessutom Raonic som mycket väl kan bli topp-10 redan i år och Harrison som hela tiden förbättrar sig. Nordamerikanerna flyttar fram positionerna.

28 Raonic, Milos (CAN), 40 Young, Donald (USA), 96 Harrison, Ryan (USA), 120 Pospisil, Vasek (CAN), 218 Kudla, Denis (USA)

Australien har hela fyra spelare i undersökningen. De har en klart möjlig framtida världsetta i Tomic och i övrigt några riktigt rejält utvecklingsbara spelare. Australien går mot en storhetstid.

34 Tomic, Bernard (AUS), 205 Duckworth, James (AUS), 216 Jones, Greg (AUS), 221 Mitchell, Benjamin (AUS)

Asien har två spelare och faktiskt också den högst rankade. Nishikori är född under de allra sista dagarna år 1989 och han är just nu rankad på plats 20 i världen. Kanske att det enligt mig finns vissa frågetecken rörande hur mycket mer han egentligen kan utvecklas men just nu så leder han i alla fall racet.

20 Nishikori, Kei (JPN), 180 Yang, Tsung-Hua (TPE)

Det som verkligen överraskade mig när jag kollade igenom detta var ändå det faktum att sydamerika endast har två ynka spelare representerade i denna kategori. De har visserligen Del Potro som bara var ett år ifrån att få vara med i denna genomgång och de har också ytterligare några unga spelare men som sagt, spelare födda 1989 eller senare bland de 250 bästa i världen har de endast två stycken och det är extremt lite för att komma från mäktiga tennisnationer som Argentina och Brasilien. Delbonis kan visserligen mycket väl bli en toppspelare men ändå, tunt.

156 Bagnis, Facundo (ARG), 172 Delbonis, Federico (ARG)

Det är alltså ungefär sådär som det kommer att se ut under kommande år, i alla fall när det gäller bredden. Gällande vilka som blir toppspelare och vilka som inte blir det, det är däremot omöjligt att med säkerhet säga och generellt sett så är det väl så att vi i västeuropa utvecklas som spelare lite längre upp i åren än spelare från de andra regionerna eftersom vi kanske ändå totalt sett inte tränar fullt lika hårt redan i unga år. Vissa förhoppningar kan vi ändå alltså ha.

Länder då? Jodå, det ser fortsatt bra ut för Spanien som har fyra spelare. Fyra har också Australien följt av Tyskland och USA på tre. Sedan ett knippe länder som har två och ett ännu större knippe med en var. Totalt 21 länder har en eller flera spelare födda 1989 eller senare som är rankade 250 i världen eller bättre. Sverige är inte ett av dessa länder. Vi är inte ens i närheten. Inte ens halvnära om vi ska vara riktigt ärliga. Men det visste vi ju redan.