Valet såhär på morgonkvisten stod mellan att skriva om söndagens, faktiskt ganska småtrevliga finaler, och att skriva om kommande veckas spel. Valet var enkelt. Det är alltid roligare att skriva om det som ska komma jämfört med det som varit.
Tre turneringar den här veckan. Vi börjar med den största, 500-turneringen i Memphis.
Jag vill minnas att någon en gång kallade den här hallen för en "jättemysig tennisklubb". Det kan det säkert vara. Men det är också den absolut mest osmakliga spelplatsen inom all atp-tennis. Jag hatar den. Så fort man sätter igång en sändning från Memphis så får man lite ångest. Jag kan inte ens riktigt förklara varför, det bara är så. Kanske något med ljuset. Jag vet inte.
Precis som vanligt så håller också startfältet en fruktansvärt låg nivå. 500-turneringar är ofta inte särskilt mycket bättre än sina lillebröder 250 men det här fältet hade varit ganska risigt även på 250-nivå.
Raonic, som imponerade något alldeles enormt i San Jose hålls av mig som storfavorit till att vinna den här titeln, samma titel som han borde vunnit förra året men den gången så knyckte Roddick den i sista sekunden.
Kanadensarens största utmanare den här veckan blir inte Roddick utan segraren i kvartsfinalen mellan Isner och Tomic. Underlaget i Memphis brukar vara grymt snabbt så en final mellan två av världens tre bästa servare på söndag känns ganska troligt.
Det spelas också en inomhusturnering i Europa. Närmare bestämt i Marseille.
Det här tycker jag är lite av ett problem för tennisen. 250-turnering, den lägsta kategorin alltså, men startfältet är ändå fantastiskt med hela sex toppspelare, något som kan jämföras med Memphis två. Anledningen är givetvis att turneringen i Marseille i vanlig ordning betalar ut massor av pengar till spelarna bara för att de ska komma och visa upp sig och till stor del så blir det här mer av en uppvisningsturnering än något annat. De bra spelarna har fått sina pengar redan innan de slår den första bollen och det spelar därmed ingen större roll för dem hur det går. 250 rankingpoäng bryr de sig måttligt om och pengen som segraren får är mindre än vad flera av dem fått bara för att ställa upp.
Hur det går? Omöjligt att säga. Som sagt, de bra spelarna bryr sig måttligt men fransmännen brukar ju ändå vilja prestera på hemmaplan.
Och så veckans sista men inte den minsta. Buenos Aires, grus.
Precis som vanligt i Buenos Aires starkt och jämnt fält. Och spelarna här har inte kommit för några startpengar, de vill börja slipa på grusformen.
Ferrer är egentligen överkvalificerad för dessa små grusturneringar och om han ska förlora så måste han faktiskt floppa ganska ordentligt, så bra är han nu för tiden.
Annars? Lite intressant tycker jag att Nishikori väljer den här turneringen framför den i Memphis. Jag tror att han har kapacitet att bli en fantastisk grusspelare och om/när han blir det så kommer han att bli en mycket intressant spelare som nog mycket väl kan nosa på topp-10.
Sådär ser det ut inför veckan kamrater. Hur det är med livesändningar vet jag inte riktigt än utan vi får helt enkelt återkomma i den frågan.