Dåså mina vänner. Ska vi lösa alla svensk tennis problem via en enda text?

Det ska vi inte göra nej. Det finns nämligen inga universallösningar och den som säger sig ha en sådan måste faktiskt anses vara halvt om halvt dum i huvet. Situationen som den är, är på tok för komplex för att några enkla lösningar ska vara möjliga MEN lösningar, det finns det. Det är bara det att det nog knappast räcker med en eller två, det behövs massor av olika, förbättrande idéer.

I denna text så ska jag fokusera på det enskilt största problemet som svensk tennis har. Att vi inte ha några spelare. Hade vi bara spelare så hade egentligen nog allt oftast varit frid och fröjd. Man skulle kunna säga att med tillräckligt antal bra tennisspelare så blir allt som har med tennis i landet att göra lite av ett självspelande piano. Det är bara att låta allt rulla på.

Som det är nu så har vi inga spelare. Vi har under flera år haft spelare som varit "högt rankade" fram till junioråldern men som sedan fallit bort fullständigt och det är egentligen det som jag tycker är allra mest intressant och även det ultimata beviset på att det som görs runt landet inte är bra. Det är väl liksom ingen tennisintresserad människa som ärligt tycker att det är roligt att följa juniortennis om man vet att spelarna sedan inte blir något som seniorer?

Lite så har det nämligen varit på senare år. Daniel Berta och delvis även Patrik Brydolf har varit bra med som juniorer men från första stund jag såg dem spela så har jag med säkerhet kunnat säga att ingen av dem skulle nå atp-touren. Anmärkningsvärt kan tyckas eftersom de hade framgångar, framför allt givetvis Berta, på juniornivå och om jag inte minns helt fel så var han till och med rankad etta i världen bland juniorerna. 

Vi ska här passa på att slå fast en sak. Vad man är rankad som junior spelar INGEN som helst roll. INGEN!

Juniortennis och seniortennis är två totalt skilda saker. Man kan slå sig fram riktigt fint i juniorvärlden på vissa egenskaper eller om vi ska vara riktigt tydliga, i juniortennis så handlar det om vem som är bäst på att slå på en tennisboll och det mina vänner, det är vi bra på i det här landet. 

Och man kan tycka att det i en sport som tennis är ganska viktigt att kunna slå på en tennisboll? 

Det är det. Sjukt viktigt. 

Men det finns ett problem.

Att med rena slag kunna slå på en tennisboll är på atp-touren en förhållandevis liten del av tennisen. Alla kan det och alla är bra på det. Det finns spelare som Berdych och Söderling som nått toppen enbart genom att vara utomjordiskt bra på det i kombination med en brutal fysik MEN, övervägande del av spelarna som spelar på atp-touren är minst lika bra på något annat än att bara slå på bollen.

Jag pratar om det taktiska kunnandet. Att veta vad man ska göra av bollen på banan och när man ska välja vilket slag. 

Detta är våra unga spelare som kommer fram fullständigt odugliga på och om endast en orsak till att våra spelare tappar efter junioråldern så är det just detta som det handlar om. 

När deras motståndare börjar tänka på att göra det svårt för dem (något som börjar ske runt 16-17 års ålder när spelarna börjar tänka) så är de inte förberedda på vad de ska göra. De fortsätter med sitt "juniorspel" vilket innefattar att hela tiden slå "perfekta slag" i ett skyhögt tempo, något som bara inte går när man får variation mot sig. Det går inte. Ingen klarar det. Ingen! 

Eller är det en slump att de unga svenska spelare som kommer fram spelar på ett sätt som sedan inte fungerar i seniortennis? Har vi bara haft otur? 

Naturligtvis inte.

Det finns en form som svenska tennisknattar stöps ur i det här landet. Jag vet verkligen inte varför men av någon anledning så har det blivit så. Alla spelar i stort sett likadant och alla slag ser i stora drag likadana ut. 

Ska man vara riktigt elak så skulle man kunna säga att det vi producerar är tennisrobotar utan tillräckligt prestanda på processorn som ska göra att de kan använda sitt kunnande på bästa sätt.

Om man däremot tittar på spelarna som kommer fram från andra länder. Den enskilt största skillnaden på dessa och de svenska spelarna är att de utländska spelarna på något sätt har något i sitt spel som är "konstigt". Om det är något slag som inte ser tekniskt perfekt ut eller bara att de spelar likt Dolgopolov, det spelar ingen roll. Det jag vill peka på är att andra länder producerar tennisspelande människor. Vi producerar robotar. 

Att ha en konstig teknik kanske inte är att föredra, jag kan inte ens något om teknik. Det har inte med det att göra. Det har att göra med att andra länders spelare på något sätt spelar naturligt vilket ger dem möjligheter att hela tiden välja rätt slag, något som våra svenska spelare är fullständigt odugliga på.

På något sätt så tror jag att det handlar om att våra spelare från ungdomsåren inte ens ges en chans att vara kreativa på banan och till slut så utmynnar allt det i att den taktiska kunskapen blir fruktansvärt låg. Om man fokuserar tillräckligt mycket på att kunna slå en forehand med perfekt teknik spikrakt längs linjen så blir det till slut så att man inte tänker på att man faktiskt har möjligheten att göra något lite enklare och det är tyvärr det som jag tror ofta händer svenska tennisungdomar.

De tror helt enkelt att vägen till toppen är att kunna slå varje slag helt perfekt men så är det ju verkligen inte. Inte ens i närheten.

Ta er en titt på tennisens världsranking. Spelar spelarna exakt likadant? Ser deras teknik i slagen exakt likadan ut?

Inte direkt va.

Det är det jag menar. De människor som är bra på tennis i denna vår värld har inte blivit det genom att i ungdomsår utveckla en förmåga att slå en stenhård rak forehand. De har gjort det genom att undan för undan utveckla sitt spel och med tiden lärt sig exakt vad de är bäst på, något de senare också dragit maximal nytta av. Och då menar jag på de flesta håll och kanter verkligen maximal. 

Det kan nämligen mycket väl vara på det viset att en spelare som är rankad 150 i världen har i stort sett lika bra slag som den som är rankad 50. Skillnaden är då enbart att spelaren som är rankad 50 vet hur han ska använda sina slag, något som 150-mannen inte vet. Så små är marginalerna och framför allt, så VIKTIG är förmågan att veta hur man ska använda det man har.

Börjar ni känna var jag vill komma?

Jag tror att vi i unga år tränar våra spelare på helt fel sätt. Istället för att mycket tidigt börja trycka på vikten av att utveckla ett spel som ska hålla på seniornivå så försöker vi få fram juniorstjärnor som sedan är totalt chanslösa när det är dags att ta sig in i seniorvärlden.

Med andra ord, vi tränar fel och felet är tränarnas, kanske inte som individer alltid, på vissa håll och kanter så är det utbildningen som brister men på många håll så är det också verkligen så att idéerna hos tränarna är både odugliga och ouppdaterade.

Jag har under de senaste åren besökt massor av tennishallar i Stockholmsområdet. Inga jävla studiebesök givetvis. Jag har varit där för att spela tennis men väldigt ofta så har det varit träning på banan bredvid vilket gjort att jag fått lite ofrivillig kontakt med hur det egentligen ser ut under tennisträningarna. 

Och låt oss säga såhär, mer ofta än inte så förundras man över vad tränaren egentligen försöker lära ut. Och det ganska ordentligt. 

Att under ett helt pass stå på exakt samma ställe i banan och slå till stenhårt på bollar som en bollmaskin skickar över kan säkert någon gång vara jättebra men det är också på precis det sättet som man avlar fram en tennisrobot som inte förstår hur tennis egentligen ska spelas. Jag har ingen aning om hur träningen i Sverige sköts i stort och jag har heller ingen aning om hur den sköts i andra länder men med tanke på att det är just våra spelare som alltid försvinner efter junioråldern och inte andras så måste det ju verkligen vara så att vi gör något annorlunda jämfört med de andra?

Att vi har människor som kan ta hand om de största talangerna från 15 år och framåt är jag helt säker på. Den kompetensen finns och där är jag inte oroad.

Däremot, det som görs med spelarna upp till att de fyller 15 år. Det är just där jag tror att massor av saker måste ändras. MASSOR!

Det kan tyckas lyckat att få fram en kille som är bland de bästa i världen som junior men om han sedan fastnar på futuretouren, då är det verkligen genast ett brutalt misslyckande, det kan ingen säga emot.

Exakt hur det ska göras med förändrade sätt att träna osv, det finns det människor som är mycket mer kvalificerade än mig för att styra upp. Jag känner några av dem och de skulle utan att blinka kunna tänka sig att hjälpa till. Dessa människor kan förmodligen på ett ganska enkelt sätt utbilda och sedan fortbilda de befintliga tränare vi har. Så enkelt skulle det kunna vara.

Det finns många andra idéer om varför vi inte får fram några spelare och några av dem är säkert bra men jag tänkte avsluta med att peka ut några av dem som är totalt idiotiska.

Spelarna orkar i övergångsåldern junior-senior inte lägga ner jobbet som krävs

Man menar alltså på fullt allvar att svenska ungar ska vara slöare än vad de är i Europa i övrigt? Visst, jämför man med östeuropa så är det ju så i och med att de ungarna spelar för att i framtiden kunna få ihop pengar till mat, en situation som inte riktigt är aktuell i Sverige men att vi skulle vara mer förslappade än andra västeuropeiska länder? Glöm det. Att spelarna inte orkar med i övergången beror på att de går från att ha varit toppjuniorer till att bli omsprungna av spelare som de tidigare kört över fullständigt. Sådant tar knäcken på vem som helst. Med bättre grundutbildning så skulle spelarna också orka satsa mer i framtiden.

Vin, kvinnor, sång och datorer lockar mer än tennis

Snacka om att ta the easy way out. INGEN människa kan tro att andra länder inte har samma problem så att skylla på sådana här saker när det gäller att våra unga inte orkar satsa, det är det absolut mest idiotiska jag vet. Det är på EXAKT samma sätt i andra länder. Man måste räkna med att vissa faller bort men att några också blir kvar. Det gäller bara att välja ut de som verkligen vill och sedan satsa på dessa.

Vi är ett litet land

Det är vi. Men vi är sämst av Europas små länder. Och det kanske inte är så bra att nöja sig med?

Avslutningsvis så ska jag skicka iväg en riktigt brutal jävla känga som angränsar till ovan ämne men kanske ändå inte riktigt hör dit.

Som det är just nu så har vi inga lovande spelare. Vi har dock några unga spelare som klubbar, förbund och privatpersoner satsar massor av pengar på så att de ska kunna spela internationell tennis.

Dessa spelare tävlar just nu nästan uteslutande i Turkiet och alltså, ni som betalar för det, förstår ni egentligen vad det är som ni betalar för?

De tävlingar som de spelar spelas på semesterorter och boendet består allt som oftast av charterhotell. 

Med andra ord, det ni gör är att skicka iväg ett gäng killar i 20-årsåldern till en semesterort och det helt utan ledare.

Seriöst, tror ni att de där lyckas fokusera på sin tennis?

Om ni gör det så är ni totalt jävla dumma i huvet.

Nåväl, jag är inte jättenöjd med den här texten. Den blev för lång och ämnet är så extremt svårt att förklara att jag kan känna att jag trots längden ändå inte lyckades fullständigt men jag hoppas ändå att det gått att i stort snappa upp det som jag tror gör att vi inte fått fram någon bra spelare på snart 10 år och att det om inget görs mycket väl kan ta 100 år innan vi återigen lyckas. Som det är nu så litar vi nämligen till turen. Vi hoppas att en unik människa likt Robin Söderling ska få för sig att börja spela tennis och att vi därmed ska få allt serverat på ett silverfat.

Att istället börja göra något av det vi faktiskt har att jobba med är enligt mig en klart bättre idé.

Punkt.