Vi har under den senaste veckan haft ett mästerskap här på sidan. Det har nog inte undgått någon. En tennisspelares mest ynkliga stund på en tennisbana skulle utses. Daniel Köllerer vann finalen över Robin Söderling i utklassningsstil, något som måste sägas var väntat. Köllerer är sportens största ynkrygg genom tiderna.
Om det här klippet borde varit med i mästerskapet? Jag tycker inte det. Denna mytiska person Jeff Tarango har verkligen inte någon ynklig stund på banan. Han kanske inte uppför sig direkt Federermässigt och möjligen att han har något lite väl lätt för att explodera men i sak så gillar jag det han gör.
Faktum är att jag aldrig tidigare hade sett hela detta klipp. Det här var däremot en sådan berättelse som jag hade hört redan innan jag började hålla på med tennis och jag hade även sett något kort klipp av det.
Men det är ju bara fruktansvärt roligt.
Och jag tycker i grunden att han har rätt i det mesta han säger och gör. I sak alltså. Om han sedan väljer rätt väg, det vet jag inte.
Vad jag menar?
Jo, först och främst det här att han ber publiken, som garanterat inte varit jättetrevlig mot honom, att hålla käften. För mig så gäller det alla idrotter. Det är självklart. Om någon som sitter och tittar på dig säger något elakt till dig så ska det vara din fulla rätt att be den personen att dra åt helvete. Så funkar det i det verkliga livet. Är någon elak så ger man igen. Eller? Det är väl ändå ganska ovanligt att någon som någonstans får en smäll på käften bara accepterar och går därifrån? Nu funkar det så i idrottsvärlden att publiken är skyddad medan idottarna inte är det och som ni kanske vet, jag pratar ständigt om vikten av att man alltid ska göra allt för den publik som betalar så att idrottsmännen ska tjäna några pengar MEN om denna publik inte sköter sig så fattar jag inte varför idrottarna bara ska behöva svälja det.
Och tänk hur roliga matcher, både i tennis och andra idrotter, vi skulle få om spelarna tilläts hamna i riktiga fejder med publiken. Vilka känslor. Magiskt.
Den andra saken som jag tycker att han agerar rätt i sak kring är avslutningen. När han känner sig tillräckligt illa behandlad så skiter han helt enkelt i det och drar. Kanske inte helt genomtänkt med tanke på att han väl hade en rätt bra chans att vinna matchen men samtidigt en extremt mäktig protest.
Det slår mig nämligen ofta i idrottssammanhang. När ett lag eller en spelare känner sig sådär illa behandlad av domaren att det liksom är fullständigt uppenbart att denna domare på något sätt är partisk. Om man då är i underläge och inte kommer att vinna matchen. Varför plockar man då inte fram den ultimata protesten och helt enkelt slutar spela? I min lätt vrickade värld så anser jag att man inte ska behöva vara kvar på en idrottsarena när man blir förnedrad på ett sådant sätt att man inte ens ges en chans att vinna matchen.
Det händer inte ofta och ska givetvis inte missbrukas men som sagt, är man i ett underläge som till stor del orsakats av en domare och om chansen att vinna matchen är borta, då ser jag verkligen inte varför man ska vara storsint och fortsätta. Och att sedan gnälla efteråt, det är ju bara tramsigt och ger verkligen ingen effekt. Slutar man spela under matchen så förstör man för andra, det vill säga protesten ger effekt.
Däremot så har han ju också fel. Hans motståndare hade kunnat ta den där serven om den inte ropats ut och som reglerna alltid varit i den här sporten så borde han ju kanske inte bli överraskad över att han blir varnad för att säga åt någon i publiken att hålla käften.
Jag vet att den här killen var totalt dum i huvet och givetvis, på vissa sätt så var hans agerande fullkomligt idiotiskt men jag vidhåller, hans sätt att uppföra sig och protestera är i grunden rätt.
Men det roligaste är givetvis att hans väska är helt färdigpackad och att han omkring fem sekunder efter att beslutet om att lägga ner tagits, är utanför banan.
OCH, även ni gamla stofiler. Hur mycket ni än avskyr sådant här. Erkänn att tennismatcher hade blivit mer sevärda och fler hade tittat på dem om sådant här fortfarande existerade?